Ludmillas Blogg

Mitt liv förändrades plötsligt. Min älskade dotter Linnéa, 14 år, tog sitt liv i maj 2008. I nov 2009 föddes hennes syster och då fick jag cancer. Nu är jag frisk och ska fortsätta mitt liv…

Skip to: Content | Sidebar | Footer

Tänd ett ljus

Självmord hos äldre

8 september 2013 (8:12) | psykiatri, självmord, sjukvård | av: Ludmilla

Det råder en brist på studier rörande självmordsbenägenhet bland de äldsta (>75 år). En italiensk forskargrupp har genom psykologiska obduktioner studerat och jämfört skillnader i riskfaktorer för självmord för personer som dött genom självmord vid 75 år och äldre (äldre-äldre) och åldrarna 50-64 år och 65-74 år. Man gjorde även jämförelser med patienter äldre än 75 år, som levde och vårdades vid den psykiatriska öppenvården. Majoriteten av självmordsoffer och patienter var män. Fler än 80 % av samtliga avlidna hade sökt primärvården under de 6 månader som föregått självmorden. Omkring hälften av samtliga avlidna hade haft depression och annan psykisk sjukdom vid dödstillfället, medan endast en tiodel av de avlidna hade förskrivits något psykoaktivt läkemedel. Det som karaktäriserade de äldre-äldre var att de vid självmordstillfället var änkor/änklingar och levde ensamma och att de hade dåligt eller inget socialt stöd. De äldre-äldre hade även genomgått stressande livshändelser under de gångna 6 månaderna före självmordet, i större utsträckning än som var fallet i de yngre åldersgrupperna.

När det gäller psykisk sjukdom, skriver författarna, är det är tydligt, att äldre-äldre individer i likhet med yngre-äldre och medelålders är underdiagnostiserade och underbehandlade. Det är mycket viktigt att man inom primärvården identifierar och behandlar depressiv sjukdom och subkliniska depressiva symtom hos de äldre-äldre och att man uppmärksammar högriskfaktorer för självmord som självupplevd ensamhet och social isolering.
I slutet av Nyhetsbrevet finns information om kommande aktiviteter under 2013, och den 9:de Nationella Konferensen om Suicidprevention i Stockholm den 16-17 sept.2012

Bakgrund
Antalet självmord stiger med ökande ålder och är i västvärlden högst för män över 85 år. I Sverige är självmordstalen högst för åldersgrupperna 45-64 år och 65 år och äldre. År 2012 var medellivslängden i Sverige 78,9 år för män och 83,6 år för kvinnor. Eftersom antalet äldre personer i Sverige och den övriga västvärlden stadigt ökar förväntas även antalet självmord i de äldre åldersgrupperna att öka. När det gäller riskfaktorer för självmord och självmordspreventiva åtgärder är äldre emellertid en sällan studerad åldersgrupp och generellt sett så är kunskaperna om självmord och självmordsförsök hos äldre bristfällig. Dessutom varierar uppfattningen om vid vilken ålder en person skall betraktas som äldre och det är vanligt att man i forskning rörande självmordsbeteende för samman åldrar från 50 – 70 år och äldre till en enda åldersgrupp. Men då levnadsvillkoren skiljer sig avsevärt för 50- och 60-åringar jämfört med äldre-äldre (75 år och mer), kan man på goda grunder anta att riskfaktorer för självmordsbeteende varierar mellan olika äldre åldersgrupper. Könsskillnaderna är stora. WHO beräknade år 2000 att globalt sett var självmordsfrekvensen för män och kvinnor över 75 år 50 respektive 16 per 100 000 individer. I Sverige dör 2,5 gånger fler män än kvinnor över 65 år genom självmord. Fler kvinnor än män söker vård för psykiska besvär och äldre kvinnor behandlas oftare med antidepressiva läkemedel än män.

Riskfaktorer för självmord hos äldre
Italienska forskare har genom psykologiska oduktioner studerat riskfaktorer för självmord hos äldre personer (75-96 år) och personer mellan 50-64 år respektive 74-65 år som dött genom självmord i regionen Parma i norra Italien. Man jämförde även med riskfaktorer för en grupp patienter som var 75 år eller äldre som vårdades vid den psykiatriska öppenvården och som inte utfört några för självmordshandlingar under föregående 12 månader. Patienter som avlidit genom självmord mellan åren 1994-2009 inkluderades och majoriteten var män. I äldre-äldre-gruppen var 86 män och 31 kvinnor (totalt 117 självmord), i gruppen 65-74 år var 78 män och 19 kvinnor (totalt 97 självmord), i gruppen 50-64 år var 79 män och 19 kvinnor (totalt 98 självmord) och i gruppen öppenvårdspatienter var 86 män och 31 kvinnor (totalt 117 äldre-äldre personer).

