Ludmillas Blogg

Mitt liv förändrades plötsligt. Min älskade dotter Linnéa, 14 år, tog sitt liv i maj 2008. I nov 2009 föddes hennes syster och då fick jag cancer. Nu är jag frisk och ska fortsätta mitt liv…

Skip to: Content | Sidebar | Footer


Mina tomtar…

13 december 2008 (18:32) | acceptans, allmänt, barn, Linnéa, livet, sorg&saknad, tröst&hopp | av: Ludmilla

Mina tomtar

Mina tomtar

Imorse vaknade vi av att två små tomtar kom in med sina lyktor sjungandes söta julsånger med små ljuvliga röster. De hade planerat och samordnat programmet!

Det värmer ett modershjärta så! Jag har haft förmånen att under så många, så många år haft Luciatåg i sovrummet på Luciamorgonen. I år var jag lite osäker på hur det skulle bli eftersom det var Linnéa som var den som höll i arrangemanget efter att Emelie flyttade hemifrån. Ja, några år hade jag ett fyra barn stort Lussetåg! Så rik är jag!

En av de första dagarna som Linnéa var död, för över ett halvår sedan nu, sa Jonas att då skulle han ordna med Luciatåg. Det var en av de sakerna som han snabbt identifierade att Linnéa hade ordnat och nu skulle den uppgiften tas över. I morse var det dock lillebror Oscar som vaknade först och som drog igång arrangemanget.

Idag har vi bakat Lussebullar, satt ihop det andra pepparkakshuset, kokat kola, kokat knäck och lagt in sill. Juldofterna har spridit en hemtrevlig stämning blandat med alla tända ljus.

Jag kan njuta av julförberedelserna fast Linnéa inte är med oss rent fysiskt. Hon fattas oss, men jag kan ändå uppskatta det vi gör tillsammans. Det är ju ändå bra…

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om , , , , , , , , , , ,

Kommentarer till inlägget

Kommentar från Sandra
13 december, 2008 kl 13 december 2008 (19:10)

Vilka fina grabbar du har! 🙂
Kramkram

Sandras senaste blogginlägg..Tankar om julen

Kommentar från Ingrid
13 december, 2008 kl 13 december 2008 (19:38)

Vilka fina tomtar du har i huset.

Här fick vi varken tomte, stjärngosse eller pepparkaksgubbe.
5-åriga Erik har tränat julsånger i all oändlighet i några veckor nu *tomtebooggie – aha, osv*. Så kom den stora dagen på dagis.

Tror ni han ville gå? Nope! Han totalvägrade. Vi lyckades inte locka med honom eller övertyga honom om glädjen och kuligheten i lussandet.
Han hade lite ont i halsen och var lite *host, host* hostig.
De är påhittiga de små liven.

Förra året satt han i mitt knä under luciafirandet på dagis. Blev lite för läskigt med alla mammor, pappor, far- och morföräldrar som var där.
Ja a, min lilla guldlock är jääätteblyg.

Kul att dina grabbar tar tag i ”stafettpinnen”.

Luciakramar

Kommentar från Cissi
16 december, 2008 kl 16 december 2008 (9:39)

Söta små krabater med tomte luvor 🙂 Kan behövas för att ge en glädje 🙂
Tack för dina råd, jag försöker så gått jag går att inte tänka dumma tankar
men huvudet snurrar ibland för mycket att man inte orkar säga nej..

Pingback från Ludmillas Blogg » Lucia 2011
13 december, 2011 kl 13 december 2011 (21:10)

[…] Luciatåg: 2008 […]

Skriv någonting