Forskare kartlägger den ömsinta beröringens mekanismer
Nervfibrerna i vår hud är kalibrerade för att reagera på mänsklig beröring. Det visar forskare vid Sahlgrenska akademin, som också ringat in den optimala hastigheten och temperaturen för när en hudstrykning blir som mest behaglig.
Beröring hud mot hud med långsamma strykningar över kroppen, till exempel mellan en förälder och dess nyfödda barn eller mellan två vuxna människor, ger oss en känsla av välbehag och trygghet. Men varför det är så – och vad har beröringens mekanismer för roll i skapandet av människan som en social varelse?
Det är frågor som intresserar forskare världen över.
Forskare vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet, har i mer än tjugo år intresserat sig för beröringens neurologiska mekanismer med fokus på de så kallade C-taktila nervfibrerna i vår hud. Nu kan forskarna visa att hudens nervfibrer är fininställda just för att reagera på mänsklig beröring.
I sin senaste studie förde Göteborgsforskarna in tunna nålar i nerven på vakna försökspersoner, och kunde på så sätt ”tjuvlyssna” på nervfibrernas signaler. Försöket visar att det finns en optimal hastighet för när de C-taktila nervfibrerna aktiveras mest: när strykningen sker med en fart av omkring 5 centimeter i sekunden.
Även temperaturen spelar en roll. Strykning med kall och varm temperatur ger lägre aktivitet, medan en hudtempererad strykning ger störst respons.
– För att få de positiva effekterna av en beröring räcker det alltså inte att bli berörd av vilket mjukt föremål som helst. För att ge den starkaste känslan av välbehag och trygghet krävs att beröringen sker mellan människor, hud mot hud, säger Rochelle Ackerley, forskare vid Sahlgrenska akademin.
– Vi tycks alltså ha ett system av nervfibrer vars känslighet för kraft, hastighet och temperatur är exakt kalibrerad för att reagera på en annan människas försiktiga strykning över huden.
Forskarnas slutsats är att de C-taktila nervfibrerna spelar en viktig roll för att skapa samhörighet mellan människor, inte minst mellan förälder och det nyfödda barnet.
– De C-taktila nervfibrerna hör till samma familj nervfibrer som signalerar varning när vi utsätts för smärta. Troligen bearbetas båda typerna av signaler i samma delar av vår hjärna, och våra resultat ger en stor pusselbit till förståelsen av hur kroppens sensorik fungerar, säger Helena Backlund Wasling som också lett studien.
De nya resultaten har enligt Göteborgsforskarna betydelse för alla som arbetar med människor som är i behov av beröring, från nyfödda barn till äldre.
Forskarna ska i kommande studier närmare kartlägga nervfibrernas mekanismer, och studera hur vårt system för beröring och känslor utvecklas och förändras genom livet.
– Internationella studier har visat att små barn som lider brist på beröring inte fullt ut utvecklar sitt nervsystem. På motsatt sätt kan beröring användas som extra stimulans hos för tidigt födda barn för att stimulera nervsystemets utveckling, säger Rochelle Ackerley.
–Vi frågar oss om de C-taktila nervfibrerna fungerar likadant hos nyfödda som hos äldre? Är den affektiva beröringen lika viktig hos den åldrade befolkningen som för det lilla barnet, och kan vi optimera den närhet vi vet att för tidigt födda barn behöver?
Artikeln Human C-tactile afferents are tuned to the temperature of a skin-stroking caress publicerades i The Journal of Neuroscience den 18 februari.
Läs även andra bloggares åsikter om taktil massage, ömsint beröring, oxytocin, babymassage
Kommentarer till inlägget
Kommentar från Hanna
26 februari, 2014 kl 26 februari 2014 (4:16)
Jag läste också här, om din andra dotters magproblem, och om hur hon fick operera bort en dela av tarmarna. B 12 brist uppstår ju av antingen dåligt intag eller dåligt upp tag, vilket man riskerar när man opererar bort tarmarna. Kan det Finnas någon koppling mellan dina döttrar gällande upptaget/tarmproblemen etc? Blev detta ordentligt utrett, tex vid obduktionen av Linnea. Kan tyvärr inte hitta ngt relaterar till det här på bloggen sedan tidigare. Jag bell agar sorgen efter Linnea, och hoppas att din andra dotter numera är frisk , Kramar hanna
Kommentar från Ludmilla
26 februari, 2014 kl 26 februari 2014 (7:02)
Hej Hanna. Tack för fina intressanta kommentarer. Den gemensamma nämnaren är nog autoimmunitet. Sannolikt hade Linnéa en inflammation i hjärnan. Detta är ännu inte så välkänt men börjar uppmärksammas. Jag är övertygad om att Linnéa hade kunnat bli frisk med rätt behandling. Min äldsta dotter har fortfarande sin sjukdom i tarmen men lever ett bra liv. Hon ligger just nu och föder sitt andra barn.