De psykologiska autopsierna utfördes av specialistutbildade psykologer och psykiatrer genom att intervjua anhöriga till de avlidna samt läkare som behandlat de avlidna. Psykisk sjukdom diagnostiserades med DSM-IV.

Resultat
Det var ingen statistisk skillnad mellan de olika åldersgrupperna av självmordsoffer när det gällde frekvenserna för allvarlig psykisk sjukdom (47-60 %), egentlig depression (45-50 %), tidigare gjorda självmordsförsök (3-11 %) och förskrivna psykoaktiva läkemedel (13-20 %). Däremot förekom personlighetsstörning inte lika ofta i gruppen äldre-äldre som i de yngre åldersgrupperna och inte heller alkohol – och/eller drogmissbruk. I ungefär hälften av fallen i samtliga åldersgrupper hade de avlidna haft en diagnosbar psykisk sjukdom. Personerna i äldre-äldre gruppen hade varit signifikant äldre (> 46 år) när de insjuknat i psykisk sjukdom jämfört med dem i de yngre åldersgrupperna (p<0,001) och de hade oftare än de yngre självmordsoffren haft en allvarlig kroppssjukdom (p< 0,001). De äldre-äldres självmord skedde oftare i det egna hemmet än vad som var fallet i de yngre åldersgrupperna. I samtliga åldersgrupper hade majoriteten (>80 %) haft kontakt med primärvården under de 6 månader som föregått självmordet och i >90 % av fallen av samtliga självmord användes våldsamma självmordsmetoder.

En jämförelse av sociodemografiska variabler visade att de äldre-äldre signifikant oftare var änkor/änklingar, de levde oftare ensamma och hade oftare en lägre skolutbildning än självmordsoffren i de yngre åldersgrupperna (p<0,001 för samtliga variabler).

Jämfört med öppenvårdspatienterna hade de äldre-äldre mer sällan en diagnos på psykisk sjukdom (p<0,001), personlighetsstörning (p<0,001) och alkoholmissbruk (p<0,001). Däremot var frekvenserna för egentlig depression (45-47 %) och tidigare självmordsförsök (3-4 %) lika stora för öppenvårdspatienterna och de äldre-äldre självmordsoffren. De äldre-äldre hade förskrivits psykoaktiva läkemedel i mindre utsträckning än öppenvårdspatienterna (p<0,001) och psykisk sjukdom bland respektive familjemedlemmar var lägre i gruppen äldre-äldre jämfört med öppenvårdspatienterna (p<0,001). Signifikant fler bland öppenvårdspatienterna (83 %) hade en diagnos på allvarlig kroppssjukdom jämfört med vad de äldre-äldre självmordsoffren hade haft (64 %, p<0,001).

Jämfört med öppenvårdspatienterna hade de äldre-äldre oftare levt ensamma (p<0,001), hade oftare haft sämre socialt stöd (p<0,001) men hade haft färre stressande upplevelser under barndomen (p<0,01) .

Slutsatser
Egentlig depression och underbehandling av psykiska symtom förekom i samma utsträckning i alla åldersgrupper av självmordsoffer med den skillnaden att man i äldre-äldregruppen hade insjuknat i psykisk sjukdom senare i livet. Det som karaktäriserade och skilde de äldre-äldre självmordsoffren från såväl självmordsoffren i de yngre åldersgrupperna som gruppen äldre-äldre levande patienter inom den psykiatriska öppenvården, var att de var änklingar/änkor och att de hade levt ensamma, att de haft ett dåligt socialt stöd och ett ökat antal stressorer under de 6 månader som föregått självmordet. Författarna konstaterar att deras resultat överensstämmer med resultaten i två svenska studier: Waern (Waern et al. Gerontology, 2003) fann i sina studier av personer äldre än 75 år och Wiktorsson (Wiktorson et al. Am J Geriatr Psychiatry, 2010), som studerade personer över 70 år, fann att personligen upplevd känsla av ensamhet var en stark riskfaktor för självmord respektive självmordsförsök.

En majoritet av de äldre-äldre dog genom självmord vid första försöket trots att de inte använde sig av våldsamma självmordsmetoder oftare än andra åldersgrupper. Det är således av yttersta vikt, skriver författarna, att man inom primärvården känner till att äldre-äldre är en högriskgrupp för självmord och att man har kompetens att identifiera och behandla såväl depressiv sjukdom som subkliniska depressiva symtom hos äldre och att man är uppmärksam på om den äldres liv är ett liv i ensamhet utan stödjande sociala kontakter.

Av Rigmor Stain, NASP

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Kommentarer till inlägget

Kommentar från K L
11 september, 2013 kl 11 september 2013 (11:30)

Detta var väldigt intressant att läsa och att veta, man tänker inte så ofta egentligen varför de gamla tar självmord. Tack så mycket!

Skriv någonting