Ludmillas Blogg

Mitt liv förändrades plötsligt. Min älskade dotter Linnéa, 14 år, tog sitt liv i maj 2008. I nov 2009 föddes hennes syster och då fick jag cancer. Nu är jag frisk och ska fortsätta mitt liv…

Skip to: Content | Sidebar | Footer

Tänd ett ljus

Jaha…

14 februari 2010 (19:18) | Cancern, sjukdom, sjukvård | av: Ludmilla

Ja, så känns det.

Vi har haft en väldigt bra vecka där jag haft mer ork och energi än tidigare. Johan och jag har förundrats över hur man kan känna att vi har sådan livskvalitet mitt i allt som ju kan benämnas elände.

Så länge i sträck som detta har jag inte varit hemma sedan före jul! 🙂

Vi visste ju att det säkerligen skulle komma fler bakslag och det är ju infektioner som varit det största hotet.

Så fick jag frossa igår igen. Jag fick åka ambulans igen. Den här gången blev jag inlagd i Uppsala. Samma avdelning på kvinnokliniken som runt jul och nyår. Samma rum som vi firade nyårsafton i.

Jag har någon typ av infektion. Som för tre veckor sedan när jag hade blodförgiftning. Nu får jag intravenös antibiotika igen.

Trist med tanke på att de säkert skjuter upp kuren som jag skulle få imorgon. Det skulle bli kur 4 imorgon.

Det ska bli spännande att se hur de samordnar vården mellan KS och Ackis. Kommer jag att bli kvar här i Uppsala eller flyttas jag över till KS?

Det fåniga är att Johan i vilket fall som helst måste åka till KS både måndag och tisdag efter som bebisen ska ta sitt HCG och sedan träffa barnonkologen.

Idag är det Johans 45-årsdag. Jag hade precis förberett färdigt när jag började frysa i går kväll. Hela födelsedagen kom liksom av sig. Vi bestämde oss för att helt sonika flytta den istället.

Det är så vår tillvaro är. Man kan ha en ursprungsplan, men sedan vet man inte hur det blir. Vi lär våra barn flexibilitet kan man säga!

De har varit här hela dagen. Vi har myst så gott vi kunnat. Spelat DS, vilat, övat på svensk ordklassgrammatik och bara varit tillsammans.

Pojkarna är fantastiska som anpassar sig så.

Notera på bilden att jag fortfarande har mer hår än bebis! 🙂

Kommentarer till inlägget

Kommentar från Okki
14 februari, 2010 kl 14 februari 2010 (19:48)

Vilka underbara barn du har.
Hoppas du får din kur snart.
Kramar Okki
.-= Okki´s last blog ..Kärleken är… =-.

Kommentar från Sara
14 februari, 2010 kl 14 februari 2010 (19:57)

Verkligen trist och jobbigt… För att inte tala om onödigt! Det är din tur att få vara hemma nu. Det är din tur att få vara med din familj på heltid nu. Det är din tur att få MÅ BRA nu!!! Fint mitt i allt att du har Johan, pojkarna och Lilla Söt (som inte är så liten längre!)
.-= Sara´s last blog ..Skyddad: Så oerhört ledsen och frustrerad… =-.

Kommentar från jenny
14 februari, 2010 kl 14 februari 2010 (20:22)

Söta snälla puss och kram!!!
Följde din blogg för några är sedan, hade det svårt då.
Gjorde ett inlägg om mitt eget självmordsförsök och undrade vad jag egentligen skrivit.
Gick in på din hemsida och såg idag hur det var med dig. Sist jag var inne var du gravid, nu…
Ludmilla vill bara skicka lite kärlek till dig, du förtjänar det….
Så många pussar och kramar, önskar jag kunde ändra livet till det bättre för dig…
Jag tror man kan sända kärlek i tanken så det gör jag nu…
Ålskade Ludmila

Kommentar från Anna L
14 februari, 2010 kl 14 februari 2010 (20:58)

Grattis på födelsedagen Johan! En stor kram till dig Ludmilla och till alla dina barn!

