Ludmillas Blogg

Mitt liv förändrades plötsligt. Min älskade dotter Linnéa, 14 år, tog sitt liv i maj 2008. I nov 2009 föddes hennes syster och då fick jag cancer. Nu är jag frisk och ska fortsätta mitt liv…

Skip to: Content | Sidebar | Footer


Cancerrehabilitering

28 november 2010 (12:56) | allmänt, Cancern, sjukdom | av: Ludmilla

Att få cancer är en omtumlande erfarenhet.

Cancerbeskedet är ofta chockartat och man har svårt att ta in all information. För vad innebär det? Vad innebär det för mig? Kommer jag att dö? Kommer behandlingen att bli tuff? Hur länge kommer jag att kunna leva med min sjukdom? Kommer slutet att göra ont? Hur ska min familj klara sig utan mig?

Under behandlingen kämpar man kanske mot biverkningar som illamående, håravfall, smärtor och infektionskänslighet. Man kämpar och kämpar. Tappar hoppet ibland, reser sig upp och fortsätter att kämpa.

Efter behandlingens slut kommer nya frågor. Är jag frisk nu? Hur stor risk är det att jag får tillbaka min cancer? Kan jag leva som vanligt? Efter en lång tids intensivt kämpande för livet så hamnar man lätt i ett vacum där alla runt omkring tycker att behandlingen är ju över och man ska vara glad att man är frisk, samtidigt som man själv bara känner sig tom. Och kanske inte ett dugg glad och tacksam över att man är frisk…

Att få cancer är en livskris som sätter mycket på ända. Man ser livet på ett annat sätt än tidigare. Man kan också ha svårt att finna gemenskap med de som inte har samma erfarenhet eftersom sjukdomstiden och det faktum att man stått ”inför döden” förändrar än på djupet.

Hur ska man kunna fortsätta sitt liv? Inte som om ingenting hade hänt. Men hur? Hur ska man förhålla sig till att man haft en livshotande sjukdom? Kanske kommer tankarna på detta först när behandlingen är slut.

I alla de olika skedena av sjukdomen kan man behöva hjälp med både fysisk rehabilitering och psykisk bearbetning. Precis som i sorgen efter en nära anhörigs bortgång ser jag att Acceptans och Mindfulness är de viktigaste verktygen som vi har att arbeta med.

Det är av stor vikt att få rehabilitering för att så snart som möjligt orka tillbaka till arbetslivet.

Det finns många olika ställen som erbjuder cancerrehabilitering.
I Stockholms läns landsting får man ofta remiss och får välja vilken enhet man vill komma till…

I Uppsala läns landsting får man ingen rehabilitering bekostad.
Då får man söka medel från en av flera fonder. Många av dessa gör en inkomstprövning, men inte alla.

http://www.cancerhelp.se/sokabidrag.asp

http://www.ctrf.se/web/Sok_bidrag.aspx

http://www.curo.nu/index.php?sida=15&PHPSESSID=c256ec567b25a64c1d634c8143dc196b

http://www.cancerochallergifonden.se/fakta-till-vad-kan-man-soka-fondmedel.html

Har du något annat tips som du vill dela med dig av?

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Kommentarer till inlägget

Kommentar från Annika S
29 november, 2010 kl 29 november 2010 (7:02)

DU är så klok , Ludmilla. Tänker på min storasyster som tvingades abortera sitt barn en bra bit in i graviditeten pga cancer. Detta hände 1979/ 1980, lille Erik Hjalmar skulle fötts i april 1980 då storebrodern var 1 1/2.
Jag tänder ett ljus för Hjalmar. Idag skulle han varit 30 år.

Kram
Annika

Kommentar från Cancer
15 december, 2010 kl 15 december 2010 (21:17)

Cancern har tagit flera släktingar och vänner, jag tänker på dig och alla andra med denna fruktansvärda sjukdom varje dag

Kommentar från Marjatta
1 oktober, 2012 kl 1 oktober 2012 (19:29)

Hej Ludmila!
Jag läste ditt blogg och känt flera gånger att allt detta eviga lidande kanske är förgäves. Nu har haft svåra biverkningar i hander och fötter av cellgiften Taxotere dagligen redan i sex månader. Antihormoner ger också svåra ledbesvär så tänker man ofta om allt detta lidande är värt. Jag står nu inför rehabilitering och hoppas att jag lyckas välja ett rätt ställe och få bot på mina besvär. Jag hoppas att du har kryat på dig och har livsglädjen tillbaka.
Kram Marjatta

Kommentar från Ludmilla
1 oktober, 2012 kl 1 oktober 2012 (19:52)

Tack för din hälsning! Jo, jag är frisk och har krafterna tillbaka. Konstigt nog. Jag är lyckligt lottad att jag fick en cancerform som man kan bli botad ifrån.

Jag hoppas att allt går bra för dig och att du är rädd om dig!

Skriv någonting