Föreläsning 23 sep i Uppsala
Fotograf: Mikael M Johansson
Nästa vecka ska jag föreläsa i Lötenkyrkan i Uppsala. Det är ett gratis och öppet föredrag där jag kommer att berätta om vad som hänt oss och Linnéa. Jag kommer också att berätta hur jag försöker tänka framåt och vilka verktyg jag har använt för att orka komma vidare.
Det ska bli spännande att se hur många som kommer, hur jag kommer att orka och om de som lyssnar kommer att tycka att det ger något.
Mer information:
LÖTENKYRKAN:
23 sept kl 19: HUR LEVER MAN VIDARE? – att förlora en närstående i självmord
Ludmilla Rosengren är mamma till fyra barn. Dottern, Linnéa, var 14 år när hon tog sitt liv.
Plötsligt föll livet samman. Ludmilla ville fortsätta leva vidare och hitta ett sätt att förhålla sig till sin stora sorg och sitt nya liv
Fri entré. Arr. Gamla Uppsala församling, Lötenkyrkan, Sensus
Läs även andra bloggares åsikter om föreläsning, självmord, leva vidare
Kommentarer till inlägget
Kommentar från storasyster
17 september, 2009 kl 17 september 2009 (17:40)
Ludmilla, jag vet att det kommer ge någonting till de som kommer o lyssnar på Dig i kyrkan. När du berättade om er Linnéa i studio 3 den 10 sept var jag där. Det du berättade berörde mig djupt. Är tacksam för att du orkade delge oss. All styrka till dig. Kram
.-= storasyster´s last blog ..onsdag =-.
Kommentar från Catarina
19 september, 2009 kl 19 september 2009 (11:13)
Kommer också att gå tillsammans med en väninna. Detta är något som kan drabba vem som helst när som helst i livet. Även om man personligen inte är drabbad berör detta djupt. Den psykiska hälsan är något man tidigare talat tyst om. Ju mer man talar om det så märker man att det finns så nära inpå en , någon väns anhörig ,en släkting osv.
Tycker du är enorm som gör detta och ser fram emot din föreläsning.
Kommentar från Soulsister
19 september, 2009 kl 19 september 2009 (15:37)
Önskar jag bodde närmre så jag kunde få ta del av din föreläsning…..
.-= Soulsister´s last blog ..Let the work begin =-.
Kommentar från Annica
19 september, 2009 kl 19 september 2009 (22:57)
Jag ska försöka komma och jag ser fram emot att få lyssna på dig.
Jag beundrar ditt mod.
Kommentar från U Sandin
22 september, 2009 kl 22 september 2009 (8:51)
Åh, jag skulle vilja komma! Vet dessvärre inte om jag orkar. Mår riktigt risigt nu. Min chef ser och hör hur jag mår, men tycker att jag ska jobba ändå och säger samtidigt att ingen hänsyn kan tas utan är man på jobbet ska man jobba på som vanligt.. Tilläggas skall att hon är sjuksköterska och jobbar på en HLM.
Förra veckan sprang jag ut från jobbet gråtandes och jag hamnade vid järnvägsspåret som är ganska nära. Övervägde, tänkte på Linnéa, tänkte på dig, tänkte på barnen. Barnen vann och det är jag glad för. Kollegan var irriterad över att jag sprungit iväg, det var ju bättre om alla kunde se att jag mådde dåligt (då pratar vi alltså om hysteriskt gråtande) på jobbet (inkl patienterna då?). Igår konfronterade jag samma kollega som tyckte att jag inte jobbade på bra nog och då brast det. Hur ska jag kunna jobba om jag inte orkar leva samt att mitt mående inte får inverka på mitt jobb? Jag SKA överleva det här för mina barn, dina ord ringer i mina öron ”barn brukar undra om de inte var värda att leva för”. Mina barn ska aldrig behöva tänka så, det är mitt mantra…
Kommentar från Ludmilla
23 september, 2009 kl 23 september 2009 (8:31)
U Sandin: Hoppas att du kan komma. För då kanske du ännu mer kommer att tänka på det när du känner så igen… Jag är glad att mina ord har kunnat påverka dig. Kram!
Kommentar från Görel
23 september, 2009 kl 23 september 2009 (21:22)
TACK för allt du gav av dig själv ikväll – det gick rätt in o landade i mig. Du berörde mig i din mänsklighet, din sårbarhet o din kraft.
Du visade mig på ytterligare ett område jag missat i min sorg o min bearbetning. Även på sånt jag vill använda i utbildning framgent. Jag skulle vilja ha ”myterna” ur ditt material… vill du dela med dig? till mig eller via Fatou?
Sänder dig all värme genom cyberspace
.-= Görel´s last blog ..yin o yang i generationer =-.
Kommentar från Kristina & Jonas
23 september, 2009 kl 23 september 2009 (22:49)
Din berättelse var enormt givande för oss. I vår resa genom livet går ofta våra diskussioner och funderingar kring begreppet existensialism. De värderingar och känslor som ofta genomsyrar detta ämne har sällan eller aldrig riktigt haft den infallsvinkel som du belyste detta genom ikväll för oss. Du är enormt duktig på att hålla föredrag. Vi hoppas att fler får ta del av din energi och berättelse i det fortsatta livet med allt vad det innebär.
Ett stort tack och en ännu större kram
Kommentar från Tonårsmorsa / Fatou
24 september, 2009 kl 24 september 2009 (8:45)
Tack Ludmilla för gårdagskvällen! Du har väldigt mycket att ge, glöm inte det!!
.-= Tonårsmorsa / Fatou´s last blog ..Jag konstaterar… =-.
Kommentar från Catarina
24 september, 2009 kl 24 september 2009 (9:52)
Vill också tacka för en enormt varm, öppen och gripande föreläsning i går kväll.
Du berör djupt och din livshistoria är så viktig!
Så stort tack och en värmande kram!
Pingback från Föreläsning med Ludmilla
24 september, 2009 kl 24 september 2009 (10:12)
[…] kväll var jag och en vän på en föreläsning med Ludmilla. Det var oerhört givande! Särskilt som Ludmilla dels har mycket kunskap, men också den här […]
Kommentar från Petra
17 september, 2009 kl 17 september 2009 (12:18)
Jag kommer, jag har visserligen inte förlorat någon närstående i självmord.. men jag har själv försökt ett par gånger..