Brev till psykchefen
Kommer du ihåg Jakob, som förlorade sin bror David i självmord förra året och sedan drabbades av en allvarlig hjärntumör? Han har kämparglöden ska du veta! Han har varit på sin utlandsresa och har nu påbörjat en ny behandlingsperiod. Han har bestämt sig för att fortsätta sina studier.
För några veckor sedan skickade han ett brev till allmänpsykiatrins chef som jag berättade nu har sagt upp sig. Jag önskar att fler anhöriga gör sina röster hörda. Det är så viktigt att inte bara sitta hemma och vara arg, utan att framföra sina åsikter! Först då kommer det att kunna bli en skillnad!
Hej Hans.
Vi träffades ett par ggr förra hösten i samband med min brors självmord. Du minns säkert.
Nu har iallfall vi fått tagit del av socialstyrelsens beslut och dom var väl inte direkt nöjda med behandlingen av min bror.Jag skulle önska att ni verksamhetschefer i skrivande stund har det mycket hektiskt med att ”styra upp det sjunkande skeppet” Jag förstår förstås att så inte är fallet. Kan du komma med något konkret exempel som påvisar att psykiatrin går mot det bättre hållet vore jag tacksam.
Jag förstår också att mycket av det som socialstyrelsen påpekar är s.k. systemfel. Alltså att ingen direkt person kan hållas ansvarig för bristerna. Hur ska ni komma tillrätta med det? Jag vet att det finns många underbara läkare inom psykiatrin, men enligt min uppfattning sliter dessa läkare ut sig, och då hamnar vi i denna situation med hyrläkare som i princip styr psykiatrin.
Jag vet inte hur det ser ut med hyrläkare inom psykiatrin det senaste året men mina uppgifter säger att det är dom som är övervägande. Detta kan ni på fullaste allvar inte tycka är en bra lösning.
Min fråga till dig är då, varför skriker ni inte högre och ber om mer resurser till psykiatrin så att läkarna stannar kvar och får bra arbetsförhållanden?
Nu efter valet sitter jag och funder och jag har inte en endaste gång hört er påpeka att psykiatrin måste få mer resurser.
Jag hoppas du svarar på detta mail. Jag vill också gärna veta vem som är ytterst ansvarig för allmänpsykiatrin i Uppsala, jag hörde att Åsa slutade.MVH Jakob Nordström, Bror till David Nordström som tyvär inte orkade längre
Jakob har inte hört något från Hans och inte någon annan heller.
Jag tror att de ÄR upptagna med att styra upp det sjunkande skeppet…
Sluta aldrig att kämpa för era anhöriga!
Läs även andra bloggares åsikter om David Nordström, akademiska sjukhuset, psykiatrin, självmord, anhöriga
Kommentarer till inlägget
Kommentar från Erika
24 november, 2010 kl 24 november 2010 (20:29)
Min mamma skickade nyligen brev till avd 123, drygt ett år efter att min syster blev utskriven sent en lördagskväll (henne lpt gick ut och såklart drog hon). Tyvärr tror jag inte min mamma vill ha sitt brev publicerat här, eller någon annan stans.
Nu dog ju inte min syster, men hon lämnade psyk den kvällen, utan skyddsnät, svårt suicidal, ingen kunde hjälpa henne.. Hon valde bort sitt liv den natten.. Vi hittade henne 1½ dygn senare! Ingen från psyk visste något..
Idag är hon svårt hjärnskadad och bor på ett rehabställe uppe i norrland. Vi vet inte när hon får komma hem till Uppsala..
Kommentar från Annika S
24 november, 2010 kl 24 november 2010 (21:42)
Jag fick svaret från dotterns PAL att ” menar du att vi skall stjäla tid från de patienter vi har nu för att rota i gamla fall? ”
Jag anmälde honom, det är tydligen oförlåtligt göra, även om man förlorat ett älskat barn.
Om min bil blivit skrot på verkstan hade ingen reagerat över anmälan och självklart med krav på redogörelse vad som gick fel.
Ny bil kan lätt ordnas, ett människoliv kan inte ersättas.
Annika
Kommentar från Pär
25 november, 2010 kl 25 november 2010 (12:16)
Annika S : Beskedet från din dotters PAL speglar ganska väl synen inom delar av sjukvården på kvalitet och patientsäkerhet. Oviljan mot att utreda och förstå (och därmed att kunna förhindra upprepning) är stor.
Inom bara den kroppsliga sjukvården anses varje år ca 3000 patienter mista livet helt i onödan, och ca 100 000 individer drabbas av vårdskador som också kunnat undvikas. Och då är psykiatrins skador och dödsfall inte inräknade. Trots att både lagar och förordningar föreskriver att alla fel och utsättande för risk inom sjukvården av tillräcklig allvarlighetsgrad ska anmälas till Socialstyrelsen så uppgår det totala antalet anmälningar bara till ca 1500! Anmälningarna borde med all rimlighet vara åtminstone 100 ggr fler.
Kommentar från Lillemor
27 november, 2010 kl 27 november 2010 (5:38)
Håller med ju fler som går i hopp det så mer blir vi starka nått måste hända kram
Kommentar från Ludmilla
30 november, 2010 kl 30 november 2010 (15:35)
Erika: Så svårt ni har det!!! Jag har svårt att sätta mig in i din situation och funderar på hur det hade varit om Linnéa hade överlevt… Vad som hade varit bäst… Så svårt!!!
Kommentar från Jakob
24 november, 2010 kl 24 november 2010 (11:39)
Tillägga kan jag göra att detta var det första mailet jag skickade till chefen för allmänpsykiatrisk mottagning 2. Efter det har jag mailat och konfronterat Kurt Memmert som då var verksamhetschef för allmänpsykiatrin och sist nu Karin Norlén Divisionschef för psykiatrin i Uppsala. Ingen respons än så länge, men jag väntar fortfarande.