Ludmillas Blogg

Mitt liv förändrades plötsligt. Min älskade dotter Linnéa, 14 år, tog sitt liv i maj 2008. I nov 2009 föddes hennes syster och då fick jag cancer. Nu är jag frisk och ska fortsätta mitt liv…

Skip to: Content | Sidebar | Footer

Tänd ett ljus

Gästblogg: Jag vill leva!

14 augusti 2015 (20:42) | psykiatri, självmord | av: Ludmilla

Jag har haft kontakt med Andreas sedan 2009. Han har i perioder mått väldigt dåligt och har skrivit till mig. Ibland har det varit väldigt tungt för honom med allvarliga självmordsplaner. Jag har också haft kontakt med hans syster eftersom jag bor i en annan del av Sverige än han. Tillsammans har vi varit ett nätverk runt Andreas.

Andreas fick diagnosen Aspergers syndrom efter att vi började ha kontakt. Det var svårt för honom att acceptera diagnosen till en början. Han ville inte ens utredas för att han tänkte att det var bättre att dö än att få en diagnos. Idag har han accepterat diagnosen och har en medvetenhet om i vilka situationer det kan bli svårt. En positiv sak som en sådan diagnos innebär är att Andreas alltid är ärlig med sina självmordstankar när de kommer. På så sätt har han också kunnat få hjälp!

Här kommer en uppdatering om hur Andreas mår idag. Om du vill läsa hans tidigare gästbloggsinlägg hos mig kan du läsa här:

 

Längst ned i inlägget finns lite mer information om Ketamin som är den medicin som hjälpt honom bäst.

Jag har skrivit tidigare i Ludmillas blogg om mitt mående och hur jag har tagit mig ur depressioner. Sedan jag skrev inlägget i januari 2013 har jag dippat och varit inlagd flera gånger. Jag tänkte berätta om min senaste inläggning.

I april i år fick jag tvångsvård (LPT) på grund av att jag inte ville lägga in mig på avdelningen. Anledningen var att jag visste hur jobbigt det är att vara inlagd och hur tråkigt det var där. Jag hade självmordstankar och planer. Jag hade börjat tänka ut vilken musik jag ville att det skulle spelas på min begravning. Det kändes så klart tung att gå in på avdelningen, men personalen som följde mig dit sa att LPT inte är ett ”straff” utan det är av omtanke. Jag blev kvarhållen på avdelningen och skulle träffa en annan läkare dagen efter för att det skulle bedömas om det skulle bli LPT. Det krävs att två läkare bedömer att LPT behövs för att det ska kunna bli så. Den andra läkaren motiverade LPT-beslutet med att ”Jag kan inte ha ditt liv på samvete”.Jag träffade läkaren senare och han jobbade efter teorin att mina självmordstankar var tvångstankar. Han kom fram till att dosen på en av mina mediciner, Anafranil, skulle höjas. Övriga mediciner var Lamictal, Litium, Abilify. Den sistnämnda sattes ut. Jag skulle även få ketamindropp. Ketamin är ett narkosmedel, men även antidepressivt. Det ges i små doser som dropp.

Jag började må bättre och bättre och till slut kunde jag flyttas till en rehabiliteringsverksamhet. Det var ett lugnt ställe med bara 6 platser. Jag uppskattade lugnet och personalen där. Meningen med rehabiliteringen var att stabilisera måendet ytterligare och sedan slussas ut till hemmet. Jag var där nästan 2 månader innan jag skrevs ut. Det var första gången jag var på en rehabiliteringsverksamhet och det var riktigt bra. Aldrig tidigare vid inläggningar har jag haft så mycket stöd som under den här.

Jag har haft några mindre dippar när jag har varit hemma, men det har gått snabbt att komma ur dem. Nu har jag varit stabil ett tag och jag har inga tvångstankar, inga självmordstankar, ingen ångest och ingen oro.

