Ludmillas Blogg

Kommentar från Paulina
11 februari, 2009 kl 11 februari 2009 (12:34)

”Jag kämpade för att hon skulle leva och hon kämpade för att få dö. Hon vann.”

Starka ord, Ludmilla! Väldigt fin intervju…tack för att du delar med dig.

Kram!

Paulinas senaste blogginlägg..Om kärleken till bokomslag

Kommentar från Viktoria
11 februari, 2009 kl 11 februari 2009 (13:52)

Mycket bra ”zynk” (intervju)! Saklig, ödmjuk, känsloladdad och beskrivande.

Viktorias senaste blogginlägg..Gästbloggare: Livet på Fyran

Kommentar från Natalie
11 februari, 2009 kl 11 februari 2009 (23:28)

Jag blir så tagen av din blogg, jag satt och grät häromdagen.. du väljer verkligen starka kärleksfulla ord. Jag kommer finnas här på din blogg och läsa varje dag. Jag känner för dig och din familj! behöver du någon gång prata av dig eller sådär tveka inte att skriva till mig i min blogg.

-Vila i frid Linnea-

Kommentar från toootoootoo
12 februari, 2009 kl 12 februari 2009 (1:38)

FAN VA JA ÄLSKAR DIG!!!!!! Du är en underbar människa och jag tror att du gjorde allt i din makt för att rädda din dotter…..det är inte ditt fel 🙁 jag hoppas verkligen att du med tiden inte skyller på dig själv längre. :(((((((( lycka till med ditt liv hoppas att du gör framsteg med sorgen

Kommentar från Daniel
12 februari, 2009 kl 12 februari 2009 (11:44)

Fin intervju!

Jo varför Elin tog livet av sig vet ingen. Troligen deprission. Men det värsta var att utåtsätt var hon nykär, efter en lång tid som ensamstående mamma till son 4-årige son. Och aldrig hon gav ett tecken på att hon mådde dåligt. Trots att hon var nere senaste tiden. Men vi trodde det var normalt, svackor har vi ju alla.

I bakgrunden fanns dock en trasslig barndom och vilda ungdomsår innan sonen föddes. Tragiskt. Och saker man aldrig kan förstå. Jag besökte källaren där hon hängde sig. Jag kunde knappt stå rakt i rummet. Var så lågt till taket. Så hennes vilja att lämna vår jorde måste ha varit extremt starkt. Stundtals är jag så ledsen och bara gråter. Självmord är bara tragiskt.

Kommentar från maria
12 februari, 2009 kl 12 februari 2009 (17:15)

din blogg berör men jag måste fråga var det något som hände som fick Linnéa att bli deprimerad?
Behöver inte svara men om du gör det räcker det med ett ja eller nej. Tänkte bara om du själv vet liksom.
kramar

Kommentar från Ludmilla
12 februari, 2009 kl 12 februari 2009 (21:16)

Daniel: Ja, det är ofattbart hur man kan välja den utvägen. Att vilja dö så mycket.
Maria: Det är mycket som pekar mot att hon inte hade en depression utan att det var en psykos. Det finns ingen utlösande faktor som jag känner till. Möjligen att hon var väldigt kär i en kille som hon insåg att hon inte skulle kunna vara tillsammans med. Vet inte faktiskt.