Ludmillas Blogg

Mitt liv förändrades plötsligt. Min älskade dotter Linnéa, 14 år, tog sitt liv i maj 2008. I nov 2009 föddes hennes syster och då fick jag cancer. Nu är jag frisk och ska fortsätta mitt liv…

Skip to: Content | Sidebar | Footer


Förgiftat blod

15 februari 2010 (18:47) | Cancern, sjukdom, sjukvård | av: Ludmilla

Jag är kvar i Uppsala. Mina infektionsvärden fortsätter att stiga. Min feber har dock gått ned så förhoppningsvis fungerar antiobiotikat jag får in i blodet.

Uppsala och KS har haft kontakt och bestämt att jag ska vara kvar här tills vidare. Man vill se att infektionsvärdena vänder och få svar på blododlingarna.

Det blir nog inga cellgifter denna vecka. Kroppen måste återhämta sig.

Det är ju livshotande tillstånd detta med blodförgiftningar. Inga bra grejor.

Jag mådde så bra på dagen idag att jag ville gå en promenad när Johan och bebisen skulle åka till Stockholm för att ta hennes prover. Vi hade redan bestämt att jag skulle åka hem på em mellan mina antibiotikadoser.

Så jag gick ut i det vackra vädret. Gnistrande vinter! Förbi slottet gick jag och till kyrkogården. Linneas grav är så vacker.

Så overkligt det är att hon är död.
Så overkligt det är att hon har levt.

Smärtsamt verkligt blir det stundtals. Igen. Och igen.

Någon hade lagt ett kuvert och en blomma på graven. I kuvertet en hälsning till Linnea. Och en till mig. En person som jag aldrig träffat. Som Linnea aldrig har träffat. Men som betyder mycket! Orden så fina att tårarna rinner nedför kinderna…

Tack för att du finns!

När jag skulle gå tillbaka till sjukhuset inser jag att detta var en dålig ide. Jag har ju blodförgiftning! Jag orkar ju inte!

Jag tog mig tillbaka till avdelningen och min säng och har legat där sen dess. Jag var ordentligt nedkyld och somnade direkt av utmattning. Någon permission blev det inte tal om.

Jag måste bli bättre på att lyssna på min kropp! Inse att det finns gränser även för mig 😉 Jag skulle ju ha dött av min sjukdom redan om jag inte fått behandling, så jag borde inse att jag ska vara glad och tacksam även om jag inte orkar som jag brukar!

Nu ligger jag snällt i sjukhussängen.
Stilla.

Kommentarer till inlägget

Kommentar från Sara
15 februari, 2010 kl 15 februari 2010 (19:16)

Du fixar det här min vän… Det här också.
Sedan är det bara FÖR orättvist…! Tror det är dags att prata med Linnea igen..

Styrkekram!

Kommentar från Anna
15 februari, 2010 kl 15 februari 2010 (19:33)

..måste bara säga att jag tycker att det är härligt o energigivande med den där gnistan du har, att vilja orka.. den är guld värd! vackra vinterbilder!

Kommentar från Soulsister
15 februari, 2010 kl 15 februari 2010 (20:39)

Styrkekramar till dig, krya nu på dig.
KRAM
.-= Soulsister´s last blog ..Gäääääääsp =-.

Kommentar från Spaceann
15 februari, 2010 kl 15 februari 2010 (21:00)

Du kommer nu att ha en extra plats i min tanke och hjärta. Insikten om hur bra jag faktiskt har det. Jag tänder ett ljus för dig nu och kommer följa dig framåt via bloggen,
.-= Spaceann´s last blog ..Min värld- en bergodalbana.. =-.

Kommentar från Camilla
15 februari, 2010 kl 15 februari 2010 (22:03)

ta det lugnt nu Ludmilla!!!! Dags att du är rädd om DIG <3

Kommentar från Anna
15 februari, 2010 kl 15 februari 2010 (22:08)

Jag finns med dig! Kämpa på – du orkar! Mycket kärlek och varma kramar till fantastiska DU!

Kommentar från Li
15 februari, 2010 kl 15 februari 2010 (22:12)

Vill bara få önska dig ett riktigt Krya på dig
Mvh Li Nyholm

Kommentar från Kristina
15 februari, 2010 kl 15 februari 2010 (22:30)

Att vilja men inte orka det är ngt man får lära sig. Ser att du är som jag och pressar dig i det oändliga för att du så gärna vill. Hoppas du ej blir sämre av promenaden även om den för stunden knäckte dig. Ber att du ska få en god natt och att infektionen ska vända. Många tankar och böner Kram Kristina i Umeå
.-= Kristina´s last blog ..Han följer mig även genom natten =-.

Kommentar från Kristina
15 februari, 2010 kl 15 februari 2010 (22:31)

Kära Ludmilla
Att vilja men inte orka det är ngt man får lära sig. Ser att du är som jag och pressar dig i det oändliga för att du så gärna vill. Hoppas du ej blir sämre av promenaden även om den för stunden knäckte dig. Ber att du ska få en god natt och att infektionen ska vända. Många tankar och böner Kram Kristina i Umeå
.-= Kristina´s last blog ..Han följer mig även genom natten =-.

Kommentar från B
15 februari, 2010 kl 15 februari 2010 (23:17)

Så oerhört fin gravsten Linnea har.
**

Hoppas dina värden vänder så du får fortsätta kuren mot frisk snart.

Kram.

/ B

Kommentar från Maj
16 februari, 2010 kl 16 februari 2010 (6:56)

Hej
Har inte varit in och läst på väldigt länge, skäms lite gran faktiskt!
Om jag kunde göra någonting, skulle jag gjort det! Du är stark och en väldigt bra människa. Du kommer klara allt!

