Ludmillas Blogg

Mitt liv förändrades plötsligt. Min älskade dotter Linnéa, 14 år, tog sitt liv i maj 2008. I nov 2009 föddes hennes syster och då fick jag cancer. Nu är jag frisk och ska fortsätta mitt liv…

Skip to: Content | Sidebar | Footer

Tänd ett ljus

Stenbänken

12 augusti 2009 (16:43) | död, döden, Linnéa, självmord, sorg&saknad | av: Ludmilla

Stenbänken

Stenbänken

Förra veckan när vi var hemma och packade om så var jag vid Linnéas grav.
Först så tänkte jag skriva ”hos Linnéa”, men det känns inte rätt att skriva det även om det är där det som är kvar av henne finns.

Hon finns ju överallt.
Hon finns inom mig.
Hon omsluter mig.
Hon finns i fjärilen.
Hon finns i molnen.
Hon finns i en annans leende.
Hon finns i vinden.

Men i alla fall… När jag vid Linnéas grav så hade stenbänken äntligen kommit.
Nu är graven klar.
Kan man säga så?

Jag är väldigt nöjd med graven. Om man nu kan vara nöjd med att ha en grav till sitt barn… Men om man nu har en grav åt sitt barn, då är jag nöjd med hur den har blivit.

Den känns väldigt personlig. Det är framför allt jag och Emelie och även Oscar som varit mest engagerade i hur den skulle se ut. Först var det ju gravstenen. Vi har en bild på Linnéa som är handhuggen. Fantastiskt att man kan göra så! Vi har också Linnéas text ”Var inte ledsna, jag har det bra nu” med hennes handstil. En fågel representerar dikten där hon beskriver hur hon är en fågel som hoppar…

På stenen sitter en fjäril i brons. För mig finns Linnéa framför allt i en fjäril. Och så är det för Emelie och oss andra också. Linnéa har valt att bli en fjäril tror jag…

Fri som en fjäril.
Vacker som en fjäril.
Skör som en fjäril.

I gruset framför stenen har vi lagt kiselplattor som leder fram till platsen för urnan. Jag vill visa att det är tänkt att man ska gå fram dit och inte att man ska stå på ett långt avstånd. Man får gå på graven!

Runt urnan knöt vi ett lila band när vi själva urnsatte henne. Bandet är långt. Så långt att det ligger en bra bit ovan jord. Man kan alltså hålla fast i bandet och känna att man har kontakt.

Och så har då stenbänken kommit. Det var den vi väntade på. Den har tillverkats i Kina av alla ställen. Den har samma färg och struktur som stenen. Den står vinklad snett emot stenen så att man kan sitta där och vara vänd mot Linnéa.

I förrgår kväll var jag förtvivlad i min sorg. Jag slängde mig i bilen och åkte storgrinandes till graven. Det var kolsvart, men det är inte svårt att hitta. Otäckt är det inte längre på kyrkogården. Jag hittar utan problem till Linnéas grav. Och nu finns det alltså en stenbänk som man kan sitta på. Jag satt där länge och lät min smärta bara komma ut. Jag skrek och grät om vartannat i mörkret. Min förtvivlan över att min dotter är död!

Efter en lång stund gick jag tillbaka till bilen. Innan jag hann stänga dörren flög en fjäril in i bilen och satte sig på vindrutan i mitt blickfång.

-Linnéa!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Kommentarer till inlägget

Kommentar från Matilda – kampen ur en fobi
12 augusti, 2009 kl 12 augusti 2009 (17:22)

Gud vad fint det var med en bänk, det har jag nog aldrig sett vid någon grav faktiskt.
.-= Matilda – kampen ur en fobi´s last blog ..Mitt sista besök på BUP =-.

Kommentar från my
12 augusti, 2009 kl 12 augusti 2009 (17:24)

Vad fint hon har det, vilken kyrkogård är det?

Har följt din blogg ett bra tag nu och fäller ofta tårar då dina inlägg är så pass rörande.
.-= my´s last blog ..12 Augusti =-.

Kommentar från Diki
12 augusti, 2009 kl 12 augusti 2009 (17:25)

det var verkligen linnea som flög in i bilen

Kommentar från mergime
12 augusti, 2009 kl 12 augusti 2009 (17:39)

ååååh, varför ska livet vara så orättvis? :/
jättefint ni har gjort där..
kram
.-= mergime´s last blog ..Läkarjävel =-.

Kommentar från Katt
12 augusti, 2009 kl 12 augusti 2009 (18:06)

Det är en otroligt vacker och personlig grav!

Vad fint med fjärilen som kom in i bilen. Jag har varit med om liknande saker efter min farmors bortgång..
.-= Katt´s last blog ..Änglakväll =-.

