Ludmillas Blogg

Mitt liv förändrades plötsligt. Min älskade dotter Linnéa, 14 år, tog sitt liv i maj 2008. I nov 2009 föddes hennes syster och då fick jag cancer. Nu är jag frisk och ska fortsätta mitt liv…

Skip to: Content | Sidebar | Footer


Första återbesöket

2 juni 2010 (20:22) | Cancern, sjukvård, vikt | av: Ludmilla

Idag har jag tillbringat dagen på Karolinska igen. Men denna gång kunde jag styra själv!
Jag körde dit själv. Jag kände mig inte sugen på att underkasta mig sjukresor igen. Det har fungerat så himla dåligt. Jag får nog skriva ett eget inlägg om sjukresorna… Det är frihet att orka köra själv!

Jag hade först ett ultraljud av livmodern inbokat. Läkaren som hämtade mig i väntrummet ropade mitt namn och hälsade intresserat. Jag tog av mig på underkroppen och la mig i gynstolen. Undersökningen görs vaginalt med en ultraljudsprob. Han berättade hela tiden vad han skulle göra och vad han såg. Han var snabb att berätta att han inte såg något avvikande men att han skulle undersöka närmare. När han undersökte äggstockarna undrade jag om han såg några äggblåsor där. Han undrade då vad jag jobbade med och jag fick berätta att jag är läkare. Han gick då än mer noga igenom alla olika steg och berättade vad han undersökte och vad han såg.

Slemhinnan i livmodern är mycket tunn. Äggstockarna är mycket små och skrumpna och man ser inga äggblåsor. Det i kombination med mina svettattackssymptom betyder att jag är i klimakteriet just nu. Det är orsakat av den kraftiga cellgiftsbehandlingen som jag fått. Detta är dock oftast tillfälligt. Men det tar veckor till månader innan hormoncyklerna kommer i balans igen. Det tar längre tid ju äldre man är. I vissa fall kommer man in i ett förtidigt klimakterium.

Nästa undersökning var ultraljud av mjälten. Man ville se att den är normalstor efter alla Neulastasprutor som jag fått för att stimulera produktionen av mina vita blodkroppar. Mjältförstoring är en biverkan av denna behandling.

Någon kom och hämtade mig i väntrummet. Denna någon presenterade sig inte. Jag fick lägga mig på en brits och dra upp tröjan och dra ned byxorna något. Handdukar lades för att skydda kläderna mot den gel som skulle användas på ultraljudsproben. Någon, gick nu ut ur rummet och jag låg ensam ca 10 minuter. Då kommer en man in som mumlar sitt namn samtidigt som han tar min hand där jag ligger ned på britsen. Ögonen är redan på datorn och möter inte mina. Undersökningen tog kanske 3 minuter. Mjälten var normalstor.

Vilken skillnad det var på bemötandet av dessa personer. Vid den första undersökningen kände jag mig sedd och respekterad, trots att jag var naken i gynstolen och undersöktes vaginalt av en man. Vid den andra undersökningen kände jag mig inte alls sedd. Ingen ögonkontakt och jag som alltså låg ned på britsen vid mötet hade ingen möjlighet att göra mig till en person. Jag var ju bara en patient.

Sista tiden jag hade var till min doktor som jag haft under behandlingen. Hon är jättetrevlig och har alltid ett mycket fint bemötande. Vi pratade om hur jag mådde och jag blev undersökt och hon konstaterade att allt är i sin ordning. Alla prover ser fina ut. Jag är frisk!

Jag har fått en tid för operation för att ta bort livmodern om två veckor. Det blir då några dagars inläggning på samma avdelning som tidigare. Sedan blir det ny återhämtningsperiod. Lite jobbigt känns detta. Det känns som ett steg tillbaka att opereras. Samtidigt är det ju bra att det blir gjort. Men sommaren kommer ju att gå med inga bad och ingen sol… Samtidigt är det ju inte ett sådant stort offer om man tänker på att jag hade varit död utan behandlingen. Jag hade kanske dött redan i februari. Död hade jag varit i alla fall. Så allt annat är ju bättre!

