Något ljust… och något ont.
En dag till har gått. Det är helt otroligt. Hur är det möjligt?
Livet liksom fortsätter sin gilla gång trots att Linnéa är död.
Idag har jag: Klätt på mig. Ätit frukost. Lyssnat på en CD. Anders Widmark och Sofia Isaksson. Underbar. Pratat med kuratorn på BUP per telefon om det inträffade. Fyllt i försäkringspapper för att få ut ersättning. Satt på diskmaskinen. Gått en promenad i skogen med Jonas och Oscar. Inte orkat prata med mina omtänksamma vänner som ringt. Känt mig tom. Mörk. Tom.
Dessutom har jag haft ett möte med två författare om en bokidé som jag har påbörjat redan tidigare. Mötet var beslutat innan Linnéa dog och det känns ändå som att det var ännu viktigare att fullfölja det nu. Det var riktigt upplyftande för mig att träffa dessa två dynamiska kvinnor + en väldigt söt hund!
Väl hemkommen får jag ryggskott… Men varför det? Jag är ju bara 39 och ändå hyfsat vältränad…? Sorgen sitter uppenbarligen i kroppen. Och vill göra sig påmind!
Kommentar från Ludmilla
3 september, 2008 kl 3 september 2008 (21:49)
#1 Kommentar från Harmoni (svar):
Ryggskott är en muskelkramp….klart att du sörjer krampaktigt!! Ta hand om dig, på alla sätt!! Till kropp och själ!! Fundera på att beställa en tid åt dig för taktil stimulering….en mjuk massage…för kropp och själ. Med omtanke…
Skrivet 23 juni 2008, klockan 22:49
#2 Kommentar från barbakvinna (svar):
Läser och skriver mer sen…
Skrivet 23 juni 2008, klockan 23:05