Är det verkligen mig det handlar om?
Jag slår upp Expressen från häromdagen och tittar på bilden. Där sitter jag. Där sitter jag i Linnéas rum. Jag ser ledsen ut. Väldigt ledsen. Linnéas bild i bakgrunden visar en glad och finurlig Linnéa i november 2007. 6 månader senare ska hon vara död. Av egen vilja.
Jag läser texten om en mamma som skriver om sin sorg på nätet. Sin sorg efter att en älskad dotter tagit sitt liv. Det är en mycket tragisk historia där psykvården sannolikt också har gjort fel. Igen.
Plötsligt inser jag att dett handlar om mig. Det är mitt liv. Min dotter. Det är vår familj som drabbats. Hur kan det vara möjligt? Hur kunde detta ske? Smärtan knager sig så starkt under några sekunder att jag nästan tappar andan. Sedan släpper den igen och jag har skjutit verkligheten några centimeter ifrån mig.
Så att jag kan andas.
Läs även andra bloggares intressanta åsikter om hsan, socialstyrelsen, självmord, artikel, Expressen, dotter, suicid, sorg, ofattbart
Kommentarer till inlägget
Kommentar från Lisa Olveby
23 december, 2008 kl 23 december 2008 (19:45)
Jag har också tänkt många gånger, är det mig/oss det handlar om, händer det här verkligen i min familj, det här händer väl bara andra. Nu är jag där själv och fått insikt i hur många det är som går igenom samma saker som vi, helt normala människor där självmord har tagit sin plats i familjen, för egentligen händer det väl bara andra.
Kram.
Kommentar från Bosse Widlund
23 december, 2008 kl 23 december 2008 (23:03)
Hej Ludmilla, hörde om den tragiska händelsen. Beklagar sorgen väldigt mycket.
Finns inget försvar till vad som har hänt… Vems fel? Vem vet?
Kramar Bosse en fd arbetskollega på Bup akuten
Kommentar från lillemor
25 december, 2008 kl 25 december 2008 (17:19)
hej jag beklagar så mycke förstår din smärta min dotter tog sitt liv i sep 07 hon vart fel beh av psy du kan läsa mer på min dotters minnes blogg kram ehlines mamma du kan gå in på tillminneavehline.se 1976 2007
Kommentar från Maj
27 december, 2008 kl 27 december 2008 (1:32)
Känner igen reaktionen ifrån mig själv. Vissa hemska saker har hänt mig, när han på bup nämner sakerna, kan jag inte fatta att det är jag. Liksom varför just mig. Fortsätt kämpa, Linnea vill nog att du ska må bra, lev vidare för hennes skull! sköt om dig, kram! 🙂
Majs senaste blogginlägg..0045. Sömnlösheten
Kommentar från Tuija, Matias mamma
23 december, 2008 kl 23 december 2008 (13:49)
Ibland är det livs (?) nödvändigt att tillåta sig skjuta smärtan åt sidan, för att orka några andetag till.
Man orkar inte ta in hela vidden av det som skett och som du skriver: ”Är det verkligen oss det handlar om?”
Overklighetskänslan är total.
En stund i taget. Tänder jus, skickar varm kram Tuija