Kommentar från J
14 februari, 2010 kl 14 februari 2010 (21:03)

Hoppas att ni hade en mysig alla hjärtans dag iaf! <3 Det känns ju minst sagt lite tråkigt att du skulle åka på ett litet bakslag just idag. Fast det blir ju bra igen och då får ni ta igen allt ni missat! Njuta av livet och varandra! Kram

Kommentar från Trebarnsmamman
14 februari, 2010 kl 14 februari 2010 (21:12)

Kram…
.-= Trebarnsmamman´s last blog ..Hjärtebarn =-.

Kommentar från Susanne
14 februari, 2010 kl 14 februari 2010 (22:30)

Tankarna bara fladdrar runt i mitt huvud, men inget bra kommer ut.
Kram Ludmilla!

Kommentar från Kristin
14 februari, 2010 kl 14 februari 2010 (23:17)

Fina Ludmilla! Grattis Johan! Söta ”lilla Söt” och världens finaste pojkar: – Tänker på er! Det kommer bli bra till slut det måste det bli. Håller allt man kan hålla på det:) Kram

Kommentar från Åsa
14 februari, 2010 kl 14 februari 2010 (23:36)

jag skrev precis i gästboken. men det verkar vara försvunnet. så jag skriver här istället..

Jag känner igen nästan allt det du skriver om ” vad som hände linnea”. Min mamma började må dåligt i våras. och nu i september så valde hon att ta sitt liv. Hon hade samtliga sympton som din linnea hade.

overklighetskänslor,känsla av att kroppen inte hängde ihop,kände sig styrd,”dubbelhet”,domningar i fötterna,sömnsvårigheter..
Mamma åkte ut och inte från sjukhuset, utan reslutat. Det värsta var att bara kunna se på, utan att kunna hjälpa. Den ständiga känslan av att känna sig hjälplös. På ett halvår blev min mamma en person som jag inte längre kände igen. Hon tappade bort sig själv och sin tro på livet. Jag är fortfarande arg för det som hände, men jag är mest arg och besviken på psykiatrin. Det som gjorde att min mamma valde att ta det steget var pga felmedicinering. Hon fick en medicin som gjorde att hon blev ännu mer sjuk och fick ökade självmordstankar. Mamma var manodreppressiv och fick en medicin man inte fick ta om man var det, har vi fått reda på nu i efterhand. Han som skrev ut medicinen till henne satt hemma hos oss en kvart för bedömning, och följde aldrig upp hur det gick med den nya medicinen. två veckor senare inträffade det ofattbara.

jag ville bara dela med mig av min historia samt berätta hur otroligt stark jag tycker att du är! jag vill även dela med mig av några visdomsord som jag tycker är bra. ” I was only given this life because I`m strong enough to live it”. Fortsätt kämpa! kram / Åsa

Kommentar från Anne
15 februari, 2010 kl 15 februari 2010 (0:36)

