Ludmillas Blogg

Mitt liv förändrades plötsligt. Min älskade dotter Linnéa, 14 år, tog sitt liv i maj 2008. I nov 2009 föddes hennes syster och då fick jag cancer. Nu är jag frisk och ska fortsätta mitt liv…

Skip to: Content | Sidebar | Footer


Tagg: hopp

Linnéa har varit död i 6 veckor…

12 juli, 2008 (15:57) | acceptans, Mindfulness, sorg&saknad | av: Ludmilla

… och hon låg inlagd på barnpsyk i nästan 8 veckor innan hon på den obevakade permissionen tog sitt liv. Tidsperspektiven skevar. Det känns som att det var nyss hon dog men att det var en evighet hon låg på barnpsyk. Inget hände. Hon blev inte bättre… Hon var precis lika självmordsbenägen hela tiden hon […]

Solen lyser… och jag lever!

4 juli, 2008 (10:41) | sorg&saknad | av: Ludmilla

Det är en underbar sommardag. Måsarna skriker, solen värmer, blommorna blommar, växterna prunkar i växthuset. Vattnet krusar sig i små vågor nere vid bryggan. Barnen leker i gräset. Bättre än så här kan det inte vara. Just nu. Idag känner jag mig ändå relativt tillfreds med Linnéas beslut att ta sitt liv. Just idag kan […]

Ny månad… ny strategi

2 juli, 2008 (9:40) | Linnéa, självmord, sorg&saknad, tröst&hopp | av: Ludmilla

Nu är det Juli. Vi har vänt på fotoalmanackan så att Linnéas bild (hon fyllde år i juni) har ersatts av min bild (jag fyller år i juli). Jag ser tillbaka på juni som en extremt jobbig period. Passiv period. Förlamande. Nu ska jag aktivera mig mer. Inte bara sitta. Göra saker. Började dagen idag […]

Emelie, en dotter som lever

1 juli, 2008 (11:51) | tröst&hopp | av: Ludmilla

Hon föddes när jag var 18 år och gick på gymnasiet. Alla var väldigt bekymrade över hur det skulle gå för mig. Jag som skulle bli läkare. Man t o m avrådde mig för att behålla mitt barn. Ännu värre blev det när Emelies pappa lämnade mig i samband med att hans lillebror dog i […]

Där hon hoppade…

24 juni, 2008 (21:53) | sorg&saknad | av: Ludmilla

På tisdagen efter att Linnéa dött så ringde Senka till mig. Senka är min frissa. Hon har haft enormt tålamod med mig eftersom jag är så otroligt vimsig att jag hela tiden glömmer bort mina möten. Innan Karin blev mammaledig var det hon som höll reda på alla möten. Sedan februari är hon hemma med […]