Ludmillas Blogg

Mitt liv förändrades plötsligt. Min älskade dotter Linnéa, 14 år, tog sitt liv i maj 2008. I nov 2009 föddes hennes syster och då fick jag cancer. Nu är jag frisk och ska fortsätta mitt liv…

Skip to: Content | Sidebar | Footer

Tänd ett ljus

Måste man säga allt?

22 januari 2009 (17:38) | allmänt, barn, livet | av: Ludmilla

Jag kunde inte låta bli. Jag har också åkt skridskor. Härligt!
Jag minns när jag var 11-13 år så var jag varje kväll på skridskobanan. Jag önskade egentligen att jag skulle åka konståkning, men jag fick aldrig. Det var för dyrt. Men det var en tjej på banan som gick på konståkning och hon lärde mig en del. Idag lånade jag Linnéas nästan nya skridskor och de var superbra.

När jag hämtade pojkarna på skolan så tänkte jag att det är nog bäst att jag går till Jonas först och säger att jag har kommit så att han hinner avsluta sin pingismatch medan jag hämtar Oscar. Det brukar bli lite mutter annars om jag säger: Nu åker vi hem.

-Hej Jonas!
-Hej, muttrar Jonas mitt inne i matchen.
-Jag går över till Oscar nu så ses vi sen.
-Mmm. Helt inne i matchen.

Jag hämtar Oscar och väntar utanför i evigheter utan att Jonas kommer ut. Till slut ringer jag honom och undrar varför han inte kommer ut. Jag hör hur sur han blir och sedan surar han i bilen hela vägen hem.

-Varför är du så sur Jonas.
-Du sa ju aldrig att jag skulle komma ut.

Nä, det gjorde jag ju faktiskt inte… Jag bara tog för givet att han skulle förstå att om jag kom och berättade att jag var där nu och att jag går till Oscar, att han skulle avsluta och packa ihop. Men jag SA det inte.

Jag bad om förlåtelse för att jag hade varit så otydlig.

Undrar hur många gånger om dagen som man tar för givet att den andre förstår vad man menar. Ibland kanske den andre också tar för givet att den har förstått vad jag menar fast vi egentligen menar olika saker. Knepigt det där med kommunikation.

Mitt motto är i alla fall: Om den andra inte beter sig som man har förväntat sig är det sannolikt inte för att den vill vara dum, utan för att jag har varit otydlig.

Det besparar mig mycket frustration.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Kommentarer till inlägget

Kommentar från Soulsister
22 januari, 2009 kl 22 januari 2009 (18:03)

Bra motto! Tänk om alla var lika kloka!

KRAM

Soulsisters senaste blogginlägg..Chatta med Gud

Kommentar från T
23 januari, 2009 kl 23 januari 2009 (4:11)

GUD vad vacker hon var!!! STOR KRAM TILL DIG….
ps. jag undrar dock varför det inte står något om linneas biologiska far… om hans reaktion osv….

Kommentar från Ludmilla
23 januari, 2009 kl 23 januari 2009 (7:42)

T: Detta är min blogg som beskriver tillvaron ur mitt perspektiv. Linnéas pappa och jag separerade för 13 år sedan. Linnéa har växt upp hos mig.

Kommentar från ulle
23 januari, 2009 kl 23 januari 2009 (9:47)

Hittade hit för första gången idag och vilken fantastisk blogg du har! Känner verkligen med dig, även om jag inte har egen erfarenhet av att mista ett barn (bara nästan). Det där med kommunikation är ett stort problem hos oss har jag märkt den sista tiden. Kramar till er!

ulles senaste blogginlägg..Varför så sent?

Skriv någonting