Har du förlorat någon i självmord?
TV4 vill komma i kontakt med någon som förlorat någon i självmord i Västmanland (helst Västerås).
Har du eller känner du någon som har förlorat någon, särskilt om den som tagit sitt liv haft kontakt med psykiatrin?
Kommentera nedan.
Läs även andra bloggares åsikter om TV4, självmord, förlorat anhörig
Kommentarer till inlägget
Kommentar från Ludmilla
31 mars, 2010 kl 31 mars 2010 (19:00)
Susanne: Det låter fruktansvärt jobbigt att ni inte kan dela sorgen efter din pappa. Skulle du kunna tänka dig att ta första steget och prata med din mamma – eller kanske din bror till att börja med? (Jag menar inte för journalistens skull utan för din egen.)
Kommentar från Jessica
1 april, 2010 kl 1 april 2010 (8:34)
Min pappa har tagit livet av sig men bor tyvärr inte i det området….
Kommentar från Peter Björk
1 april, 2010 kl 1 april 2010 (17:19)
Susanne,
Låter hur jobbigt som helst. Men inte ens i det här är du ensam…
Det är inte ovanligt att man just ”lägger locket på”. Det blir lite som att ”om man inte pratar om det så har det aldrig hänt…” Inte en helt framkomlig väg, tycker jag. Det ha ju hänt! Och ni tre har – förmodligen – helt olika perception av det som hänt.
Gå in på http://www.spes.nu
här hittar du andra som – faktiskt – förstår vad du går igenom. Här finns det varma och öppna människor som gärna delar med sig av sin erfarenhet och som vill vara öron för dina tankar.
SPES Telefonjour
Telefon 08-34 58 73
Alla dagar 19:00 – 22:00
Börja där. Få hjäp med att sätta ord och prata om det som hänt utfrån dina egna perspektiv och frågeställningar. Det kanske kan öppna upp för mer dialog mellan dig och din mamma och bror. Osäker på om det finns någon du kan träffa, men de vet de på telefon. Ring!
Kram/peter
.-= Peter Björk´s last blog ..En ovanlig morgon. =-.
Kommentar från Hanna
1 april, 2010 kl 1 april 2010 (23:12)
Hej! Har följer din blogg sen en tid tillbaka och är otroligt imponerad över dej som person! Du måste vara en otroligt stark person och en fantastisk mamma åt dina barn.
Just nu är min lillasyster, går ettan på gymnasiet försvunnen i Uppsala. Hon har hade pykosliknande problem i somras och låg inne på BUP i flera veckor oh äter medicin för det, sen augusti har hon varit jätte frisk och glad… Men sista kontakten med mina föräldrar lätt hon väldig depp, men ville prata om det först när hon kom hem, men hon kom aldrig hem… Just nu vet jag varken ut eller in, känner inget och klarar inte av varje timme som går! Det är 12timmar nu.
Känner mej så hjälplös och som om allt är mitt fel!
Kommentar från Helene
2 april, 2010 kl 2 april 2010 (9:35)
Titta in här och du hade inte uppdaterat något…
Jag ville bara önska dig och din familj en riktigt GLAD PÅSK !!!!!
Hoppas ni kan njuta och bara rå om varandra <3
KRAM Helene
.-= Helene´s last blog ..Långfredag… =-.
Kommentar från Lina
2 april, 2010 kl 2 april 2010 (13:52)
Hejsan! Jag har följt din blogg ett tag nu. Men jag har inte kommenterat innan. Jag tycker att du är så stark, med Linnéas död och sen din cancer.
Jag känner ingen som tagit sitt liv. Har dock försökt själv under många år. Bor i Västerås. Men jag mår idag bättre och det kan jag bara tacka min PAL för. Och mig själv såklart. Slutenvården här i Västmanland är inget att hurra för. Jag fick max vara inlagd i 3 dagar då jag lider av Borderline. Så är reglerna tyvärr.
Hoppas du snart är frisk och kan njuta av din familj
Kramar Lina
.-= Lina´s last blog ..Russian Roulette =-.
Kommentar från susanne
3 april, 2010 kl 3 april 2010 (20:37)
tack för era svar. nej det är verkligen inget jag vågar prata om. det låter dumt jag vet. men det har liksom bara blivit så. jag har inte ens kunnat sett pappa på bild sen han gick bort.
min bror och jag har ingen bra relation så han kan jag inte prata med sånt om. vi kan knappt prata om något alls. allting känns så fel, och så stelt när jag är med honom.
mamma har inte ens frågat om vi ska besöka honom vid minneslunden någon gång. vilket har gjort att det känns fel för mig att sakna min pappa. och i och med det har jag aldrig besökt minneslunden. inte en enda gång på 4 år.
Kommentar från Dave Grohl
11 maj, 2010 kl 11 maj 2010 (22:39)
Min syster tog sitt liv den 4maj & blev 21år. Våran mamma dog år 2000 i cancer & hennes pappa som hon inte hade någon bra relation med tog sitt liv 2007. Det har inte varit någon lätt uppväxt för henne men jag kan ändå inte förstå att det skulle behöva gå så här långt. Det fanns 3st LVM-anmälningar (Jag,en annan anhörig & en läkare) gjorda till socialtjänsten 2 veckor innan hennes självmord, men dom tog oss inte på allvar/kunde inget göra. Min oerhörda sorg blandas med en fruktansvärd ilska mot våra myndigheter & vår lagstiftning. Har man haft LVU & haft problem när man var yngre måste det gå att få till ett LVM när det kommer 3 olika anmälningar. Jag hoppas att jag orkar driva det här och göra en anmälan mot socialtjänsten så kanske någon stackars ung människa som mår dåligt får hjälp i framtiden. Nu är det en begravning som stundar & sen kommer nog ilskan igen. Vila i frid min älskade syster.
Kommentar från susanne
31 mars, 2010 kl 31 mars 2010 (17:41)
jag bor i västerås och har förlorat min pappa. men kan inte prata om det alls på grund av att min mamma (och även min bror…) inte har sagt ett ljud om pappa eller om det som hände sedan det hände. och det var 4 år sen. inte ett ljud! det har visserliegn inte jag heller men jag tycker att det är lite av mammas uppgift att lära oss att det inte är något att skämmas över, och att kunna acceptera det. hon har inte ens frågat hur jag mår.