Ludmillas Blogg

Mitt liv förändrades plötsligt. Min älskade dotter Linnéa, 14 år, tog sitt liv i maj 2008. I nov 2009 föddes hennes syster och då fick jag cancer. Nu är jag frisk och ska fortsätta mitt liv…

Skip to: Content | Sidebar | Footer


Suicidriskbedömning – ny avhandling

16 februari 2011 (17:59) | depression, psykos, självmord | av: Ludmilla

Av de personer som dör genom suicid lider de flesta av psykisk sjukdom, och en betydande andel har varit i kontakt med sjukvården kort tid före suicidet. En viktig uppgift för vården är därmed att bedöma vilka patienter som löper störst risk för suicid. Den refererade avhandlingen har studerat vad som karakteriserar suicidrisken vid olika psykiska sjukdomar.

Vid en diagnostisk genomgång framkom att de patienter med schizofreni som även uppfyllde DSM-IV-kriterierna för affektiv sjukdom (eg depression) hade en tre gånger förhöjd suicidrisk. Detta tyder på att diagnostisering och behandling av affektiv sjukdom är av stor vikt även för patienter med schizofreni.

Reutfors J. Epidemiological studies of suicide in patients with psychiatric illness. Stockholm: Karolinska institutet; 2010.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Taggar: , , , , , ,

«
»

Kommentarer till inlägget

Kommentar från E.
24 februari, 2011 kl 24 februari 2011 (18:44)

Jag gjorde ett självmordsförsök för över ett år sedan. Innan själmordet satt jag framför en psykiater och var anorektiskt smal för att jag hade försökt sluta äta och dricka dagarna innan, jag sa att ”tankarna byts ut hela tiden”, att jag inte knner något hopp, jag tänker på själmord hela tiden, jag har inte haft en normal dygnsrytm på veckor och ingen aptit. Jag hade klippt av håret olika långt. Jag sa att atarax inte hjälper. Hon skrev ut ett antidepressivt och inget annat än ”ring om du behöver hjälp”. Jag skickade ett brev till min terapeut för jag blev så arg och var rädd och doktorn hade inte tid att svara på det och terapeuten bedömde att det inte fanns någon risk. Jag hade en dålig relation till terapeuten och under det 1,5 år vi haft kontakt hade jag haft flera depressioner och efter brevet skulle jag få en annan läkare. Jag hade ingen läkare under de första 1,5 åren på mottagningen. Sedan gav jag upp och hoppade. jag fick en lättare ryggmärgskada, en krossad fot och en bruten handled. Efter det fick jag byta mottagning och jag tror inte ens att händelsen anmälts. Möjligen kan det vara att början med det antidepressiiva höjde självmordstankarna. Jag undrar hur jag ska lita på någon. På nya mottagningen säger de ”de ville inte se dig”. Och det ska jag acceptera…

Kommentar från E.
24 februari, 2011 kl 24 februari 2011 (19:13)

Jag önskar att mitt inlägg ovan tas bort så snart som möjligt.

Skriv någonting