Ludmillas Blogg

Samuel var en älskad person, en av sex syskon i en trygg familj. Frågorna kring varför han inte orkade leva är många. Lyssna på mamma Elisabets vackra berättelse.

  Nu var hon på väg till tågspåret. Hon hade varit med sin bästa vän på Gymnasieskolornas talangjakt på Musikens Hus i Uppsala. Hon ringde till BUP och sa att hon skulle bli lite sen. Till sin kompis sa hon att hon ville cykla själv tillbaka. Hon hade ju varit inlagd så länge och behövde […]

Igår var det den 30e nov och det innebär att det har gått 5 år och 6 månader sedan Linnéa tog sitt liv. Då var hon 14 år. Skulle fylla 15 en vecka senare. Nu skulle hon ha varit 20 år. Mycket, mycket märkligt. Livet går vidare på något konstigt sätt, fast det egentligen borde […]

De nya skolfotona har kommit och Jonas och Oscar har vuxit ifatt Linnéa. Nu är Oscar 13, Linnéa 14 och Jonas 15 år. Hur knäppt dom helst med tanke på att det egentligen är 5 och 7 år mellan Linnéa och hennes bröder. Jag tar fram och tittar på alla skolfoton och tittar på Linnéa. […]

Idag är det den ”internationella efterlevande i självmords-dagen”. Det låter bättre på engelska (International Survivors of Suicide Day)! Varje år samlas efterlevande på olika platser i världen för att känna samhörighet och för att läka tillsammans. Idag är det den dagen och den är för dig som förlorat någon i självmord. Hedra en älskad De […]

I måndags föreläste jag för föräldrar som förlorat ett barn, oavsett orsak. Föreningen heter FEBE och finns på många ställen i landet. Just denna grupp träffas på måndagar i KISTA kyrka. Det är något visst med att träffa ”likar” dvs de som varit med om samma sak. Att förlora ett barn är så livsomvälvande och […]

För 8 år sedan åkte vi till Thailand. Vi var då i Khao Lak. Precis innan Tsunamin slog till. Då var Oscar 4 år, Jonas 6 år och Linnéa 11 år. Jag minns hur jag snuddade vid tanken på hur det skulle vara att mista ett barn, efter att historierna om de drabbade familjerna nådde […]

Oj, vad tungt det har varit den senaste tiden. Jag blev lite förvånad. För det har varit tyngre i år än förra året. Nu är jag alltså inne på femte året. 4 år utan mitt barn. Det känns i kroppen. Jag känner mig matt och slut. Jag borde vara gladare och piggare än någonsin, men […]

Idag skulle Sophie berätta vad hennes syskon heter för en förskolefröken. -Oscar.. och Jonas. -Sen har du ju storasystrar också, fyllde jag i. – Ja, Nean som är död och så Emelie, sa Sophie utan att tveka. Det var intressant att höra hur Sophie 2,5 år på ett så självklart och rakt sätt kunde beskriva […]