Ludmillas Blogg

På vilket sätt kan jag som lärare förebygga och upptäcka barn/ungdomar som mår dåligt?

… är en av frågorna som ställdes häromdagen på bloggen.

Pojkar som mår dåligt är oftast stökiga, aggressiva och utåtagerande. Flickor vänder oftast sitt ”dåligtmående” inåt och skär sig.

Det är viktigt att skilja på skära och rispa. Skär gör man djupt och i sin ensamhet, rispa kan man göra i grupp.

Det är viktigt att våga fråga rakt på. ”Hur mår du, har du själmordstankar?” Om svaret är ja att man tänkt tanken eller att livet inte känns värt att leva, fråga: Hur har du tänkt gå till väga i såfall? Om eleven har tänkt ut ett sätt och var någonstans får man inte lämna eleven för en sekund. Då måste han eller hon in direkt till psykakuten eftersom det behövs bara en liten droppe som får bägaren att rinna över och självmordet blir ett faktum.

Man måste även tala om för alla att inte lova tiga om någon anförtror sina självmordstankar och ber att inte berätta för någon. Vad skall man med en död kompis till?

Det är viktigt att man pratar med elever tillsammans med skolhälsovårdspersonal om själens växtvärk att det är inte konstigare än fysisk växtvärk eller stukad fot.

På vägen till vuxenheten är inte en stukad själ något konstigt. De vuxna och kompisar får lägga varma ”brysigom” omslag om den stukade själen och ”Hålla i handen” och tala öppet på vägen om livets strapatser.

Öppenhet, ärlighet, att man vågar fråga visar att du tål och vågar höra sanningen att du bryr dig, det öppnar dörren till att elever i förtroende vågar öppna sitt hjärta och tala om de svåra som man inte ens själv alltid förstår vad det handlar om.

Med vänliga hälsningar

Pirjo Stråte
Ordförande
SPES Stockholms Län

Läs även andra bloggares åsikter om frågor och svar, lärare, skolan, må dåligt, öppenhet, ärlighet, självmordstankar, självmord

Taggar: ärlighet, Frågor och svar, lärare, må dåligt, öppenhet, Pirjo Stråte, självmord, självmordstankar, skolan, SPES i Stockholm