Ludmillas Blogg

Mitt liv förändrades plötsligt. Min älskade dotter Linnéa, 14 år, tog sitt liv i maj 2008. I nov 2009 föddes hennes syster och då fick jag cancer. Nu är jag frisk och ska fortsätta mitt liv…

Skip to: Content | Sidebar | Footer

Tänd ett ljus

Nä… inte idag också!

29 juni 2008 (9:26) | acceptans, Mindfulness, självmord, sorg&saknad | av: Ludmilla

Jag har väldigt svårt att acceptera idag. Det gör ont. Det gör ondare. Som att verkligheten smyger sig på utan omsvep nuförtiden. Liksom inga förmildrande omständigheter. Bara rakt upp och ned. PANG.

Den ultimata acceptansövningen: Linnéa är död.

Att leva ett liv, inte vinna ett krig (Anna Kåver) sida 115.

”När du har svårt att acceptera i kris:

Ta ett djupt andetag och släpp långsamt ut luften. Slappna av i dina händer. Notera i stunden”: Jag sitter vid köksbordet. Hör Anders Widmark och Sofia Isaksson. Jonas spelar på min mobil.Oscar läser i Linnéas kondoleansbok. Johan läser tidningen. Det är lugnt. Halvsoligt ute. Lagom temperatur. Foton på Linnéa.

”Hur känns det i kroppen?”: Ont i magen. Klumpen sitter där den brukar. Sliter och drar. Skär. Spänd i kroppen. Ont i ryggen på höger sida. Även skinkan. Hela kroppen känns tung.

”Beskriv tankar; Se tankar och bilder som lätta fjädrar eller tillfälliga ”gäster” Skilj på tankar och verklighet”: Vilken härlig familj jag har. Jag älskar mina barn. Jag älskar Emelie. Är så glad att Emelie och jag fått en sådan fin kontakt. Jag älskar Johan. Jag älskar Linnéa. Kan Linnéa verkligen vara död? Varför?

”Beskriv känslor;” Rädd. Arg. Glad. Förvirrad. Förtvivlad. Skuld. (det är normalt att känna flera motstridiga känslor samtidigt…. står det)

”Besluta dig för att acceptera det du upplever, tänker och känner just nu. Det är som det är – varken bra eller dåligt, rätt eller fel. Säg högt att du accepterar.”

-Jag accepterar att Linnéa är död.

”Ha tålamod med dig själv och ditt motstånd mot att acceptera. Besluta dig för acceptans om och om igen”

-Jag accepterar att Linnéa är död.

Kommentarer till inlägget

Kommentar från Ludmilla
4 september, 2008 kl 4 september 2008 (15:19)

#1 Kommentar från ~Maria~ (svar):
Åh vad jag lider med dig, om det bara gick skulle jag ta över din smärta för en dag.

Kramar i massor.

Skrivet 29 juni 2008, klockan 09:35
Svar från Ludmilla:
Tack Maria för att du finns där!

Skrivet 29 juni 2008, klockan 20:00
#2 Kommentar från Gunilla (svar):
Jag hittade hit genom Tonårsmorsan för ca. en vecka sedan och är hos dig varje dag sedan dess. Nu undrar jag om det är ok att jag länkar hit från min blogg? Jag startade min blogg för tre år sedan för att skriva om min sorg och hur livet kan förändras på ett ögonblick.
Kram Gunilla

Skrivet 29 juni 2008, klockan 14:10
#3 Kommentar från Ludmilla:
Hej Gunilla!
Självklart är det ok att du länkar. Jag är glad över att du hälsar på mig. Det känns väldigt skönt.

Kram

Skrivet 29 juni 2008, klockan 20:00

Pingback från Ludmillas Blogg » Får man känna sig glad?
23 oktober, 2008 kl 23 oktober 2008 (20:44)

[…] vet jag att Linnéa aldrig kommer hem. Linnéa är död. Jag måste acceptera det. Om och om […]

Skriv någonting