Fortfarande frisk
I fredags var det dags för min halvårskontroll för min cancer (choriocarcinom/moderkakscancer). Det är nu 4 år sedan jag blev frisk. Jag kontrollerar med hCG varje halvår och träffar min läkare på KS.
Den här gången fick Sophie följa med. Hon tillbringade ju väldigt mycket tid med mig på sjukhuset det första halvåret i hennes liv. Hon var bara 6 veckor när jag fick diagnosen.
Jag är inte orolig när jag går på kontrollerna längre. Jag räknar helt kallt med att jag är frisk. Men kontrollerna ska fortsätta i 10 år totalt. Det är extremt ovanligt med återfall!
Min läkare och jag diskuterade att det saknas en patientförening och hon undrade om jag kunde bli sammankallande för en sådan. Jag har ju inget annat för mig, eller hur 😉 Jag har dock haft kontakt med en mycket driftig och klok kvinna som nyss gått igenom samma sak så vi får väl se om vi kan samverka kring detta. Det är ju viktigt att det finns ett forum att komma i kontakt med andra, när det är så himla få som drabbas. Det är oftast unga tjejer i barnafödande ålder också. Vi har även startat en facebookgrupp för dig som har eller har haft Choriocarcinom. Där kan vi stötta varandra.
När jag gick upp på avdelningen och hälsade på kände de inte igen mig. Jag är så olik mig nu tycker de. Jag försökte förklara att det var då jag var olik mig, inte nu! 🙂 Jag vägde 30 kg mer och hade inget hår, så ja… jag VAR olik mig!
DÅ:
Jag är i alla fall frisk och jag är tacksam över att jag hade den parentesen i mitt liv som det var att vara så sjuk som jag var med allt vad det innebär av erfarenheter och insikter. Det är lätt att säga nu när allt har gått bra förstås!
Jag tänker ofta på detta med självmordstankar och att drabbas av en dödlig sjukdom. Det händer att suicidala personer drabbas av cancer och då inser att de verkligen inte vill dö. Det är som att det är svårare att acceptera att något annat tar sitt liv än att man själv har ”valet” i sin hand. En liten reflexion bara. Sen finns det de som hoppas att få en sjukdom så att de ska slippa ta sitt eget liv och åter andra som blir suicidala när de får en allvarlig sjukdom. Detta med livet och döden är inte lätt!
Kommentarer till inlägget
Kommentar från kristina
9 augusti, 2014 kl 9 augusti 2014 (18:19)
Jag är så glad att du är frisk och mår så bra. Du gör ett jättejobb nu Kramar Kristina i Umeå
Kommentar från Anna
10 augusti, 2014 kl 10 augusti 2014 (19:14)
Är glad för dig och din familj att du är frisk och mår bra! Du är stark som delar med dig av dina kloka erfarenheter. Du är en klok kvinna du! En god förebild! Tack för att du finns Ludmilla! Du är bäst!
Kommentar från Tofflan
10 augusti, 2014 kl 10 augusti 2014 (19:48)
Hum jaa… Jag tycker att Sophie har fått lite mer hår också… Skämt åsido, glad att du mår bra och hoppas att proverna visar bra resultat också!
Kommentar från Susanne
12 augusti, 2014 kl 12 augusti 2014 (7:31)
Underbart!!
Kommentar från Lotta
14 augusti, 2014 kl 14 augusti 2014 (7:53)
Härligt, fantastiskt, underbart att du är frisk. Skulle vara intressant att veta vad facebook gruppen heter, då jag också gärna vill vara med i den. kram Lotta
Kommentar från I mitt huvud
5 september, 2014 kl 5 september 2014 (9:09)
Härligt att du är frisk!!
Det du skrev om självmordstankar, jag känner igen att jag tänkt när jag var som mest deprimerad att jag önskade att jag skulle få ”självdö”, bli så sjuk att jag bara dog. Och när jag hörde om andra som var svårt sjuka och kanske inte skulle överleva så tyckte jag synd om dem om de vill leva, och tyckte det var synd att vi inte kunde byta. Det är konstigt hur livet kan vara.
Kommentar från Hanna
18 maj, 2015 kl 18 maj 2015 (12:46)
Hej, jag har min kontroll 2 juni. Snart är det två år sen allt drog igång. Jag känner också att det saknas något kring moderkakscancer. Bland annat funderar jag kring det här med en graviditet efter cancern. Finns det forskning på det? Drar du igång något så är jag intresserad av det. Tack för din blogg. Hälsningar Hanna
Kommentar från Mia Ulin
9 augusti, 2014 kl 9 augusti 2014 (18:13)
Ludmilla, du är så fantastisk på så många sätt! Tack för att du engagerar, delar och stärker! Kramar, Mia