”Mellan-HCG”!
Exponentiell kurva över HCG-sänkningen
Igår fick jag ju sista delen av kur 5. Jag var rätt matt igår kväll, men idag har det varit en bra dag. Lite illamående men annars full av kraft och energi.
Min mamma har varit med mig idag för att Johan har varit iväg på ett möte. Vi var ute på en långpromenad med Sophie i solen. Det är lyx!
HCG-värdet ska mätas inför varje ny kur och min läkare hävdar att det inte är bra att ta ett mellanvärde eftersom det inte alls motsvarar hälften av HCG-sänkningen under kuren. Men, trots detta fick jag mig ett HCG igår och det var 20! Hurra!!!!
Kurvan ovan är ändrad så att den är exponentiell. Anna hjälpte mig med det! Tack snälla! På så sätt syns lutningen tydligare för varje nytt värde.
Nu känns det verkligen som att det närmar sig! Det ska ner under 5 för att anses noll. Det kommer det ju inte vara på måndag, men hoppas att det blir det efter kur 6. När det är under 5 är det två kurer kvar. Har vi tur är det alltså bara 3 kurer kvar. På måndag är det 6 veckor i så fall. Då har ju verkligen nedräkningen börjat!
Det är konstigt hur snabbt man anpassar sig till ett nytt läge. I början när vi inte visste hur det skulle gå och jag inte visste om jag skulle överleva så var jag jätterädd och såg mitt liv på ett helt nytt sätt. Hur skulle jag tillbringa mina sista månader i livet? Hur skulle det gå för mina barn?
Frågor som kom så nära, så nära och var verklighet för mig.
Nu är jag tillbaka i livet känslomässigt. Jag vet att jag ska leva. Jag ska bara igenom dessa veckor. Det klarar man.
I början letade jag mycket på nätet och hittade flera bloggar med underbara mammor som i ung ålder fått allvarliga cancersjukdomar:
–En av dem Anna, med lilla Tilda och Henrik, dog i sin bröstcancer efter 2 års tid – nu i helgen. Läs gärna lite i hennes blogg. Hennes man Henrik fortsätter att blogga nu efter Annas död.
–En annan tapper krigare är Lilla H. Hon kämpar just nu mot sina hjärnmetastaser och metastaser i tarmarna. Hon vet att det sannolikt inte är så lång tid kvar men är ändå så otroligt positiv. De firade ett av barnens födelsedag lite tidigare för att hon så gärna vill vara med.
Att läsa dessa bloggar ger mig perspektiv.
Jag förstår också att jag är lyckligt lottad. Jag vet att jag ska bli frisk. Snart är jag det. Att ha Choriocarcinom är väldigt bra om man nu ska ha cancer. Om den svarar så bra på behandlingen som det gör för mig.
Jag kommer inte att dö.
Jag kommer att ha halva livet kvar efter detta.
Ett nytt liv!
Läs även andra bloggares åsikter om bloggar om cancer, hcg, choriocarcinom
Kommentarer till inlägget
Kommentar från Ludmilla
16 mars, 2010 kl 16 mars 2010 (22:11)
Sandra: Du kan fråga allt! Återfallsrisken är väldigt liten. Man får dessa två extrakurer för att minimera den risken. OM man ändå skulle få återfall (vilket de inte haft på 20 år på Karolinska) så får man nya gifter i en annan kombination och då ger det sig.
.-= Ludmilla´s last blog ..”Mellan-HCG”! =-.
Kommentar från Dottern
16 mars, 2010 kl 16 mars 2010 (22:31)
Fantastiskt härligt att läsa dessa positiva nyheter efter att varit borta från bloggvärlden ett tag.
Gratulerar!
Som alltid ser du det positiva i det mörka. Det är en fantastisk styrka du har Ludmilla!
Hejar på från andra änden av sladden tills du kommit under 5.
Massa kramar!
Anna
.-= Dottern´s last blog ..Suicid, ilska och skuldkänslor =-.
Kommentar från Peter Björk
16 mars, 2010 kl 16 mars 2010 (23:11)
Jag ser dig som i en alpin skidbacke! Längst upp var det vidrigt, blåsigt , kallt, ensamt och skitläskigt. Dessutom var det en svart pist… Till slut var du tvungen att våga och starta färden – fast den var oviss, otrygg och helt utan garantier. I början gick det sakta och det kändes som om du när som helst kunde tappa kontrollen. Men din enorma, inneboende styrka och din vilja till liv, gjorde att du masade, hasade, plogade framåt.
Efter ett tag kom du till lite flackare och mer arbetsamma backar där du till och med fick staka dig fram. Å sen lite nedför igen.
Och NU! Är du snart nere i fjällstugan å kan ta av dig lite utrustning och packning och få lite vila och liv.
Kämpa på!
Du är snart framme!
kram/Peter
.-= Peter Björk´s last blog ..Söndagsmorgon =-.
Kommentar från Anna
17 mars, 2010 kl 17 mars 2010 (8:35)
Vad underbart att du har fått vara infektionsfri och att du fått komma ut till stugan och allt. Är glad att du kan blicka framåt och känna att du kan ta dig igenom det här – ett steg i taget. Jag tänker på dig sååå mycket varje dag! Stora varma kramar /Anna
Ps. vilken snygg kurva 😉
Kommentar från Jessica
17 mars, 2010 kl 17 mars 2010 (11:52)
Livet är så jävla orättvist… här får folk som är mitt i livet och som vill leva dödliga sjukdomar, vissa klarar sig inte. O så finns där de som väljer att sluta sina liv i förtid… Men så är väl livets gång.. det ena utesluter inte det andra. Men varför??? För mej finns ingen Gud eftersom livet är så orättvist… Men för de som har en gudstro har min respekt….
Sköt om dej…
.-= Jessica´s last blog ..SNÖ SNÖ SNÖ…… =-.
Kommentar från Gunilla
17 mars, 2010 kl 17 mars 2010 (12:09)
Du är på väg mot rätt håll…
Kram
.-= Gunilla´s last blog ..Grattis igen =-.
Kommentar från Linda
17 mars, 2010 kl 17 mars 2010 (23:58)
Härligt att se din kurva! SNART är din cancer borta. Underbart!! 🙂
Tack för att du hejar på mig! Jag hoppas det en dag kommer en dag då cancer-eländet övergivit min kropp också. Jag kämpar för att det ska bli så. Fast idag har varit en depp-dag då det känns som det inte finns något slut på det här… och de här jobbiga dagarna infinner sig oftast dagen eller dagarna innan jag ska in till sjukhuset. Ska dit i morgon. 🙁
.-= Linda´s last blog ..FÖDS PÅ NYTT I LIVETS LOTTERI =-.
Kommentar från Ludmilla Hedlund
22 mars, 2010 kl 22 mars 2010 (22:33)
Vad kul att det går så bra med behandlingen!
Samt får man ett nytt perspektiv på livet!
Håller tummarna för dig och din familj!
Önskar dig få kraft att gå igenom det som återstår
många kramar
Kommentar från Sandra 17 år
16 mars, 2010 kl 16 mars 2010 (21:48)
Hej! Kul att höra att värdena sjunker!
Tänkte fråga en sak, tvekade lite först.. Känns å ena sidan dumt att ens ta upp något så negativt men å andra sidan är det säkert något du tänkt på ändå utan att jag frågat om det..
Jag undrar om du är rädd för återfall (heter det så..?..)?
Hoppas jag inte väcker några negativa tankar nu.. Du är ju faktiskt snart frisk!! 😀
KRAM