Ludmillas Blogg

Mitt liv förändrades plötsligt. Min älskade dotter Linnéa, 14 år, tog sitt liv i maj 2008. I nov 2009 föddes hennes syster och då fick jag cancer. Nu är jag frisk och ska fortsätta mitt liv…

Skip to: Content | Sidebar | Footer


Tatuering

12 augusti 2010 (20:05) | Linnéa | av: Ludmilla

Någon undrade om tatueringen som Emelie gjorde när hennes lillasyster tog sitt liv. Hon har gjort två faktiskt. Den ena är ännu inte klar.

Här är den andra:

Emelies tatuering

Tatueringen visar texten Shabnam (Daggdroppe) på persiska med Linnéablommor runt om. Linnéa hette Shabnam i andranamn.

Det är ganska vanligt att man nuförtiden tatuerar in något till minne av någon som har dött. Själv har jag ingen tatuering, varken ”före eller efter Linnéa”. (Så uttrycker vi det – vi menar förstås före eller efter Linnéa dog).

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Kommentarer till inlägget

Kommentar från Petra
12 augusti, 2010 kl 12 augusti 2010 (20:47)

Jättefin!

Kommentar från Cherie
12 augusti, 2010 kl 12 augusti 2010 (21:01)

Jättefin! De små linneorna ser så sköra och fina ut brevid texten…

Jag har själv ”samlat” på mig en hel del tatueringar genom åren och har bl.a hyllat mina pojkar på ryggen med deras namn. Idioti hävdar vissa – kärlek säger jag! =)

Kram till er alla

Kommentar från Ingrid
12 augusti, 2010 kl 12 augusti 2010 (23:28)

Vackra blåa färger, med en underbar privat symbolik i minnet av Linnéa.

Kommentar från Helene
13 augusti, 2010 kl 13 augusti 2010 (12:34)

Vilken fin tatuering !!
Hoppas du och familjen får en skön helg !!
Kram Helene.

Kommentar från kerstin
14 augusti, 2010 kl 14 augusti 2010 (7:34)

jätte fin Jag har ingen heller men kommer att få vårtgården tatuerad Ha en bra lördag kram K

Kommentar från Lillemor
14 augusti, 2010 kl 14 augusti 2010 (11:46)

Ja det var fint minne kram

Kommentar från Celia
16 augusti, 2010 kl 16 augusti 2010 (23:21)

Även om jag inte gillar hur tatueringar ser ut på tjejer, tyckte att den här var jättefin!.
KRAM.

Kommentar från Maria
24 augusti, 2010 kl 24 augusti 2010 (13:50)

Fin tatuering, ett fint minne och en fin hyllning.
Trodde inte jag nånsin skulle tatuera mig, jag är inte sån… Sen dog min son och jag har gjort en minnestatuering på insidan av handleden. Det känns så rätt!
För övrigt så är mitt liv också indelat i före och efter… Det är ju två olika liv: nu och då…
Kram Maria

Skriv någonting