Ludmillas Blogg

Mitt liv förändrades plötsligt. Min älskade dotter Linnéa, 14 år, tog sitt liv i maj 2008. I nov 2009 föddes hennes syster och då fick jag cancer. Nu är jag frisk och ska fortsätta mitt liv…

Skip to: Content | Sidebar | Footer


Tack för alla fina kommentarer!

2 juni 2010 (19:55) | Linnéa, självmord, sorg&saknad | av: Ludmilla

Den nya fjärilen!

Det betyder oerhört mycket för mig att så många har skänkt oss tankar i dessa dagar! Ja blir rörd över alla fina kommentarer och ljus som tändes för Linnéa och oss!

Tack för att du bryr dig om oss!

Jag var vid graven idag igen och såg att det var många som har varit där. Det betyder så mycket när jag ser spår av att någon varit vid graven.

Så länge någon pratar om Linnéa och visar att hon betyder något fortfarande så lever minnet vidare!

Kommer du ihåg att någon hade stulit fjärilen på gravstenen? Glädjande nog så har en ny fjäril flugit och satt sig fast på gravstenen igen! Nej, den är inte återlämnad. Jag fick beställa en ny. Jag hoppas innerligt att den får sitta kvar nu!

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Kommentarer till inlägget

Kommentar från Linda
2 juni, 2010 kl 2 juni 2010 (20:16)

Vilken vacker fjäril! Hoppas den får sitta kvar. Förstår inte hur folk kan med att stjäla från gravar! 🙁 Kram!!
.-= Linda´s last blog ..SOM EN GAMMAL TANT =-.

Kommentar från Felicia
2 juni, 2010 kl 2 juni 2010 (20:33)

Fattar inte hur man kan vara så hjärtlös och göra något sådant! Om någon gör det på min döende lillasysters grav sen, när det blir dags (*gråter*) så skulle jag bli så upprörd
.-= Felicia´s last blog ..Anorexia är ingen diet =-.

Kommentar från Cherie
2 juni, 2010 kl 2 juni 2010 (20:43)

Vi var vid graven i måndags med en blomma och det var verkligen fint…. Vi satt där på bänken, jag och min frågvisa 4 åring…..det vart många frågor och jag svarade så gott jag kunde.
Han lovade mig att jag skulle få dö innan honom och jag önskade innerligt att man kunde lova sådant. Han tyckte att Linnéa var så söt och bänken var ”fiffig”. ”Då man ju sitta och titta och gråta om man vill….”

Platsen är så vacker Ludmilla och jag tänker mycket på er så här runt års dagen!

Kram Cherie och Viggo

Kommentar från Susanne
2 juni, 2010 kl 2 juni 2010 (21:20)

Fint att det är en fjäril på plats igen! 🙂

Kommentar från Ludmilla
2 juni, 2010 kl 2 juni 2010 (22:02)

Cherie: Vad gulligt av Viggo! Jag är säker på att Linné blev jätteglad för att han kom dit och satt på bänken! Hon tyckte mycket om frågvisa 4-åringar!

Kommentar från Monica
3 juni, 2010 kl 3 juni 2010 (15:47)

Jag tänker på dej och din familj ska du veta även om jag inte skriver kommentar varje gång jag läser din blogg. Fin fjäril som jag hoppas får sitta kvar på gravstenen, förstår inte hur någon kunde ta den andra, att folk kan vara så tanklösa.

Önskar dej allt gott Ludmilla!

Stor kram

Kommentar från ullrika
5 juni, 2010 kl 5 juni 2010 (20:48)

jag blir så rädd när jag läser om Linnéa. rädd för mina egna små döttrars skull, att de ska växa upp och känna sig lika trasiga som din flicka. av allt som kan hända ens barn måste det du och Johan har genomlidit vara det allra värsta. en sjukdom som inte syns. och inte tas på allvar. lilla Linnéa. och lilla ni. jag tänker på er ofta, det kanske ni kan känna? varje gång jag läser din babysimbok ryser jag lite. av sorg. och av din styrka.

blir så glad för din behandling! obehagligt läkarbemötande (no offence 😉 är vardag för många av oss. desto lyckligare blir vi när vi möter en vänlig blick, en omtanke i vården. det betyder så mycket!

många kramar till hela din familj i denna tuffa tid.
.-= ullrika´s last blog ..5.6 – om back in hi-tech. =-.

Kommentar från Linda
12 juni, 2010 kl 12 juni 2010 (9:57)

Hej! Jag hittade din blogg för någon vecka sedan. Jag har läst den rad för rad, från första till sista inlägget. Jag har fällt många tårar och kännt din smärta. Det finns inga ord för hur mycket jag beundrar dig och din styrka. Tack för att du skriver om detta. Det får andra att inse hur skört livet är och att vi måste ta vara på och älska livet och människorna runt omkring oss. Något som är lätt att ta för givet. Stor respekt och omtanke till dig och din fina familj! Kramar, Linda 22år, Timrå.

Kommentar från Ludmilla
13 juni, 2010 kl 13 juni 2010 (13:34)

Linda: Tack för att du har läst min blogg och tack för dina fina ord!

Skriv någonting