Ja, men efter de olika mötena på Karolinska kunde jag köra hem igen! Det är också frihet!

Jag känner mig starkare och friskare än på länge. Det är väldigt skönt! Det som stör mig mest är att jag ju har en övervikt (pga av graviditet + kortisonbehandling) som jag vill ta tag i. Jag kommer att använda mig av GI som jag haft goda resultat av tidigare (Läs här…). Men, det är nog ingen idé att börja förrän efter operationen. Jag utlovade ju att berätta hur jag gör när jag planerade detta före ju och jag kommer att skriva om min viktnedgång. Minst 20 kg ska jag gå ned. Jag har gjort det förut så jag vet att det fungerar! 🙂

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Kommentarer till inlägget

Kommentar från Cherie
2 juni, 2010 kl 2 juni 2010 (20:44)

Åhh vad härligt att det ser bra ut! BRA nyheter!

Kommentar från Anna
2 juni, 2010 kl 2 juni 2010 (20:56)

Va skönt att det gick bra med återbesöken. Tråkigt att de sista inte kunde kosta på sig ett hej och ett leende, du får försöka att inte ta det personligt – man vet aldigt anledningen till att folk beter sig som de gör. Hoppas du får njuta av mysiga sommarkvällar, grillning och annat mysigt trotts sol och badförbudet. Stora kramar

Kommentar från Dottern
2 juni, 2010 kl 2 juni 2010 (22:07)

Härligt att läsa att du känner dig stark.
Vilken styrka du bär inom dig Ludmilla! Jag är så imponerad av dig!
.-= Dottern´s last blog ..There will be days like this =-.

Kommentar från Catarina
2 juni, 2010 kl 2 juni 2010 (22:07)

Skönt att höra att allt är okej! Måste vara en lättnad nu när det kommer bara de ena positiva efter det andra. Men det är du SÅ värd efter allt du gått igenom.

Ja läkare finns det massa olika sorter av, få förstående och empatiska och massor av nonchalanta, prestige fyllda och rent otrevliga. Men tur att det få ändå finns kvar!! Men man undrar på vissa varför det valt yrket läkare när det inte ens kan ta patienten på ett värdigt sätt? Tyvärr har man sett allt för mycket av denna nonchalanta sida och då undrar man varför man valt ett vårdande yrke för de tär ju det det handlar om att hjälpa människor i nöd, inte stjälpa näst intill.

Men så glad för din skull att allt går rätt väg fram nu och din vikt kommer du på samma galanta vis bli av med också. Spännande att få höra mer från en som går igenom det, ser jag fram emot =)
Stärkande kramar till dig.

Kommentar från Linda
3 juni, 2010 kl 3 juni 2010 (3:40)

Visst är det tråkigt när man får ett sådant bemötande. Mitt senaste besök på sjukhuset var också sådant, dvs jag fick väldigt olika bemötanden och jag känner mig fortfarande lite ledsen efter besöket hos en av dem.

Vad skönt att det såg bra ut nu och att du är frisk! Härligt också att kunna köra bil själv! Det gör jag också nu. Det är en frihet! 🙂

Det där med vikten ja… vi kan ju ta itu med kilona gemensamt! 😉 Efter behandling och graviditet känner jag inte igen min kropp längre. Har nog aldrig vägt så här mycket!

Kram!!
.-= Linda´s last blog ..SOM EN GAMMAL TANT =-.

Kommentar från Helene
3 juni, 2010 kl 3 juni 2010 (9:16)

Va härligt att höra att det går bra !!!!!
Jag önskar dig en härlig dag och hoppas att solen skiner på dig…
KRAM Helene.

