Ludmillas Blogg

Mitt liv förändrades plötsligt. Min älskade dotter Linnéa, 14 år, tog sitt liv i maj 2008. I nov 2009 föddes hennes syster och då fick jag cancer. Nu är jag frisk och ska fortsätta mitt liv…

Skip to: Content | Sidebar | Footer


Saving and Empowering Young Lives in Europe

22 september 2013 (15:52) | att hjälpa andra, självmord, skolan, tonåringar | av: Ludmilla

Camilla Wasserman från Columbia University New York och hennes kollegor har skrivit om programmet Medvetandeträning (the Awareness Invention) som ingick som en av de interventioner som prövades i det EU-finansierade självmordspreventiva programmet SEYLE (Saving and Empowering Young Lives in Europe) för att befrämja ungdomars psykiska hälsa. Programmet genomfördes i 11 europeiska länder efter en pedagogiskt utarbetad manual och täckte 6 specifika ämnesområden bland annat psykiska problem, riskbeteenden, problemlösning och hjälpsökande. Över 3000 ungdomar mellan 14-16 år deltog. Interventionen pågick under 4 veckor med 5 timmars undervisning kompletterad med ett antal 45-60 minuters rollspelssessioner. Medvetandeträningen ökade ungdomarnas förståelse för psykisk sjukdom, riskbeteenden och friskvård. Ungdomarna uppfattade rollspelet som en uppskattad utgångspunkt för diskussioner och träning i att verbalisera känslor och psykiska problem samt för att förbättra bemästringsstrategier vid svåra val och konflikter. Programmet uppskattades av eleverna. Instruktörerna hade gärna sett att man haft mer tid på sig att diskutera svåra ämnesområden som depression och självmordsnärhet. Eleverna önskade tiden för medvetandeträningen utökades, särskilt för rollspelen, samt att den gavs under längre tid än en 4-veckorsperiod.
Analyser visade att programmet signifikant minskade självmordstankar och självmordsförsök jämfört med kontrollgruppen (SEYLE-projektet, publicerad EU-rapport).

Bakgrund
Under de senaste åren har det kommit flera rapporter om psykisk ohälsa hos barn och ungdomar. I egenrapporter om sin psykiska hälsa beskriver ungdomarna nedstämdhet, oro, ångest och sömnsvårigheter. Samtidigt har andelen ungdomar som slutenvårdats på grund av avsiktliga självskador ökat kraftigt under 2000-talet.
Man har här utgått från registerdata och det finns därför ingen möjlighet att avgöra om självskadehandlingen varit ett självmordsförsök eller inte. Men ett stort antal av de ungdomar som skadar sig själva söker inte professionell hjälp. Ungdomar som mår psykisk dåligt vänder sig heller inte till sin familj eller sina jämnåriga för att få hjälp. Det kan vara så att det är de vanligt förekommande fördomarna att psykiska sjukdomar är skamliga eller tecken på svaghet som hindrar ungdomarna från att tala om sina problem och får dem att hellre försöka lösa sina problem själva. Självskadebeteende ökar risken för självmord. Det är oroande att , att även om självmordsfrekvensen har sjunkit för åldrarna över 25 år under det senaste decenniet, så ser man en svag tendens till ökande självmordsantal i den yngsta åldersgruppen.

SEYLE (Saving and Empowering Young Lives in Europe)
I Studien SEYLE (Saving and Empowering Young Lives in Europe) prövades olika interventioners förmåga att förebygga mental ohälsa och självmordsbeteende hos ungdomar. Studien, som var ett longitudinellt forskningsprojekt med randomiserad kontrollerad design, genomfördes mellan åren 2009-2011 i 11 europeiska länder (Wasserman C et al 2012). De deltagande länderna var Österrike, Estland, Frankrike, Tyskland, Ungern, Irland, Israel, Italien, Rumänien, Slovenien och Spanien med Sverige som vetenskaplig koordinator. En av de interventioner som prövades var Medvetandeträning (the Awareness Intervention).

Medvetandeträning är ett manualiserat suicidpreventivt program som har utvecklats gemensamt av forskare från Columbia University i New York och Nationellt centrum för suicidforskning och prevention av psykisk ohälsa (NASP) vid Karolinska Institutet i Solna. Det har utformats med avsikten att göra ungdomar medvetna om psykiska problem och ge kunskaper om friskvård och sunda livsvanor. Programmet omfattar en pedagogiskt utformad manual som beskriver 6 specifika ämnesområden (i) medvetenhet om psykisk sjukdom, (ii) råd om självhjälp, (iii) stress och kriser, (iv) depression och självmordstankar, (v) att hjälpa en vän som mår psykiskt dåligt, (vi) att söka råd och hjälp. Ungdomarna fick namn, telefonnummer och e-postadresser till lokala resurser för psykiatrisk konsultation och vård, alternativt organisationer och grupper som främjar sund livsstil och sociala färdigheter. 6 postrar, som illustrerade manualens 6 olika ämnesområdena, sattes upp i klassrummet när interventionen startade. Under sammanlagt 5 timmar under en 4-veckorsperiod skedde en handledarledd undervisning i manualens 6 ämnesområden samt ett antal rollspels sessioner på 45-60 minuter. Rollspelsgrupperna bestod av 10-15 elever. Under rollspelen har eleverna möjlighet att spela upp de motsättningar och konflikter de själva upplevt med familj, jämnåriga och lärare. Rollspelen skedde under överinseende av en tränad instruktör som också, tillsammans med en assistent, gav eleverna träning i att hantera konflikter. Rollspelen tog upp tre teman: 1) Medvetande om valmöjligheter, 2) medvetande om känslor och hur man kan hantera stress och kriser och 3) medvetande om depression och självmordstankar. Elever, som under interventionen blev medvetna om att de behövde hjälp, uppmuntrades till att själva ta kontakt med lokala ungdoms- eller psykiatrisk mottagning som man hänvisar till i interventionsmanualen.