Hej Ludmila,
Vad glad jag blev att du hittade min blogg, för då hittade jag även din!
Jag blir alldeles förstummad och sorgsen över vad du behövt gå igenom.
Vill bara lämna ett litet meddelande först, men jag ska läsa hela din blogg
från början till slut.
En sån oerhört vacker dotter du har, en riktig skönhet.
Oerhört tragsiskt att hon inte orkade leva. Det gör ont att hon inte fick sin framtid här på jorden.
Samtidigt vill jag gratulera till er nya underbara bebis.
Ni är så modiga som vågade ta steget att få ett barn till.
Jag har inga ord, för att du sedan fick cancer är inte rätt någonstans!
Man blir så himla ARG att cancer snart är vardagsmat för de flesta.
Vill skriva så mycket, men skulle gärna vilja ha kontakt med dig om du orkar.
Du har min mailadress, och vill du så får du gärna maila.
Vi har mycket gemensamt och att din dotter dog av självmord och min dotter dog av cancer är precis lika tragiskt. Sen att du och jag ett år senare skulle få samma skitsjukdom!
Du har en mycket läsvärd blogg, för du skriver bra frågor och ger läsarna tankeställare…Vad skulle jag göra om jag fick reda på att jag har 6 månader kvar att leva?
Den frågan kan man bara besvara först när man är i den situationen tror jag.
Men det jag känner idag efter min diagnos är att resa jorden runt eller göra en massa hippa saker betyder ingenting om jag inte har familjen runt mig.
Det enda som räknas är att få vara tillsammans med nära och kära!
Skapa så många minnen man kan..ta en picknick med varm choklad och apelsiner i en skidbacke eller vid en isig sjö.
Man får liksom anpassa sig till årstiden, för det finns inget dåligt väder
att umgås i. Huvudsaken är att man skrattar, har roligt tillsammans.
Jag kommer definitivt att följa dig o hoppas attjag kan få prata med dig.
Hoppas du kurerar dig från infektioner och annat nu så du kan få dina cellgifter.
Själv får jag besked på tisdag hur min behandlingsplan blir.
Imorgon klipper jag håret kort, bara för att förbereda mig på håravfallet.
Känner oerhört mycket för dig och din familj!
Stor styrkekram från din nya bloggläsare!
.-= Anne´s last blog ..Inte bara alla hjärtans dag! =-.

Kommentar från Lillemor
15 februari, 2010 kl 15 februari 2010 (5:15)

Det var inte kul o höra hoppas du kommer o må bättre fina bilder du har satt in styrke kramar Ehliens mamma
.-= Lillemor´s last blog ..Helg igen =-.

Kommentar från Susanne
15 februari, 2010 kl 15 februari 2010 (10:59)

Usch så trist och onödigt!!!
Förstår att barnen måste blivit anpassningsbara efter allt som hänt/händer. Gulliga verkar de vara dina barn!! 🙂 Och på hårfronten ser det ju jättebra ut! 🙂

Kramar i massor! Tänker på dig/er!

Kommentar från Lina
15 februari, 2010 kl 15 februari 2010 (11:33)

Jag vill skicka lite hejar-rop till dig. Du är så himla stark som fixar dethär också! Kram på dig!

Kommentar från Gunilla
15 februari, 2010 kl 15 februari 2010 (17:36)

Skickar lite styrkekramar….
.-= Gunilla´s last blog ..Kärleksfull helg =-.

Kommentar från Xerxes for life
16 februari, 2010 kl 16 februari 2010 (12:08)

Hej Ludmilla. Min son, i tidiga tonåren, är så deprimerad att jag befarar det värsta. Det är en obeskrivlig frustrationskänsla att se sitt eget barn vara så uppgivet och pendla mellan hopp och förtvivlan från dag till annan. Hur ska man göra för att få honom att vilja leva? Jag försöker hitta andra föräldrar eller närstående som har liknande erfarenheter och som i bästa fall inte behövt eller behöver få uppleva att se sitt barn tyna bort på det här viset. Så hittar jag din blogg och läser delar av den och blir verkligen berörd.

Måste säga att du och din familj är oerhört starka i allt svårt som ni råkat ut för. Min fru fick bröstcancer för några år sedan så jag vet hur det är som anhörig att leva med cancer. Nu lever vi med ungdoms depression med många jobbiga dagar i bagaget och ett otal kommande jobbiga dagar. Det näst jobbigaste är att det är svårt att hitta andra vuxna med erfarenhet av liknande problem. De som inte vart med har så lätt att döma. Finns det någon här som kan tipsa oss om nåt?

Vänligen
Xerxes for life
.-= Xerxes for life´s last blog ..Idag skiner solen =-.

Skriv någonting