Nu när jag har kommit ur depressionen och mår bättre än jag gjorde för 16 år sedan har jag börjat tänka annorlunda. Hela tankeverksamheten fungerar bättre och problemlösningsförmågan har blivit bättre. När jag var deprimerad trodde jag att ett arbete skulle ta bort depressionen. Visst, det vet man inte säkert, men jag inser att det inte bara var arbetet utan hela tankeverksamheten som inte fungerade. Man kan säga att ingenting runt mig har förändrats, men jag har förändrats. Nu är inte det här med arbete på liv och död som tidigare. Jag ville ta livet av mig för att jag inte hade ett jobb. Idag ser jag fler möjligheter och att det kommer att lösa sig med jobb. Tron på en bra framtid har kommit tillbaka. Jag uppskattar de små sakerna i livet, till exempel kan jag se vad fint det är ute på sommaren. När jag börjar tänkta negativt går det snabbare att koppla över till det som är positivt. Det finns fortfarande en risk att börja må dåligt igen och blir det för svårt att hantera själv kommer jag att söka hjälp så snabbt som möjligt.

Det finns faktiskt bra saker i livet också. Jag vill leva och jag är glad att jag inte tog livet av mig.


Ketamin är egentligen ett narkosmedel och har i vissa studier visat markant och snabb förbättring av svårbehandlade depressioner. Särskilt när självmordstankar är inblandade. Inte alla svarar på behandlingen men de som gör det upplever det som något som snabbt lyfts från axlarna. 
Här är en nyligen publicerad studie:
Ketamine for rapid reduction of suicidal ideation: a randomized controlled trial. Murrough et al. Psychol Med. 2015 Aug 12:1-10.
BACKGROUND: Suicide is a devastating public health problem and very few biological treatments have been found to be effective for quickly reducing the intensity of suicidal ideation (SI). We have previously shown that a single dose of ketamine, a glutamate N-methyl-d-aspartate (NMDA) receptor antagonist, is associated with a rapid reduction in depressive symptom severity and SI in patients with treatment-resistant depression.METHOD: We conducted a randomized, controlled trial of ketamine in patients with mood and anxiety spectrum disorders who presented with clinically significant SI (n = 24). Patients received a single infusion of ketamine or midazolam (as an active placebo) in addition to standard of care. SI measured using the Beck Scale for Suicidal Ideation (BSI) 24 h post-treatment represented the primary outcome. Secondary outcomes included the Montgomery-Asberg Depression Rating Scale – Suicidal Ideation (MADRS-SI) score at 24 h and additional measures beyond the 24-h time-point.RESULTS: The intervention was well tolerated and no dropouts occurred during the primary 7-day assessment period. BSI score was not different between the treatment groups at 24 h (p = 0.32); however, a significant difference emerged at 48 h (p = 0.047). MADRS-SI score was lower in the ketamine group compared to midazolam group at 24 h (p = 0.05). The treatment effect was no longer significant at the end of the 7-day assessment period.CONCLUSIONS: The current findings provide initial support for the safety and tolerability of ketamine as an intervention for SI in patients who are at elevated risk for suicidal behavior. Larger, well-powered studies are warranted.

Läs hela studien här…

Kommentarer till inlägget

Kommentar från E-K:s värld/Leva-Kerstin
19 augusti, 2015 kl 19 augusti 2015 (16:32)

Hej!
Jo, jag vill bara säga att jag just har läst hans tragiska historia. Jag har arbetat med asperger och autism och är alltså insatt i det. Jag är övertygad om att en diagnos bara kan göra livet lättare dessa personer. Och viktigt är kunskap för både honom och de närstående.
Kramar om.
/e-k

Kommentar från E-K:s värld/Leva-Kerstin
19 augusti, 2015 kl 19 augusti 2015 (16:33)

Hej igen!
Till något helt annat. Vilken plugin har du för att man ska kunna prenumerera på kommentarer

Skriv någonting