Ludmillas Blogg

Mitt liv förändrades plötsligt. Min älskade dotter Linnéa, 14 år, tog sitt liv i maj 2008. I nov 2009 föddes hennes syster och då fick jag cancer. Nu är jag frisk och ska fortsätta mitt liv…

Skip to: Content | Sidebar | Footer

Tänd ett ljus

Psykiatridagen 2010

7 augusti 2010 (21:54) | depression, Linnéa, psykiatri, självmord | av: Ludmilla

Den 22 sep går Psykiatridagen av stapeln i Stockholm.
Det är ett mycket intressant program som jag egentligen väldigt gärna skulle vilja ta del av.

Men, jag hejdade mig när jag såg vem som skulle föreläsa om ”Depression hos tonåringar: Vad hände sedan?”.
Den personen som ska föreläsa anses vara expert inom det området, depression och tonåringar.
Undrar varför hon då inte t ex utredde Linnéa bättre! Ja… vad hände sen? Hon dog! Hon tog sitt liv! Och experten fick en varning.

Nej, jag låter nog bli att gå på psykiatridagen.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Kommentarer till inlägget

Kommentar från Bodil
8 augusti, 2010 kl 8 augusti 2010 (6:48)

Förhoppningsvis har denna s k expert lärt sig något av Linnea,
till gagn för andra.
Fast det är väl föga troligt och inte någon tröst för dig.

Kram.

Kommentar från Linn
8 augusti, 2010 kl 8 augusti 2010 (7:32)

Hon har nog inte lärt sig något alls. Tvärtom! En sådan där teflonmänniska, som uppenbarligen saknar ödmjukhet och empati. Annars skulle hon inte ställa upp som ”expert” så snart efter HSAN:s varning och det ödesdigra ”misstaget” med Linnéa. Om hon tagit minsta gnutta lärdom hade hon eftertänksamt insett att hon inte är expert på ”Depression hos tonåringar: Vad hände sedan?” Man blir mörkrädd. Psykiatridagen – jo, pyttsan!

Kommentar från Ida
8 augusti, 2010 kl 8 augusti 2010 (15:45)

Hej!
Det blev så att jag hamnade på din blogg en natt för ungefär 1 vecka sedan. Hade aldrig hört talas om den förut men är glad att jag hittade den.
Jag är 17 år och har mått dåligt i ungefär 1 år nu. jag läste det du hade skrivit hur linnea kände. Att hon kände sig tom och inte riktigt visste vad hon ville. Jag känner precis lika dant. Det skrämde mig när jag läste det.
Jag har liksom aldrig tänkt på att ta livet av mig men jag har tänkt att jag vill bort. Bara flyta in i min säng och stanna där tills allt är över. Jag har märkt att inte det funkar.. Jag har mått bra ett tag nu. Men jag vet att det kommer komma tillbaka. Det brukar gå väldigt upp och ned..
Men efter att jag har läst allt som du har skrivit om din dotter så har jag absolut bestämt mig. Jag ska aldrig försvinna här ifrån genom min egen vilja. Jag ska komma tillbaka till den jag en gång var. Jag ska stå ut.
Din blogg har verkligen berört mig. Du måste vara en sjukt stark människa och jag tycker att det är bra att du delar med dig av det du har vart med om. Fortsätt skriv för jag tror att det inte bara är mig som du har hjälpt att väcka nya tankar.
Jag är väldigt ledsen över din dotter..

Skriv någonting