Ludmillas Blogg

Nu är rapporten om min studie helt klar. Här finns rapporten att ladda ned… eller direkt från mig. Kommentera så skickar jag den på mailen.

Sammanfattning av studien:
-Föräldrar som förlorat barn i självmord har många och mångåriga både psykiska och fysiska symptom. Egna självmordstankar är frekvent förekommande men avtar, som alla symptom, över tid.
-Alla föräldrar i studien uppfyller kriterierna för depression 4 år efter dödsfallet.
-Föräldrarna i denna studie uttrycker tydligt att de inte har fått det stöd de hade önskat vare sig under barnets eventuella sjukdomstid eller efter förlusten. Föräldern efterfrågar tidigt, återkommande och mer aktivt stöd.
-Föräldrar som har förlorat ett barn i självmord har nästan alltid komplicerad sorg och bör därför få aktiva interventioner från hälso- och sjukvården redan från början. Föräldrarna har dessutom en ökad risk för PTSD, depression och eget självmord.
-Skillnaden i symtom mellan män och kvinnor är tydlig. Mammorna skattade sina symtom som mycket svårare än vad papporna gjorde. Tjugoen procent av kvinnorna och 14 % av männen i studien hade egna självmordstankar vid mättillfället.
-En del av föräldrarna har dessutom varit den som hittade barnet, vilket innebär en ökad risk för PTSD symtom jämfört med de som inte hittade barnet själva.
-Att förlora ett barn i självmord innebär ett stort psykologiskt trauma med funktionsnedsättningar som varar i många år efter förlusten. Av de föräldrar som var tillbaka i heltidsarbete hade en avsevärd del stora funktionsnedsättningar som kan tänkas påverka arbetsförmågan.
-Att vara kvinna, ensamstående och inte har några fler barn är riskfaktorer.
-De flesta som deltar i studien ser på framtiden med tillförsikt. Föräldern märker att det blir bättre
med tiden, men det tar tid.

Taggar: behov av stöd, efterlevande, förlora ett barn, självmord, sorg&saknad, tröst