Ludmillas Blogg

Mitt liv förändrades plötsligt. Min älskade dotter Linnéa, 14 år, tog sitt liv i maj 2008. I nov 2009 föddes hennes syster och då fick jag cancer. Nu är jag frisk och ska fortsätta mitt liv…

Skip to: Content | Sidebar | Footer


Grattis pappa

17 februari 2011 (21:59) | sorg&saknad | av: Ludmilla

Hagen Göller 1991, några månader innan han dog

Grattis på födelsedagen pappa!
Det var länge sedan vi pratades vid. Jag tyckte om att prata med dig. Du sa alltid vad du tyckte och dina åsikter var väldigt vettiga. Nu har jag fått klara mig utan dina råd i drygt 19 år…

Du dog lite plötsligt. Har du tänkt på det?
Vi hade pratats vid dagen innan och då var du som vanligt. Sen hade du gått och jobbat på ögonmottagningen på Ackis dagen efter och på kvällen den där måndagen mådde du lite illa. När du gick in i badrummet så föll du och var bara död. Sarah som då var 11 år ringde mig och berättade att ambulansen hade varit och hämtat dig och att hon trodde att du var död.

För mig var det fullständigt omöjligt att du skulle dö. Du var ju min pappa och du var ju bara 46 år. Det är ju liksom ingen ålder.

Det var på den tiden som jag trodde att allt bara skulle vara som man tänkte sig att det skulle vara. Innan jag insåg att allting kunde hända. Att man inte vet någonting om någonting alls egentligen. Det enda man vet är det vi har NU!

Ja så var det i alla fall. Du dog. Det var fruktansvärt. Hemskt.
Vi levde ju inte ihop sedan du och mamma skiljt er men vi hade ju tät kontakt. Vi pratades vid flera gånger i veckan och sågs emellanåt.

Vet du pappa. Det har hänt jättemycket sedan vi hördes av sist.

Först så gifte jag mig. Det visste du ju om att jag skulle. Jag vet att du inte trodde på den relationen och jag får väl erkänna att du hade rätt. Vi var gifta i 5 år. Vi fick en dotter, Linnéa. Sedan träffade jag Johan och gifte om mig. Ni har faktiskt träffats, men det kanske du inte kommer ihåg. Det var när Johan gick läkarutbildningen och ögonkursen. Du undervisade honom då. Johan och jag fick två söner. För snart 3 år sedan dog Linnéa. Hon tog sitt liv precis innan hon fyllde 15 år. Kanske träffas ni nu? Kan du hälsa henne från mig och ge henne en stor, stor kram från mig. Säg att jag saknar henne så oändligt. Att jag nog på ett sätt förstår men att det känns så synd att hon inte vågade berätta…

Emelie träffade du ju senast hon var 4 år. Nu väntar hon sitt första barn så du ska bli gammelmorfar!

Jag har fått en dotter till. Sophie heter hon. Hon lyser upp vårt liv på ett fantastiskt sätt. Sen fick jag en släng av cancer också, men det är ju redan historia.

Ja du pappa. Det blir nog bra tills det blir färdigt som du brukar säga. Det var roligt att prata lite med dig. Ha en härlig födelsedag idag!

Din dotter

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Kommentarer till inlägget

Kommentar från Bodil
17 februari, 2011 kl 17 februari 2011 (22:07)

Fint skrivet. Du ger mig lust att skriva till min far, som dog 1985, 59 år ung.

Miste en nära vän nyss. Är förbluffad över att fyra personer i min närhet ryckt på axlarna och sagt ”Sånt är livet”.
Det får mig att tänka fula tankar och undra om de kommer att tycka detsamma när de själva blir drabbade.

Kommentar från Ludmilla
17 februari, 2011 kl 17 februari 2011 (22:17)

Bodil: Vad tragiskt att även du förlorade din pappa så ung! Ja, det är en helt annan sak att drabbas själv. Men i slutänden så är det väl kanske det som kallas livet…

Kommentar från Ludmilla
17 februari, 2011 kl 17 februari 2011 (22:17)

Bodil: Vad tragiskt att även du förlorade din pappa så ung! Ja, det är en helt annan sak att drabbas själv. Men i slutänden så är det väl kanske det som kallas livet…

Kommentar från Trebarnsmamman
18 februari, 2011 kl 18 februari 2011 (6:25)

Vad fint du skriver!