I varje land deltog 250 elever (10-12 klasser) i åtgärdsprogrammet samt 250 elever i en kontrollgrupp. Totalt deltog 3016 elever (55,2 % flickor och 44,8 % pojkar) 14-16 år gamla i interventionen och lika många i kontrollgruppen som enbart hade tillgång till posters.

Utvärdering av programmet
För att kvalitativt kunna utvärdera programmets styrka och svagheter fick Awareness -lärare och instruktörer svara på 10 frågor om programmets utformning samt redovisa sina egna samt elevernas åsikter om vilka specifika moment som gav medvetandeträningen dess styrka respektive vad man upplevt som svagheter i programmet.

Resultat
Man fann flera nationella och kulturella skillnader i vad som uppfattades som värdefullt med programmet. Överraskande nog fann man att i 6 av de deltagande 11 länderna ansågs det som ovanligt, skamligt och stigmatiserande att tala om psykisk hälsa. Rollspelet visade sig vara en utmärkt utgångspunkt för diskussioner och för ungdomarnas förmåga att våga visa och verbalisera sina känslor och att tala om psykiska problem samt förbättrade deras interaktion och kommunikation. Ungdomarna uppskattade särskilt tillfället att få tala om depression, ångest, mobbning och problemlösning (Österrike, Tyskland, Israel), stress och kriser (Spanien), graviditet, konflikter med föräldrar och lärare (Rumänien) och självmordsbeteende (Slovakien, Israel). Resultat som redovisas i en EU-rapport visar att självmordstankar och självmordsförsök minskade signifikant i de klasser som fick Medvetande – och färdighetsträning.

Ungdomarnas generella uppfattning, att det inte finns någon som man kan tala med när man mår psykisk dåligt, förändrades genom medvetenhetsträningen. Programmet lär ut att man ska söka hjälp, att det finns olika former av professionell hjälp som man kan vända sig till samt att man kan få stöd och hjälp av sina jämnåriga. Genom att delta i programmet fick ungdomarna insikt om att de inte var ensamma om sina problem, vilket ökade deras kunskap och förmåga att hjälpa en jämnårig kamrat på ett bättre sätt. Här rapporterade samtliga länder positiva erfarenheter.

Programmets fördelar och nackdelar
Samtliga deltagande enades om att programmets styrka främst ligger i att det är mycket nyanserat och pedagogiskt upplagt både när det gäller innehåll och utförande. För att kunna ta upp och diskutera känsliga ämnen som psykisk hälsa, riskbeteenden och självmord med unga människor krävs att man är vaksam och lyhörd inför personliga erfarenheter och kulturella skillnader.

Instruktörernas kritik handlade i huvudsak om den korta och komprimerade kurstiden på 4 veckor som de haft till sitt förfogande. Vissa ämnen, exempelvis svåra psykiska problem som depression och självmordsproblematik hade man velat kunna ägna mer tid åt än vad tidsramarna tillät. Såväl instruktörer som elever, i en majoritet av länderna, önskade en förlängd kurstid för programmet. Det inledande föredraget ansågs av många som alltför teoretiskt och de flesta önskade sig mer tid för rollspels-sessionerna, som gärna kunde ha varit 2 timmar långa i ställer för de 45-60 minuter som man haft.

Det hände att skolledningarna varit tveksamma om ifall ungdomarna verkligen var motiverade att delta i programmet, vilket visade sig vara ett felaktigt antagande. Föräldrarna i en del länder (Österrike, Frankrike, Ungern, Israel och Slovakien) såg inte gärna att deras ungdomar deltog i programmet eftersom det innebar att ungdomarna då skulle gå miste om delar av den ordinarie undervisningen. I en del skolor genomfördes därför Awarenessprogrammet efter den ordinarie skoldagens slut.

Slutsatser
Tidsramen för Awarenessprogrammet anpassades till 4 veckor för att kunna jämföras med två andra programs förmåga att förebygga psykisk ohälsa och självmordsbeteende hos ungdomar som prövades parallellt i de deltagande länderna, förklarar författarna. Programmet var mest uppskattat i de skolor där elevantalet i sessionsgrupperna var lågt och där det funnits gott om tid för diskussioner. I SEYLE-studien genomfördes Medvetandeprogrammet identiskt i alla de deltagande länderna enligt en manual. Med tanke på att attityder kring självmord och psykisk hälsa skiljer sig kraftigt åt mellan olika europeiska länder är det sannolikt att programmet skulle öka i effektivitet om den nationell och kulturell anpassningen ökades ytterligare.

Rapporten är skriven av Rigmor Stain på NASP

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Skriv någonting