Kommentar från Hanna
12 augusti, 2009 kl 12 augusti 2009 (18:23)

Vilken otroligt fin plats, jättefint med bänken så att man kan sitta där och vara med henne. Jag hade gjort precis likadant, jättefint. Det är så svårt att förstå när nån är borta. Jag skulle också skrika och gråta, skulle nog inte kunna lämna graven. Kram på dej
.-= Hanna´s last blog ..Tillbaks…. =-.

Kommentar från B
12 augusti, 2009 kl 12 augusti 2009 (19:36)

En mycket fin och personlig grav.
Men du, var det en dagfjäril som flög in i bilen?
Eller var det en nattfjäril som vimsade in i ljuset, som nattfjärilar gör?

Kommentar från Emelie Talvis
12 augusti, 2009 kl 12 augusti 2009 (20:24)

Vilken fin grav ni gjort till henne! 🙂
.-= Emelie Talvis´s last blog ..Joakim&Joel – Mer Av Dej =-.

Kommentar från Tizzel
12 augusti, 2009 kl 12 augusti 2009 (20:34)

Så fint!
Så lugnt!
Så fridfullt!
OCh jag förstår att du gråter……
*håller om*
.-= Tizzel´s last blog ..Hur man bäst snoppar av en telefonförsäljare… =-.

Kommentar från Angelina
12 augusti, 2009 kl 12 augusti 2009 (20:35)

Vad fint ni fått det!! Har aldrig tänkt på att man kan ha en bänk så, smart!!

Kommentar från annika
12 augusti, 2009 kl 12 augusti 2009 (20:37)

Jag befriade en vacker nässelfjäril som flugit in och fastnat bakom persienn igår; jag tänkte omedelbart på min dotter….
och i rabatten framför huset har jag planterat lavendel och kryddväxter som lockar till sig fjärilar och humlor.

Annika

Kommentar från Gunilla
12 augusti, 2009 kl 12 augusti 2009 (22:24)

Klart att det var Linnea som kom med en hälsning…
.-= Gunilla´s last blog ..Stilla =-.

Kommentar från Helene
12 augusti, 2009 kl 12 augusti 2009 (23:16)

Otroligt fin plats, vackert! Men så ledsamt att behöva ha en sån vacker plats att besöka, det borde inte behöva vara så 🙁 Kram
.-= Helene´s last blog .."Jag blundar och håller andan lite till…" =-.

Kommentar från U Sandin
13 augusti, 2009 kl 13 augusti 2009 (1:13)

Oj, vilket rörande inlägg! Tårarna rinner och jag ser knappt vad jag skriver. Ändå känner jag att jag måste skriva… så vacker plats, jag skulle gärna se den. Kan inte ens föreställa mig sorgen över ett barns död och vill ALDRIG känna den! Men visst finns Linnéa runt dig och visst var det en hälsning från henne när fjärilen kom oavsett om det var en dagfjäril eller nattfjäril.
Jag tänker ofta på dig Ludmilla och på Linnéa. Styrkekramar från mig!

Kommentar från Vb
13 augusti, 2009 kl 13 augusti 2009 (16:40)

Vilken oerhört meditativ plats är min första tanke.
.-= Vb´s last blog ..Lust =-.

Kommentar från Hanna
13 augusti, 2009 kl 13 augusti 2009 (18:24)

KRAM från mig som mist min lillebror i självmord

Kommentar från Emilia
13 augusti, 2009 kl 13 augusti 2009 (19:00)

Vilken vacker grav! Självklart var det Linnea som flög in i bilen, tror absolut på sådana tecken!
Stor KRAM
.-= Emilia´s last blog ..IMORGON =-.

Kommentar från En annan mamma
13 augusti, 2009 kl 13 augusti 2009 (20:01)

Lou dog 18 år gamla i akut hjärtmuskelinflammation, hon har oxå en bänk vid sin grav. Hennes grav är på den där stora vid unerversitet samma som Fadimes.
Trevligt när man kan sitta och fundera och tänka eller”prata” där…Ni mammor tänker så lika… det var trevligt att se

Kommentar från sarah
13 augusti, 2009 kl 13 augusti 2009 (20:45)

Måste säga att det är en väldigt vacker och speciell grav. Jag brukar ibland gå på gravplatser. Det är både sorligt och vackert på något sätt. Ofta undrar man va som har hänt människorna. Särskillt om det är en ung persons grav. Då berörs man väldigt mycket och bli påmind om livets sköhet. kram sarah
.-= sarah´s last blog ..Släkten är värst? =-.

Kommentar från Maja
13 augusti, 2009 kl 13 augusti 2009 (21:15)

Så vackert ni gjort för era rituler, tankar och samtal med Linnéa. Jag vet att du kan vara nöjd över att ha den och att ha bestämt hur där ska se ut.
Det önskar jag att jag också fått – en grav för min son.
Så blir det inte – han försvann i havet.
Jag vet hur absurda ordvalen kan te sej men jag önskar er frid när ni vistas vid Linnéas ”bo”.
Fjärilar, fåglar, drömmar, allt är välkommet bara vi får förnimma våra älskade, våra smärtsamt saknade.

