Ludmillas Blogg

Forskare vid universitetet i Maryland, USA, visar att smarta mobiler gör oss själviska och mindre benägna att hjälpa andra eller engagera sig i samhällsnyttigt arbete. Möjligheten att ständigt vara uppkopplad har gjort relationen till mobilen viktigare än relationen till andra. DN

Personligen är jag kär i min IPhone.
Jag har den med hela tiden och gör det mesta på den. Jag surfar, läser mail, håller hjärnan igång med Wordfeud, Word Cup och annat. WF spelar jag med många, t ex mina syskon, mamma och barn. Det blir ett sätt att hålla kontakt med dem dagligen som jag inte skulle göra annars. Det finns ju en inbyggd chatfunktion också.

Jag spelar också spel som Where is my Water och Angry Birds. Bara för skojs skull.
Det finns appar som jag använder med Sophie. Det kan vara bokstavsspel, memo eller saker att sortera.

Jag har min bildström och jag kan redigera bilder. Jag kan visa bilderna från min IPhone på vår TV.
Jag kan se på TV-program och filmer antingen på telefonen direkt eller på TVn via Apple TV.

Jag har min almanacka och påminnelser där. Jag har min telefon/kontaktbok med födelsedagar, adresser, mailadresser och telefonnummer. Jag skickar SMS och får och skickar bilder på barn, barnbarn och släktingar. Jag håller reda på min träning och vad jag äter. Jag håller reda på flygtider och vilka liftar jag åkt i skidbacken. Jag håller reda på vilka dagar barnen varit sjuka och vilka vaccinationer de har fått. Jag kan blogga via mobilen och lyssna på musik. Det finns också många värdefulla appar om mindfulness och annat.

Ja, vad kan man inte göra?

För mig innebär Iphonen att jag har mycket mer kontakt med min omgivning än vad jag skulle gjort annars. Blir jag mer egofokuserad? Det kan kanske uppfattas så om jag i ett socialt sammanhang hänger över mobilen istället för att prata med de som sitter vid det gemensamma bordet. Här anses det vara allmänt hyfs att inte umgås med mobilen och det gör jag oftast inte. Jag använder inte heller mobilen annat än som telefon under arbetstid.

Men visst finns det risk att hamna i mobilen hela kvällen istället för att öppna en bok. Här måste man ju väga för och emot och se vad som är vettigt att man gör. Det finns de som liknar mobilanvändandet med ett beroende. Med vad är vad i forskningen och debatten?

Det är samma sak som när man studerar datoranvändandet och internet. Är det verkligen så att folk blir sjuka och sjukskrivna av att de använder internet eller är det när de är hemma om dagarna de har tid att följa alla bloggar och delta på Facebook hela tiden?

Jonas Mosskin är psykolog tycker inte att media drar rätt slutsatser av den aktuella studien:

En viktig sak med vårt uppkopplade liv är att arbetslivet blivit mer gränslöst. Vi kan jobba både hemma och på fritiden. Balansen mellan arbete och annat kan för vissa personer vara ett problem. Denna typ av stress att alltid vara tillgänglig kan för en del människor bli ett problem framförallt i arbetslivet. Upplevelsen av att tappa kontrollen är det centrala. Om kraven blir för stora och vi inte känner att vi kan kontrollera vår tid, kan smarta mobiler där vi ständigt kan jobba bli ett problem. För de flesta människor är detta något som vi kan hantera.

Läs hela studien här…

Läs även andra bloggares åsikter om smartphone, iphone, android, smartphon och psykisk ohälsa, Jonas Mosskin, ständigt uppkopplad, mobilappar, smarta mobiler

Taggar: android, IPhone, Jonas Mosskin, mobilappar, smarta mobiler, smartphon och psykisk ohälsa, smartphone, ständigt uppkopplad