Kommentar från Lisa (sjubarnsmamma)
26 februari, 2014 kl 26 februari 2014 (8:38)
Hej 🙂 Jag hoppar in här ibland och läser din blogg. Du skriver mycket bra och informativt.
När jag fick veta att min 15-åriga dotter fick diagnosen deprimerad så tänkte jag direkt på dig. Jag har själv haft depression men det är skillnad att se sitt barn lida av det. Hon har det jobbigt med ångest som hon inte vet vart det kommer ifrån och jag är så rädd för att hon ska få det även som vuxen sen. Det är ju inget man önskar sitt barn. Jag är dock en person som försöker se det som det är och gå utifrån det. Vad kan man göra för att hon ska få lindring på bästa sätt frågar jag mig själv, men jag väntar fortfarande på svar.
Ja det var lite svammel från mig. Jag önskar dig en fin dag!
Kommentar från Lisa (sjubarnsmamma)
26 februari, 2014 kl 26 februari 2014 (8:39)
Jag har förresten byt blogg så länken är fel i den första kommentaren det ska vara sjubarnsmamma.se i stället.
Kommentar från Annica
26 februari, 2014 kl 26 februari 2014 (11:23)
Har läst att också magnesiumbrist man också b12 vitamaminbrist kan orsaka svår depression. Skriv gärna mera om vad du anser om depression och vitaminbrist. Borde man ta extra vitaminer vid depression?
Tack igen för din blogg som berör och behövs.
Kommentar från Hanna
7 mars, 2014 kl 7 mars 2014 (11:37)
Ludmilla, du svarade inte på nångon av mina frågor, jag respekerar är det men om du missade dem är jag tacksam för svar. Kramar från mig
Kommentar från Ludmilla
7 mars, 2014 kl 7 mars 2014 (12:55)
Hanna: Jag vet inte vad det är för fråga du anser att jag missat.
Men om frågan är om det blev ordentligt utrett med Linnéa så är svaret nej.
Kommentar från Hanna
11 mars, 2014 kl 11 mars 2014 (6:55)
Jag var kanske lite otydlig . Du skrev att det inte blev ordentligt utrett huruvida Linnea hade hade tex en inflammation I hjärnan etc. vi kommer alltså aldrig att få veta hela sanningen. Men om hon nu inte hade inflammation/ tumör I hjärnan…..
Men hon hade b12 brist, min fråga var om du hade några ideer om hur hon hade kunnat utvecklat den, och om det kan Finnas ngn koppling till din andra dotters tarmsjukdom. Som jag skrev så får man ju b12 brist av antingen dåligt intag, eller dåligt upptag som vid tex crons sjukdom.
Alltså min tanke är, hade Linnea möjligen en odiagnostiserad tarmåkomma, som hindrade b12 upptaget, som I kombination med tex dåligt intag av b12. B12 brist kan ju Leda till depression, men även hallucinationer och psykos. (Finns mycket fakta research tillgängligt inom ämnet)
Skulle gärna vilja höra dina tankar om detta, om du tror att det kan ha varit vad hände, eller inte.
Tror du att kopplingen mellan dagens ungdom, och allt experimenterande med kosten, vegan, vegetarian, samt ätstörningar, som kan Leda till brister och obalanser I hjärnan, som på väldigt kort tid kan utvecklas till extremt djupa, till synes oförklariga deppressioner, är något vi bör uppmärksamma när vi pratar om unga, med självskade, självmords tendenser, I kombination med kosthållning och ätstörningar. Jag tycker mig se de här tendenserna väldigt tydligt I samhället. (Ps jag antyder inte att Linnea var vegan, hade ästörningar etc, jag vet ingenting om henne personligen) kram!
Kommentar från Ludmilla
11 mars, 2014 kl 11 mars 2014 (7:21)
Eller så var det jag som var otydligt 🙂
Linnéa hade bevisligen lågt B12 och ett TSH (sköldkörtelprov) i underkant. Det skulle kunna tyda på att hon hade en autoimmun process i kroppen. Sådana kan även ske i hjärnan, vilket är det jag tror skedde. Hon hade ingen ätstörning och var inte vegan.
Kommentar från Hanna
26 februari, 2014 kl 26 februari 2014 (4:05)
Her ludmilla
jag läste att Linnea hade b12 brist. (vilket kan orsaka humösvängningar depression och även psykos, förvirring etc) vad är dina tankar om det? Hade hon kunnat bli bättre tror du om hon hade fått behandling för det I tid? Varför tror du, utvecklade hon den bristen? Är det här något vi borde uppmärksamma mer? Tacksam för svar, Kramar /hanna