Ludmillas Blogg

Mitt liv förändrades plötsligt. Min älskade dotter Linnéa, 14 år, tog sitt liv i maj 2008. I nov 2009 föddes hennes syster och då fick jag cancer. Nu är jag frisk och ska fortsätta mitt liv…

Skip to: Content | Sidebar | Footer

Tänd ett ljus

Hon levde lite i dag…

3 februari 2009 (19:25) | acceptans, barn, död, döden, Linnéa, livet, självmord, sorg&saknad, tonåringar | av: Ludmilla

Linnéa på 13-årsdagen (2006)

Linnéa på 13-årsdagen (2006)

Idag möts jag av en av Linnéas lärare när jag lämnar pojkarna på skolan.

-Hur är det?
-Jaaa… (jag skyndar mig att fundera på hur det är… det är ju bättre än igår, men jag är samtidigt nere i en svacka… men det är stor skillnad från igår för ”tvärtom-tricket” fungerade faktiskt… jag är ju bättre i min influensa, bara lite trött…)
-Sådär… (blev min samanfattning)
-Jag hittade Linnéas gymnastikväska. Vill du ha den?
-Ja, gärna…

Vi samtalar om Linnéa. Visserligen bara några ord, men Linnéa är levande för några ögonblick. Hennes saker ska transporteras och fixas med. Skolgrejor! Jag kan aktivera mig med tankar som handlar om Linnéas ”liv”. Hon finns just nu! Och snart kan jag också få något som Linnéa har gjort…

På vägen tillbaka till skolan på eftermiddagen såg jag henne utanför den gymnasieskolan som hon skulle ha gått på. Hon kom gående med sitt utsläppta mörka fina hår… En keps på huvudet. Väskan på axeln. Så vacker…

Nä… det var inte hon. Men väldigt likt…

När jag kom hem hade hon fått post. Jag öppnade Linnéas post. Man får det om någon är död. Fast om någon får post känns den levande. En förening som kallade till stämma. Hon har fått post därifrån flera gånger sedan i maj men jag har låtit det vara. Det har liksom känts trevligt att hon har fått post. Men nu mailade jag och bad dem ta bort henne ur registret.

Usch. Det blir så definitivt.
Nästan som att hon inte finns.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Kommentarer till inlägget

Kommentar från ulle
3 februari, 2009 kl 3 februari 2009 (19:57)

Jag ville bara säga att jag nominerat dig i bloggen http://enbart.blogg.se
som månadens blogg och hoppas att det är okej för dig. Annars får du hojta till eller nåt. Kramar till dig!

ulles senaste blogginlägg..Affären

Kommentar från Gunilla
3 februari, 2009 kl 3 februari 2009 (20:13)

Jag tror aldrig att jag har tyckt det varit trevligt att få Rickards post efter hans död. För mig gjorde varje brev som kom så ont, så ont. Och det höll ju på så länge också. En fasa.

Mer glad blir jag att läsa om ert samtal om Linnea. Visst är det härligt när någon vågar? Om än bara för en liten stund. Då trivs jag.

Gunillas senaste blogginlägg..Tack för all respons efter reportaget i Året Runt!

Kommentar från annika sandberg
3 februari, 2009 kl 3 februari 2009 (22:59)

Värsta breven efter min dotters död var adresserade reklam/inbjudningar till diskotek/nattklubb….de skickade ” vip”-kort mm fast Anna aldrig satt sin fot där….och aldrig skulle kunna när korten kom….
Brev från vänner var välkomna, de kommer fortfarande efter snart 4 år.
Dödsboadresserade hatar jag, bara ordet känns så hemskt…hon finns ju kvar här hemma och inom oss som älskade henne!

Annika

Kommentar från Catarina
3 februari, 2009 kl 3 februari 2009 (23:59)

Vad hemskt det måste vara att bli påmind hela tiden samtidigt som för några sekunder få känslan att allt är som förr. Måste var mycket jobbiga tankar även att man från dessa små stunder när allt känns levande på nått sett halka tillbaka i sorgen. Ja jag kan och vågar inte ens tänka tanken vad ni alla föräldrar går igenom, ni som mist era barn. Ni är enastående måste jag säga och sänder er alla en varm kram.

Catarinas senaste blogginlägg..Svår allergi inget handikapp???

