Mitt liv förändrades plötsligt. Min älskade dotter Linnéa, 14 år, tog sitt liv i maj 2008. I nov 2009 föddes hennes syster och då fick jag cancer. Nu är jag frisk och ska fortsätta mitt liv…
Jag är förvirrad. Men jämfört med hur det var precis när hon tagit sitt liv är jag ju mycket mindre förvirrad. Saker och ting har blivit mer förståeligt. Men som jag skrivit tidigare undrar jag lite vem hon var egentligen. Uppenbarligen var hon inte alls den person jag trodde. Vem är det jag sörjer egentligen? […]
Jag läser bloggar som mammor till barn som dött skriver och jag har kontakt med många andra som förlorat sina barn. De allra flesta skriver endast gott om dem, som om barnet vore fullständigt felfritt. Det är inte fel. Tvärtom så är det fullständigt naturligt eftersom det är så vi fungerar vi föräldrar. Vi minns […]
Idag har ytterligare fakta kommit fram. Jag har inte bett om att få veta mer. Men som Gunilla Karlsson skriver i sin dikt: ”Det fattas bitar i mitt pussel”. Precis så känns det när man försöker förstå varför. Linnéa var ju en oerhört omtänksam, mjuk, varm, hjälpsam, snäll, kärleksfull, inkännande person. Det är så vi känner […]
Hon var en underbar liten varelse som hade ”allt”… Jag älskade henne över allt annat. Varför ville hon dö? Varför var hon inte lycklig med oss som älskade henne så mycket? Jo – hon var sjuk. Hon hade kanske en psykos. Om man har en psykos så är det ibland alldeles för hotfullt att leva […]