Kommentar från Annette
14 augusti, 2009 kl 14 augusti 2009 (20:18)

Verkligen fint gjort.

Kram

Kommentar från Fatou
14 augusti, 2009 kl 14 augusti 2009 (20:18)

Jag är så ledsen… inte att du saknar, utan att du måste gå igenom det här… Men jag är glad att du ändå har Linneá hos dig, även om det inte är på det vis du vill…

Graven är enormt vacker. Om det nu är så hemskt att en så ung och vacker flicka måste begravas, så har hon i alla fall fått den vackraste grav man kan önska! Kram till er alla! ♥
.-= Fatou´s last blog ..Dagens Mabou =-.

Kommentar från Emma L
14 augusti, 2009 kl 14 augusti 2009 (23:41)

hej! jag har följt din blogg väldigt länge, men det är fjärde gången jag läser det här inlägget nu! Helt otroligt fin grav ni har gjort asså, lyllo linnea som får en så fin grav (om man nu får säga så), och självklart var det Linnéa som ville säga någonting i bilen när fjärilen kom in.
Jag vet precis hur det är att förlora någon nära i självmord, jag förlorade min mamma i sj-mord för 3 månader sen! Det är skithemskt. Du är stark!
Kram,

Kommentar från Helena
17 augusti, 2009 kl 17 augusti 2009 (18:36)

Så hemskt:( Tycker så synd om dig och dina barn och din man. Så fin Linneas grav är. Hon var verkligen älskad! Om hon bara hade förstått det och orkat leva vidare. Du är så stark som kämpar på. Jag gillar din blogg.

****************************
Fri som en fågel i vinden
Flyger jag runt som jag vill
Vart jag än rör mig i världen
Är det i dig jag finns till
***************************
<3<3<3<3<3<3<3<3<3
Jag bär hjärtat ditt
Jag bär det i hjärtat mitt
Jag aldrig det saknar
Vart jag än går, du går, min vän
Och vad som än görs endast av mig bär du skuld för, min kära
Jag räds inget öde
Ty du är ödet, min brud
Jag äger allt, ty vackraste
Du är min värld, min skatt
Här bor den djupaste hemlighet ingen vet
Här är rotens rot
Knoppens knopp
Och himlens himmel
På livets träd
Som växer högre än själen kan hoppas
Och sinnet kan gömma
Och det är det under som stjärnorna spritt
Jag bär hjärtat ditt
Jag bär det i hjärtat mitt
<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3
.-= Helena´s last blog ..Gnagande ångest. =-.

Kommentar från madde
18 augusti, 2009 kl 18 augusti 2009 (19:33)

Va vacker hon var din dotter.
En nära vän till mig har tagit livet av sig så jag vet på ett ungefär hur det känns, även om det inte går att jämföra med att förlora ett barn.
Gud är med er iaf!
Kram

Kommentar från Lena B
19 augusti, 2009 kl 19 augusti 2009 (13:10)

Jag har sagt det förut, men säger det igen: det är den vackraste gravsten jag någonsin sett.
Och så vackert du/ni tänkt när ni planerat denna fina minnesplats.
En stor sorg behöver ha en vacker plats att lastas av på emellanåt.
Märkligt det där med fjärilen. Jag som inte ”tror” ändrar mig nästan 🙂

Kommentar från Ludmilla
19 augusti, 2009 kl 19 augusti 2009 (19:24)

My: Linnéas grav finns i Uppsala på stadskyrkogården, den gamla delen.

Kommentar från Anna från Kiruna
20 augusti, 2009 kl 20 augusti 2009 (21:42)

Först vill jag beklaga sorgen. Hamna på din blogg genom sidan tillminneav, läst lite ur bloggen och mina tårar rinner du skriver så otroligt fint.Måste bara säga att det är nog den finaste grav jag sett någonsin! MYCKET FIN.

Kommentar från Ylva
10 januari, 2011 kl 10 januari 2011 (16:34)

Grav ja…Daniel berättade att han ville spridas på något skönt ställe. Det var när vi var vid mormor och morfars grav på alla helgons dag. Jag skrattade och sa att det är långt till det..men det var det inte ,två veckor senare var han död. Så vi har valt minneslund.

Kommentar från Ivan
25 maj, 2015 kl 25 maj 2015 (8:31)

Hej,

Fin grav, får jag fråga var du köpte bänken? Mvh

Kommentar från Ludmilla
29 maj, 2015 kl 29 maj 2015 (11:19)

Hej! Ja, visste är den fin! Jag köpte den via Fonus. Fick rita den själv. Den handinhuggna bilden gjordes i Finland.

Skriv någonting