Kommentar från Lisa Olveby
4 februari, 2009 kl 4 februari 2009 (12:29)

Små små ting som gör att man kan få prata en stund om sitt barn, för stunden är de inte borta, de finns kvar när man kan få prata och diskutera.

Posten däremot slipper jag gärna för det är bara en påminnelse om att ingen kommer öppna dem och det blir ännu mer definitivt.

Kram

Kommentar från Lisa Olveby
4 februari, 2009 kl 4 februari 2009 (12:29)

Måste också säga att hon är så vacker Linnea, en riktig skönhet.

Kommentar från Halli
4 februari, 2009 kl 4 februari 2009 (15:11)

Hej igen Ludmilla!
Jag lämnade en kommentar för inte så länge sen, jag hoppas att det sakta men säkert blivi lite bättre! Du gör mig glad, för jag ser vilken styrka du har, och att detta smittat av sig till andra människor.. Du är stark, fortsätt och vara det! Jag förstår att du har en massa frågor om varför, men man kan aldrig få svar på de frågorna, det är så otroligt svårt att fråga sig.. för det finns inte mcket man kan eller kunde ha gjort. Jag åker förbi kyrkan varje dag i Eriksbergdå jag bor här, och min första tanke är på er. Jag bara önskar att folk kunde få visa si sorg öppet, och att vänner och även bara bekantaoch främlingar kunde prata öppet om sånt här.. det känns så tabu! Ludmilla, jag vet att jag är en total främling för dig, men skriv för jag kan lyssna.. kanske inte komma med svar, men jag är en god lyssnare!

Du är kämpare.. a true fighter!

MVH
Hallii

Kommentar från Minna
4 februari, 2009 kl 4 februari 2009 (15:20)

Linnéa finns för alltid!
Hon lever i ditt hjärta!
Jag känner igen det där med posten…fick ett brev från kommunen, gluttade lite och såg att det stod DÖDSBOANMÄLAN…lät brevet ligga kvar i kuvertet och stoppade undan det
Stor kram till dig Ludmilla

Kommentar från ulle
4 februari, 2009 kl 4 februari 2009 (16:59)

Usch vad jobbigt, förstår att det känns så definitivt på nåt sätt….
Om du vill har jag en utmaning till dig hos mig ifall du vill tänka på nåt annat en stund (om det går)

ulles senaste blogginlägg..Blev utmanad

Kommentar från Soulsister
4 februari, 2009 kl 4 februari 2009 (19:22)

Förstår att det måste vara jobbigt. Men som många andra redan skrivit, hon finns ju för alltid, i era hjärtan och minnen….även om det inte är någon vidare tröst just nu…

kram

Soulsisters senaste blogginlägg..Morron

Kommentar från Camilla
4 februari, 2009 kl 4 februari 2009 (20:53)

Vilken underbart vacker bild utav Linnea…

Camillas senaste blogginlägg..4 Februari – you be in my heart

Kommentar från Carina
6 februari, 2009 kl 6 februari 2009 (19:35)

Åhhh…det är svårt att se Linnea i ögonen..sitter och tittar länge in i hennes vackra mörka ögon.Det är så svårt att tro att hon inte finns längre i detta liv.Skickar varma kramar från mej.. jag tror eller vet..eller det är svårt att tänka så..men jag tror på ett liv efter detta..Hoppas ni verkligen ses igen..nångång..någonstans där det bara finns lycka.

Carinas senaste blogginlägg..Sonen och rengöringskrämer…

Kommentar från Tuija
6 februari, 2009 kl 6 februari 2009 (19:38)

Bland det jobbigaste brev jag fick..var från skattemyndigheten där dom meddelade att Matias inte längre hade nåt personnummer, utan han fick ett organisationsnummer…
F*****n, kunde han inte ha fått ha sina 4 sista siffror kvar ens en gång?

Men det är som det är livet, framåt som gäller!

Kram Tuija

Kommentar från Ludmilla
7 februari, 2009 kl 7 februari 2009 (7:36)

Tuija: Det låter ju helt absurt. När kom det?

Kommentar från Michaela
10 februari, 2009 kl 10 februari 2009 (11:21)

Väldigt bra skrivet ! du skriver vädligt bra 🙂 !

Skriv någonting