Det är svårt…
Oscar har haft svårt att gå till skolan de senaste veckorna. Han har haft ont i magen. Först trodde vi att han var sjuk. Sedan trodde vi att han var sjuk och saknade Linnéa. Nu tror jag huvudsakligen att det är psykiskt.
Oscar säger att det är först nu som han förstår att Linnéa inte kommer tillbaka. Det är svårt att vidhålla i tanken att hon är hos sin pappa, hos mormor eller att hon sommarjobbar… fortfarande…
Han saknar henne. Han är hyperkänslig för att vi i familjen inte mår bra eller att något skulle hända oss. Han har separationsångest helt enkelt. Stackars lille Oscar. Att vara 8 år och redan varit med om så svåra saker… Klart att det påverkar honom…
Idag turades vi om att vara med Oscar i skolan. Han måste ju ändå tillbaka till rutinerna och kompisarna. Nu är det bara en dag kvar före jullovet så det ska nog fungera.
Igår bakade vi lite mer pepparkakor. Oscar bakade några hjärtan och sa att de var till Linnéa.
-Vad fint. Hur tänkte du ge dem till henne? Frågade jag.
-Hmm… ja, jag kan lägga dem på ett fat och ställa vid hennes foto. Eller så kan jag lägga dem på graven! Oscar blev glad över att han kom på detta och skrev genast ett brev att bifoga burken med pepparkakor.
”Till min älskade Linnéa. Pepparkakorna får du Linnéa. Från Oscar”
Tänk om jag kunde skydda mina barn från allt ont…
Men vår verklighet ser inte ut så.
Vi måste igenom detta.
Läs även andra bloggares intressanta åsikter om barn, självmord, sorg, saknad, kärlek, bror, syster, död
Kommentarer till inlägget
Kommentar från Helena
18 december, 2008 kl 18 december 2008 (11:23)
Det gör så ont i hjärtat då jag läser om Oscar, lilla söta barn vad du ska tänka och grubbla och inga svar få….inte ens vi vuxna begriper ju.Man skulle ju vilja skydda dem från alla dåliga saker, tankar etc, men som du säger, det går inte, vi måste igenom detta.
Försöker hålla koll på min son Victor, och det går upp och ner även där…han slirar på skolan nu eftersom det är så ”slött” och betygen är ju redan satta….
jag säger inte så mycket, utan det får bara vara….får väl ta tag i det sen om det inte vänder.men vi ska försöka umgås och bara vara i jul.den är ju speciell… inte som förr.
hoppas att ni får ha det någorlunda i jul med familjen, mina tankar finns hos er alla. Vi kommer ju att ha det likadant.
kramar Helena, Hannas mamma
Kommentar från Ingrid
18 december, 2008 kl 18 december 2008 (11:45)
Jamen ååh så klurig han är din Oscar. Samtidigt som han saknar och sörjer så klurar han ut hur han ska göra för att bjuda in Linnéa så att hon kan vara med och smaka lite av det goda. Han delar med sig. Han tänker helt underbart.
Styrkekram till er alla
Kommentar från Sandra
18 december, 2008 kl 18 december 2008 (13:09)
Vad fint att han kan stta ord på det, så att det inte växer sig så stort där inne och gör det så ont, så ont…att prata om det är ju förlösande.
Men det är svårt att förklara något som inte sjäkv begriper…
Och jag blev rå rörd av den fina gesten, Linnéa är finns ju kvar hos er, även om ni inte kan se henne.
Kram!
Sandras senaste blogginlägg..Nominerad
Kommentar från Helena
19 december, 2008 kl 19 december 2008 (7:26)
Vilken fantastiskt go och mysig son du har, Linnea blev säkert väldigt glad för de fina pepparkakorna. Han verkar vara en så härlig och omtänksam person. Hela din familj verkar vara en mysig är go skara som du har runt omkring dig. Vilken tur att du omges av såå många fina människor i din familj och omgivning. Många kramar till er och en God Jul på er! Jag tycker du är fantastisk Ludmilla, men du är fantastisk på mycket. Läser ofta vad du skriver, du är så duktig på att skriva och berätta. Men du har en enastående förmåga och begåvning. Har ju haft möjligheten att få träffa din underbara dotter med, hon var ju vacker som dag. KRAM Helena, mamma till Greta o Saga
Kommentar från Maria
21 december, 2008 kl 21 december 2008 (18:16)
Hej Ludmilla.
Hamnde här av en tillfällighet. Blir väldigt gripen av vad du skriver.
Ja man blir alldeles varm när man läser vad din son & vad han gjort för sin syster.
Sänder en stor kram från ett kallt norrland.
Marias senaste blogginlägg..Söndag
Kommentar från Gunilla
18 december, 2008 kl 18 december 2008 (9:35)
Jag gråter när jag läser om Oscars saknad efter storasyster. Att våra barn har mist ett syskon förändrar ju allt….
Kram Gunilla
Gunillas senaste blogginlägg..Go natt!