Kommentar från Trebarnsmamman
3 juni, 2010 kl 3 juni 2010 (10:20)

Vad hoppfullt allt låter! Snart är allt över och snart kan du ta tag i din vikt. Det kommer gå bra och du kommer känna dig mycket starkare och friskare efteråt.

KRAM

Kommentar från angelica
3 juni, 2010 kl 3 juni 2010 (16:57)

åh då ska ja försöka snappa åt mig lite av den info du ger om GI, har ätit det ett tag nu och faktiskt gått ner 10 kg, men samtidigt så har ja ätit levaxin så även detta kan ju ha bidragit till viktnergång! men behöver helt klart tips.. just nu känns detl ite trögt och ja står stilla, samtidigt slarvar jag (för mig sj) inte för nån annan, men ja vill ju och behöver ju gå ner!!

hoppas du kommer med lite bra info!

styrkekramar till er!!

Kommentar från Lina
3 juni, 2010 kl 3 juni 2010 (17:03)

Så skönt att höra att du är frisk! Jag blir verkligen jätteglad att höra det trots att jag inte känner dig. Jag tänker mycket på er!

Kommentar från Jerry
3 juni, 2010 kl 3 juni 2010 (20:04)

Jag blir så glad att läsa dessa rader och att det går framåt för dig. *kramar om*
.-= Jerry´s last blog ..Kusinbesök =-.

Kommentar från Margareta
3 juni, 2010 kl 3 juni 2010 (20:22)

Varma kramar til dig! Jag opererade bort livmodern för 10 år sen. En kort tid efter var det jobbigt psykiskt..kändes som ett slut på ngt sätt! Sen har det varit jättebra..varma stora kramar fr Maggan

Kommentar från Kristina
3 juni, 2010 kl 3 juni 2010 (22:00)

Vad glad jag blir över dina positiva besked, det är så härligt att höra positiva nyheter och jag gläds med er. ni behöver verkligen allt positivt ni kan få Kram Kristina i Umeå
.-= Kristina´s last blog ..Skönhet, skörhet och smärta =-.

Kommentar från Celia
3 juni, 2010 kl 3 juni 2010 (22:47)

Hej Ludmilla, ville bara säga att, Vi människor är väldigt olika. I den avdelning som du var tycker jag att det viktigaste är att doktorn gör sitt jobb dvs. kolla att allt är i ordning med din hälsa, sen, är det så att vissa människor gillar inte att ”prata mycket” och går direkt till saken, något som mottagaren kan ta det väldigt personligt, speciellt om man är sårbar. Hoppas verkligen att du inte upplever flera ”såna mottagningar” men om du gör det försök att tänka på att det viktigaste är att få effektiv vård och att acceptera att människor är olika, inte alla är som en!
Sist men inte minst, GRATTIS:

Kommentar från Ludmilla
4 juni, 2010 kl 4 juni 2010 (7:51)

Celia: Jag har inga problem att ta emot vården. Detta är endast reflexioner utifrån ett patientperspektiv vilket är nyttigt eftersom jag annars är läkaren själv.

Kommentar från Renée
4 juni, 2010 kl 4 juni 2010 (9:04)

Jag är handikappad och använder både färdtjänst och sjukresor. Vissa dagar är jag lite bättre och kan köra min egna bil. Visst är det en enorm skillnad och frihet att kunna själv! Även om jag ibland kanske inte skulle kört själv så behöver jag det för min egen självkänsla…

Skönt att du numera är ”frisk” (du får väl ändå gå på årliga kontroller eller?). Efter operationen kanske du äntligen kan börja LEVA igen. Att bara få vara en alldeles vanlig människa är faktiskt inte så dumt eller hur? Jag önskar dig all lycka, kram…
.-= Renée´s last blog ..Tillbaka till verkligheten… =-.

Kommentar från Gene Forsberg
4 juni, 2010 kl 4 juni 2010 (16:04)

Vad underbart att du är frisk ,jag är så lycklig för din skull,jag önskar dig o din familj all lycka i världen många kramar från norr Gene

Skriv någonting