Ludmillas Blogg

Mitt liv förändrades plötsligt. Min älskade dotter Linnéa, 14 år, tog sitt liv i maj 2008. I nov 2009 föddes hennes syster och då fick jag cancer. Nu är jag frisk och ska fortsätta mitt liv…

Skip to: Content | Sidebar | Footer


Harmoni med naturen

9 april 2010 (14:53) | barn, livet, Mindfulness | av: Ludmilla

Visst är det märkligt hur lugn man kan bli av att vara i naturen?
Det är välkänt inom stressforskningen vilken god verkan naturen har på hälsan.

Personligen kan jag finna en stor harmoni av att pyssla i trädgården eller som igår, i växthuset.

Jag fick ett växthus som jag och Linnéa monterade upp under sommaren 2007. Jag är så lycklig över det fortfarande. Igår var det dags för röjning av gammalt och in med ny jord och nysådd. Dessutom så behövde en del rutor bytas ut. De har knäckts av all snö.

Mitt fina växthus

Pojkarna hjälpte mig. De tycker också att det är roligt att se hur man kan odla egna grönsaker. Vi sådde morötter, rädisor, sallad, ärtor, persilja och dill. Sedan har vi förkultiverat melon, paprikakärnor, rosmarin och timjan i miniväxthus inomhus som vi sätter ut när plantorna tål det.

Även om det är lättare att köpa sina morötter i affären tycker jag att det ger en stor tillfredsställelse att ha odlat upp dem själv. Det är en form av frihet tror jag.

Frösådd i växthuset

Melonkärnor

Kvar från förra året finns i växthuset jordgubbsplantor och så denna mynta… Det är som ett ogräs faktiskt. Hur ska man kunna nyttja den på ett bra sätt?

Oscar fyllde 10 år igår. Stor kille nu! Solen lyste på förmiddagen åt honom (han sa att det var Linnéa som gjorde det) men sedan blev det molnigt igen.

Oscar 10 år (och storebror Jonas 12 år)

Vi går promenader varje dag. Det känns också rogivande och viktigt för min kropp och min själ. Även om det är en ”dålig dag” med dålig ork så går vi en liten promenad. Bra dagar kan det bli 1,5 – 2 timmar. Men en liten promenad är bättre än ingen promenad.

Hur påverkar naturen dig?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Kommentarer till inlägget

Kommentar från Annika Saari
9 april, 2010 kl 9 april 2010 (15:26)

jag läste en gång ett citat ”Naturen och Tålamod är de största terapeuterna” jag klippte genast ut orden ur tidningen å för mig är de så sanna.

det är i naturen som jag hämtar kraft och inspiration.
det är naturens ljud som för mig är bland det vackraste jag kan höra och jag älskar tystnaden i naturen.

det spelar ingen roll vad som pågår i världen eller bland oss människor eller inom oss….naturen bara finns där och ÄR helt kravlöst.
krig, svält, sorg och oro…inget påverkar den, växtkraften och livet finns där och återkommer gång på gång.

det är i naturen jag verkligen blir varse om att livet är starkare än döden.

vi kommer ur naturen och det är inte konstigare än så att vi finner ro där, frid och harmoni om vi bara tillåter oss…..alltför många är för stressade och klarar inte av stillheten och att ge sig själva en chans att bara vara för en kort stund.

man botar utbrändhet i en trädgård i en stad nånstans i sverige….heller inget konstigt med det. att odla och skapa med sina händer är ursprunget hos oss människor.

vatten är även det läkande för oss….vi människor har i alla tiden sökt oss till vatten och byggt våra hem kring vatten, vatten är liv och vi börjar vårt liv i vatten i moderlivet så att lyssna till vatten ger lugn i våra oroliga själar.

Så för mig Ludmilla är Naturen en hög prioritering för utan att få komma ut och andas luft i fåglars sång å lyssna till trädens sus och vågornas skvalp….då dör jag till slut.

Jag brukar meditera genom att sätta mig på en bänk längs en trätrottoar som går längs Mälaren där jag bor.

Jag blundar och så fokuserar jag på ett av mina sinnen i taget…..hörsel – vad hör jag? människor som pratar, steg, en hund, vatten, fåglar osv…jag analyserar ljuden och bara lyssnar aktivt, sen går jag över till lukt – vilka dofter känner jag, jag snosar in luft i näsan och identifierar alla dofter, vidare till känsel – hur och vad känner jag, bänken under mig, vinden mot min kropp, värme, kyla…allt och så smaken – jag smakar på luften, hur känns det i min mun. och slutligen så öppnar jag ögonen igen och tar in allt jag ser med min syn.

denna övning ger sån total avslappning och fokus bort från allt annat under den tid jag håller på. huvudet töms på tankar och jag är bara där och då, uppfylld av mina sinnen och utforskar min omgivning, tar god tid på mig och efteråt är jag så fylld av energi och liv och känner mig utvilad.

Prova!

Kram Annika Saari

Kommentar från Ludmilla
9 april, 2010 kl 9 april 2010 (15:38)

Annika: Mindfulness i sin tydligaste form! 🙂

Kommentar från Catarina
9 april, 2010 kl 9 april 2010 (16:50)

härligt att höra att du hittar lugnet mitt upp i allt du har och naturen och allt vad det är är verkligen medicin. Jag lever med flertalet skador och kronisk smärta sedan 13 år tillbaka och att få komma ut i skogen, vid vatten mm är en total avslappning från allt man ständigt kämpar med. Min dotter som led av svår panikångest för länge sedan och inte ens psykiatrin kunde hjälpa vilket inte är så ovanligt har man ju hört, snarare tvärtom det triggade!!! Men vi hade en speciell plats vid en brygga vid vattnet dit vi alltid åkte när ångesten kom. Av att sitta där , andas in luften, stillheten och lugnet vände denna ångest sakta men säkert. vi kunde åka dit flertalet gånger dag som natt men DÄR gav ångesten vika och en vacker dag var den borta för gott bara. När jag själv har den värsta värken, den som är så man varje gång inte tror man ska klara det en gång till då ser jag till att ta mig ut till min speciella plats vid vattnet och det är som man får rensa hela systemet från stress, från allt man har omkring sig och bara få detta lugn som man så väl behöver massor av som sjuk.