Varma kramar!
.-= Maj´s last blog ..dagdrömmer om framtiden… =-.

Kommentar från Lena B
16 februari, 2010 kl 16 februari 2010 (8:48)

Åh, jag blir alldeles matt.
Ludmilla, vad du får gå igenom! Jag tänker på dig och önskar av hela mitt hjärta att det vänder snart…med allting.
Kram

Kommentar från pixi
16 februari, 2010 kl 16 februari 2010 (9:15)

Du måste vara rädd om dej !!kraaaam =)

Kommentar från Linda
16 februari, 2010 kl 16 februari 2010 (9:48)

Nej fy vad tråkigt att du också hamnat på sjukhuset och att du fått blodförgiftning. Håller tummarna hårt för att antibiotikan gör susen så att du snart mår bra igen.

Själv ligger jag här och väntar på att läkaren ska komma förbi. Hoppas så att någon här kan komma på något bra när det gäller min mage så att jag slipper ha så himla ont! Men det går lite upp och ner. Större delen av dagen igår var faktiskt bra… men så kom natten och den var riktigt hemsk! Fick ketogan ungefär varannan timma för att stå ut med smärtan. 🙁
.-= Linda´s last blog ..DÄR SPRACK DEN TEORIN =-.

Kommentar från Jerry
16 februari, 2010 kl 16 februari 2010 (11:18)

Var rädd om dig!
.-= Jerry´s last blog ..OS-guld till Charlotte Kalla =-.

Kommentar från Renée
16 februari, 2010 kl 16 februari 2010 (12:27)

Tror att det är svårt för alla som får en sjukdom, vilken den än är bara den gör en svag på något sätt, att komma till insikt med att man bör ta det lite lugnt. det är svårt att veta när man har gjort för mycket. Lova att du lyssnar på kroppen! Det kommer att hjälpa dig för vila är den bästa medicinen när kroppen är svag! Många kramar från mig!
.-= Renée´s last blog ..Rastlös dag… =-.

Kommentar från Ima
16 februari, 2010 kl 16 februari 2010 (13:43)

Men kära Du!
Jag har tidigare varit inne och läst din blogg om ditt liv och din dotter. Minns inte om jag kommenterade då. Nu detta för dig också!!
Jag ska läsa ikapp mig lite så jag ser vad det handlar om…
Tänker på dig nu och ska läsa ikapp lite!
Jag hakar på dig här!
Sköt om dig så länge!
Kramar
.-= Ima´s last blog ..Extra tankar, många kramar =-.

Kommentar från Tuija
16 februari, 2010 kl 16 februari 2010 (14:12)

Var riktigt rädd om dig nu Ludmilla.

Skickar många tankar och en stor varm kram!

Tuija
.-= Tuija´s last blog ..vecka 3 =-.

Kommentar från Eva
16 februari, 2010 kl 16 februari 2010 (14:34)

När ska du få lugn och ro? Skönt att du får vara i uppsala nära din familj iaf. Vad fint att du orkade gå till graven, men slitsamt att det tog så hårt på dig. Hoppas att du fick lite styrka av att se att någon varit där. Vi är många som tänker på dig! Lyssna på din kropp, du behöver återhämta dig nu.
Kram

Kommentar från Andreas
16 februari, 2010 kl 16 februari 2010 (16:55)

Ludmilla, ska det aldrig ta slut…du har gått igenom tillräckligt mycket. Tänker på dig och din familj. Många varma styrkekramar till dig och din familj!

Kommentar från Gene Forsberg
16 februari, 2010 kl 16 februari 2010 (18:13)

Jag vill ge dig massor av kramar var rädd om dig Gene

Kommentar från Filippa
16 februari, 2010 kl 16 februari 2010 (18:22)

Hej Ludmilla!
Jag hittade din fina blogg genom cancertjejer, och är inne och läser nästan varje dag. Tänk vad orättvist det kan bli först förlorade du din fina dotter och nu är du sjuk. Jag hoppas innerligt att det snart vänder och att du får må bra. Skickar dig och familjen många varma styrkekramar och omtanke.
Filippa

Kommentar från grodolina
16 februari, 2010 kl 16 februari 2010 (20:01)

vad jag beundrar din styrka Ludmilla!
du måste vara en av de starkaste människor jag någonsin hört talas om som genomlider allt detta med en så pass positiv attityd.. all cred till dig!
såg förresten på bilden med Linneas grav att hon och jag är födda samma dag, fast med 10 års mellanrum.. det känns då (som med alla andra som är födda den dagen) som en sorts ”syster”. jag har aldrig träffat dig eller Linnea, men jag vet hur det är att förlora ett syskon och hur det är att må så dåligt att man vill dö.. så jag känner att jag kan relatera till vad ni alla har gått/går igenom..
jag önskar dig verkligen ALL lycka i världen Ludmilla!
jag ska verkligen hålla alla tummar och tår och be för eran skull!

Kommentar från Marie-Anne
16 februari, 2010 kl 16 februari 2010 (20:10)

Var rädd om dig.
Och du… glöm aldrig, inte för någon enda dag, hur oerhört speciell du är!

kram

Kommentar från S
29 januari, 2011 kl 29 januari 2011 (20:14)

Ja, många gånger har jag funnit styrka hos dig Linnea, fast vi aldrig träffats. Men var finns du nu? När jag återigen tvivlar? Fina Linnea, har du det bra nu?

Skriv någonting