Ludmillas Blogg

Mitt liv förändrades plötsligt. Min älskade dotter Linnéa, 14 år, tog sitt liv i maj 2008. I nov 2009 föddes hennes syster och då fick jag cancer. Nu är jag frisk och ska fortsätta mitt liv…

Skip to: Content | Sidebar | Footer


Alla kommer att drabbas av sorg

12 mars 2011 (15:04) | sorg&saknad | av: Ludmilla

Alla kommer att drabbas av sorg under livet. Sorg är inte bara saknad efter dödsfall. Det kan vara skilsmässa, förlust av arbete eller någon annan förlust. Jag skulle vilja påstå att ALLA har glädje av att lära sig mer om detta. För förr eller senare drabbas vi alla av sorg – även om vi inte vill det…

Okunskapen om hur man möter någon i sorg är också extremt STOR!

Jag har tidigare skrivit om att jag gick på en föreläsning om sorg som jag tyckte var väldigt bra. Det var svenska sorgeinstitutet som gav den. Nu kan du se samma föreläsning på nätet.

Gör det!

Del 1
Del 2
Del 3

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Kommentarer till inlägget

Kommentar från eva
12 mars, 2011 kl 12 mars 2011 (16:49)

Visst är det så att vi alla drabbas. Jag har ett barnbarn som vid 12 års ålder försökte ta livet av sig vid ett flertal tillfällen. Hon fylle 17 nu och det har varit berg o dalbana. Hon lider av prestationsångest. Får högsta betyg. Har en jättefin kille, många goda vänner. Fin familj med många nära och kära som ställer upp 100 %, men ändå funkar inte livet till fullo för henne. Jag lider av ständig oro och ångest över henne. Svårt för andra att förstå. Lyssnade på internet på en föreläsning du hade. Du är fantastiskt duktig. Fick mig att tänka tillbaka på allt som varit de senaste 5 åren. Vet egentligen vart jag vill komma, men det är skönt att få lätta hjärtat. Jag får själv ångestattacker p g a det som hänt. Ibland har jag tänkt ”men ta livet av dig då”, får så dåligt samvete för detta. Som det inte räcker med detta har i dagarna hennes lillebror 11 år fått diagnosen depression. Detta är mer än vad man orkar hantera känns det som. Kram på dig…

Kommentar från Catarina
12 mars, 2011 kl 12 mars 2011 (18:26)

Ja sorg är verkligen nått man borde få lära sig om lite mer så man slipper bli så överrumplad när den kommer. Det är lätt att prata om sorg så där men när man drabbas är det enorma krafter man inte rår på och kan styra för fem öre.
Själv drabbades jag av sorg efter en trafik olycka. Naiv som jag var på den tiden trodde ju jag att sjukvården kunde hjälpa och man givetvis skulle bli bra igen, iallafall inte få ändra om livet. Men så var det! När en läkare sa till mig att det fanns ingen bot och jag måste acceptera detta för att kunna må så bra det går trodde jag att han skämtade. Hur kan man acceptera nått som värker 24 tim/dygn, som gör en förlamad, som gör en sängliggande i dagar och veckor? Jo det kunde man faktiskt göra efter att ha fått sörja. Säga ”hejdå” till det gamla livet och välkomna ett nytt inte så trevligt men ändå. Vad hade man för val? Jo 2 val. Ge upp eller leva! Jag valde leva. Men den sorgen var det värsta jag gått igenom men i efterhand det nyttigaste. Det hade konceptet på den klinik jag låg att ”rammla ner” i djupa hålet, rummla runt, vända ut och in på hela sig själv och sedan klättra upp till andra sidan steg för steg.
Jag trodde jag skulle bli galen bokstavligen för jag mådde så dåligt att det inte går att må sämre.Trodde jag var djupt deprimerad men icke då inte ens i närheten. Jag hade just sorg. Å det tog tid..flera månader att klättra med massa bakslag ner i hålet igen. Sammanlagt tog nog allt ca 4 år med sviterna efter sorgen. Men idag vet jag vad sorg är. Det är bra att få sörja fast man inte ser det just då. Men man bearbetar under tiden. Om man inte skulle göra detta tror jag man skulle må riktigt dåligt.
Men innan hade man ingen aning om vad sorg var mer än ordet och det förknippade man med lite ledsen ett par dagar eller veckor.

Kommentar från Marie-Anne
12 mars, 2011 kl 12 mars 2011 (22:43)

Jag har haft den stora förmånen att delta i en grupp där man utgick från just den här metoden. Jag fick väldigt bra redskap för att hantera några av mina känslomässiga förluster och jag kan varmt rekommendera metoden.

kram till dig från mig

Kommentar från Monica
22 mars, 2011 kl 22 mars 2011 (23:01)

Jag är ofta inne och läser på din fina sida.
Min dotter Sara tog sitt liv 21 år gammal. Helt ofattbart. På söndag skulle hon fyllt 25! Vi kommer aldrig någonsin att förstå och det är fortfarande så mycket, mycket frågor. Vi var en helt vanlig familj, 2 underbara barn, hennes lillebror Anton då 17 år.
Sara läste till sjuksköterska i Lund, inne på sin andra termin. Hon funderade mycket på utbildningen sista terminen och var ledsen vid flera tillf’ällen. Kom hem till Borås/Fristad sa vi till henne. Hon kom hem men ambitiös som hon var ville hon alltid åka tillbaka. Vi förstod ej att det var en depression som det måste ha varit. Ingen annan förstod heller. Vår Sara det går inte att ta in att något sådant här skulle hända. Sara en levnadsglad, ambitiös, omtänksam, många vänner, ja det mesta hade hon men något saknades och mer vet vi inte. Vi kommer aldrig att få ngt svar det är bara Sara som vet. Tänk att livet kan ändras på en minut och aldrig mer bli detsamma. Vi försöker idag ta fram alla positiva minnen och de är många men det är många ledsna dagar och tårarna bara rinner nerför kinderna när jag är ute och går med vår hund. Hundpromenader är bra i alla fall. Hjärnan tänker lite klarare då, Lider så med vår son Anton, han och Sara var så tajta. Så onödigt. Ett är säkert man uppskattar alla småsaker i livet. Det behöver inte vara mycket för att dagen skall vara räddad. Idag var jag bjuden till en granne på fika-underbart. Styrkekramar från änglamamma Monica

Skriv någonting