Kommentar från Lisa
18 februari, 2011 kl 18 februari 2011 (9:01)

Fint skrivet! Fast du skriver ju alltid fint om dina relationer. Varm kram!

Kommentar från Kamilla
18 februari, 2011 kl 18 februari 2011 (9:51)

Du skriver vackert! Din blogg är fängslande, tårarna kommer flera gånger.

Kommentar från M
18 februari, 2011 kl 18 februari 2011 (11:36)

Hej Ludmilla, jag har läst din blogg i över ett år nu och har inte förrän det här inlägget insett varifrån jag känner igen efternamnet Göller. 1991 var jag 4 år gammal och Hagen var min ögonläkare i Uppsala. Jag är född med en väldigt ovanlig ögonsjukdom och träffade Hagen 1-2 ggr/veckan. Jag har hunnit träffa väldigt, väldigt många ögonläkare under mina snart 24 år men jag minns Hagen på ett väldigt speciellt sätt. När jag och mina föräldrar pratar om den där värsta tiden i slutet på 80-talet/början på 90-talet så är det alltid Hagens namn som nämns. Hans bemötande är inget vi någonsin kommer att glömma och jag minns den dagen mamma sa att vi skulle få träffa en annan ögonläkare i Uppsala för att Hagen hade dött. Jag förstod väl inte riktigt vad det innebar, men jag minns att mina föräldrar var väldigt ledsna. Med det här vill jag bara berätta för dig att det finns fler som minns din pappa med glada minnen och jag önskar honom en fin födelsedag där uppe. Tack för allt Hagen, och tack Ludmilla för att du skriver så vackert och påminner alla om vad det är som egentligen är viktigt. Kramar från M

Kommentar från Camilla
18 februari, 2011 kl 18 februari 2011 (11:57)

Snyft…så fina tankar…jag saknar också min pappa så mycket så mycket…kram

Kommentar från Kristina
18 februari, 2011 kl 18 februari 2011 (19:23)

så fint läsa det du skrivit Kram till dig med Kristina Böcksund

Kommentar från Marie-Anne
18 februari, 2011 kl 18 februari 2011 (21:41)

Vilket fint brev du skrivit till din pappa; fyllt av kärlek och värme.

kram till dig från mig

Kommentar från Inkan o Ligan
18 februari, 2011 kl 18 februari 2011 (23:08)

Kramar om

Kommentar från Ida
19 februari, 2011 kl 19 februari 2011 (18:47)

Vad fint du skriver Ludmilla!
Jag hoppas jag inte kommer fram för hårt men när tror du att du skulle kunna berätta för dina läsare vad du tror Linneas självmord berodde på? Du skriver att du förstår men är väldigt ledsen för det valet Linnea gjorde. Hade Linnea råkat ut för någonting som orsakde hennes depression och ångest?

Kramar Ida!

Kommentar från Minnah
11 november, 2011 kl 11 november 2011 (16:15)

Riktigt fint skrivet. Man blir rörd.

Lycka till med allt.

Kram Minnah

Pingback från Ludmillas Blogg » Fars dag
11 november, 2012 kl 11 november 2012 (11:47)

[…] egen pappa dog 1991. En evighet sedan. Före Linnéas födelse. Jag har skrivit lite om honom här… Han dog plötsligt, 46 år gammal. Nu är jag 44 år och min man Johan är 47 år. Det blir lite […]

Kommentar från Thore Aleborg
24 februari, 2020 kl 24 februari 2020 (7:57)

Tänkt så många gånger på den goa familjen och den glädje och värme Ni delade med er när vi jobbade i Khamis Mushayt i Saudi.
Först idag hittade jag fram till denna bloggen.. Blev ledsen över att familjen blivit så hårt drabbad genom åren.. Idag går mina tankar till er då jag själv skall få en cataract operation här i Varberg.
Varma hälsningar
Thore

Skriv någonting