Odla är härligt, att få äta det man själv sett växa och det är ens eget på nått vis.Framförallt mycket godare när det kommer direkt från jorden.
Önskar jag hade en liten täppa men mycket går att odla på balkong med i stora krukor. Så det är en härlig tid nu framför oss!!
.-= Catarina´s last blog ..Kroniskt sjuka får inte hjälp efter X antal behandlingar inom landstinget?? =-.

Kommentar från Maria
9 april, 2010 kl 9 april 2010 (17:23)

Sen Eva, min syster dog så har jag alltid en gnagande oro i kroppen..
Ibland så känns oron mindre men ibland så är det knappt jag står ut!
Det enda som har hjälpt mig då är att gå ut och gå eller att springa, det är väl en kombination av naturen och att jag rör på mig som gör att jag just då, för en liten stund kan känna mig lite mer harmonisk iallafall : )
Men det är bara just då som det hjälper, sen kryper det sakta på mig igen..
Hon är borta : (

Kommentar från Anna-Maria Aulin
9 april, 2010 kl 9 april 2010 (18:31)

Vad härligt det låter – mynta – jag hade gjort te på färska blad! Fyll ett glas eller mugg och slå över varmt vatten – det kan dra länge. 🙂

FÖr att begränsa den lite, gräv upp plantan och sedan gräver ni ner en gammal hink utan botten och planterar i den. Då kan den inte sprida sig så mycket.

Kommentar från Peter Björk
9 april, 2010 kl 9 april 2010 (18:35)

Vilka fantastiska kommentarer!
Tänk vad mycket ”enkel” visdom det finns!? Det blir ju så självklart att när vi gör något som stimulerar oss, och där vi kan rikta vårt fokus i en riktning och ”bara vara”, så händer bra saker. Jag tror – faktiskt – att kroppen själv börjar balansera oss, när vi gör lugna, naturliga saker. Utan prestation. Bara är. Så enkelt, så svårt…
.-= Peter Björk´s last blog ..En ovanlig morgon. =-.

Kommentar från Eva
9 april, 2010 kl 9 april 2010 (18:58)

Ibland kan jag verkligen önska att jag var trädgårdsintresserad.
Att jag älskade att påta i rabatten eller i växthuset om jag hade ett.
Det verkar så otroligt rogivande precis som du skriver.
Jag har verkligen försökt men det funkar inte.
Jag får hålla mig till löpningen och fortsätta vara lite avundsjuk på er som gillar att påta i trädgården och som gillar att få jord under naglarna.
😉
.-= Eva´s last blog ..Förslag någon? =-.

Kommentar från Anne
9 april, 2010 kl 9 april 2010 (21:29)

Åhh jag formligen älskar naturen, särskilt att vandra själv med kameran i högsta hugg. Jag tankar verkligen energi av fåglrna, träden och växterna. Att påta i rabatter (numera stora krukor, då jag ine har trädgård längre) och göra vackra blomsterarrangemang. Det är som meditation, man tappar tid och rum. Är ute och går varje dag i den mån jag orkar…alltifrån 15 minuter till flera timmar.
Naturen ger KRAFT!
Härligt att du har växthuset att se växa från frön till färdiga frukter och örter.
var där så mycket du orkar och kan, då ser du liv växa varje dag!
Stor varm vårkram från mig!
:))
.-= Anne´s last blog ..Mellan tvivel och hopp…. =-.

Kommentar från Leena
10 april, 2010 kl 10 april 2010 (13:58)

För mig är naturen min trädgård i min vardag. Älskar att börja planera ”vad skall jag göra i år?” Har ju grävt upp allt det gamla svärmor hade, gammalt, ruttet, ovårdat för det mesta…hon hade ingen ork sista åren. Har endast sparat en riktig stor, gammal pil, ett äpple- och ett och körsbärsträd. Nu har jag alla möjligheter …har tänkt lite ”Feng Shui”-tanken, lugnt och harmoniskt, vila för själen.
För mig är naturen också långa promenader med mina stavar…rask takt men ändå kan jag lyssna på naturen, och rensa mina tankar. Och ofta tar mina rundor mig till kyrkogården…det är naturen där också.

Kramar
.-= Leena´s last blog ..Träna och äta enligt LCHF… =-.

Kommentar från Marie-Anne
11 april, 2010 kl 11 april 2010 (6:59)

Så härligt med ett eget växthus, Ludmilla. I går var det en tung dag och jag hade ingen lust till någonting; varken till mig själv eller till min omgivning. Efter att jag läst på din blogg gick jag ut i trädgården och inte vet jag hur det gick till, men jag var fortfarande kvar ute när kl var 20.00 och jag kände mig avslappnad, lugn och mer tillfreds med mig själv.
Jag läste också Annikas inlägg och kände att nu är det verkligen på tiden att jag tar itu med ”mindfulness” på riktigt och inte fortsätter säga till mig själv att det är för svårt.
Lyfte precis blicken från tangetbordet och läser på en sten som jag lagt på skrivbordet; Carpe Diem står det med guldskrift på den släta nästan vita stenen.
Ja, fånga dagen och låta alla sinnen ta in nuet, det är någonting som jag behöver träna på 🙂

kram till dig från mig

Skriv någonting