Ludmillas Blogg

Mitt liv förändrades plötsligt. Min älskade dotter Linnéa, 14 år, tog sitt liv i maj 2008. I nov 2009 föddes hennes syster och då fick jag cancer. Nu är jag frisk och ska fortsätta mitt liv…

Skip to: Content | Sidebar | Footer


Tagg: saknad

Linnéas avskedsbrev

4 november, 2009 (17:13) | döden, Linnéa, psykos, självmord, sorg&saknad | av: Ludmilla

Förlåt, men orkar inget mer. Händelsen idag har inte så mycket med mitt beslut att göra. Jag lägger inte skulden på dig men du ska veta hur extremt mkt du sårade mig mamma (överstruket) Ludmilla. X och Y (bröder på pappas sida, min kommentar) ni finns alltid i mitt hjärta. Ni är de personer jag […]

Flash backs

6 oktober, 2009 (15:21) | barn, döden, Linnéa, självmord, sorg&saknad | av: Ludmilla

När jag tänker på att Linnéa, min dotter Linnéa, har ställt sig framför ett tåg medvetet och blivit påkörd av det så att hon är död nu – blir jag illamående. Bilden (som jag aldrig sett själv men hört vittnen berätta om) återkommer hela tiden. Hur kan man stå kvar när ett tåg kommer i […]

16 månader sedan Linnéa tog sitt liv

30 september, 2009 (20:31) | barn, döden, graviditet, Linnéa, livet, självmord, sorg&saknad | av: Ludmilla

Idag är det 16 månader sedan Linnéa ställde sig framför tåget. 487 dagar har jag genomlevt utan mitt barn. Hur är det möjligt? Saknaden efter Linnéa är oändligt stor. Men var har min saknad sin plats. Jag saknar i ensamhet. Vi kan dela minnen av Linnéa, men det tillkommer inget nytt. Saknaden är ibland bunden […]

Tomt hemma

29 september, 2009 (18:33) | allmänt, barn, sorg&saknad, tröst&hopp | av: Ludmilla

Idag var det första frosten. Johan fick skrapa bilrutan imorse. Jag har aldrig tyckt om hösten. Jag har alltid tyckt att den representerar sorg, död och förfall. Naturen visar tydligt att den inte vill vara med längre. Människorna sluter sig mer och stannar mer inomhus. Sedan Linnéa dog har hösten fått en annan mening. Den […]

15 månader sedan Linnéa tog sitt liv

30 augusti, 2009 (11:50) | döden, Linnéa, självmord, sorg&saknad | av: Ludmilla

Idag är det precis 15 månader sedan. Det känns ännu mer overkligt nu än någonsin. Smärtan blir svårare och svårare att hantera. Man tror ju att man ska vänja sig. Ja, jag har vant mig vid att hon inte sitter på sin stol vid matbordet, att hon inte sitter vid flygeln när jag kommer hem […]

Slut på sommaren?

9 augusti, 2009 (21:55) | barn, död, Linnéa, självmord, sorg&saknad | av: Ludmilla

Nu är vi hemma. Igen. Nu är 7 veckors ”ledighet” slut. En vecka i Abisko, fem veckor i vårt sommarparadis och en vecka på Gotland. Det får man väl vara nöjd med! Den sista veckan har jag varken haft uppkoppling eller telefonnät i särskilt stor utsträckning så då har jag varit tvungen att vara ledig. […]

Tungt

28 juli, 2009 (14:40) | Linnéa, självmord, sorg&saknad | av: Ludmilla

Det är inte tungt på samma sätt som för ett år sedan. Men det är som att dra ur proppen. Jag är trött. Trött. Trött. Jag förstår att det beror på att det har varit mycket med boken och bröllopet och så. Jag förstår att mina marginaler aldrig mer kommer att vara vad de en […]

Både och

20 juni, 2009 (18:44) | barn, graviditet, sorg&saknad, tröst&hopp | av: Ludmilla

Traditionsenligt midsommarfirande på Västkusten med vänner. De närmaste vännerna. Massor med barn i huset. Massor med små barn. Våra små pojkar känns väldigt stora. Trots att vännerna är i vår ålder (35 – 45 år) är det fullt med nya babyar. Och det blir ju fler… Förra året var midsommar bara 4 dagar efter begravningen. […]

Linnéa var är du nu?

20 maj, 2009 (21:08) | döden, Linnéa, sorg&saknad | av: Ludmilla

Linnéa min älskade, fina, underbara dotter. Var är du någonstans? Jag vet att du är död. Det är vad de säger till mig i alla fall. Men det känns inte så. Det känns otroligt tomt och smärtsamt utan dig. Jag saknar dig varje sekund. Hur kunde du tro att jag bara skulle sakna dig några […]

Växlande känslor…

28 april, 2009 (21:19) | Linnéa, sorg&saknad | av: Ludmilla

Jag tänker hela tiden på Linnéa. Jag har på ett sätt vant mig vid att hon inte finns här. Att hon inte kommer hem till middagen och att jag inte ska väcka henne på morgonen. Ändå så slår den smärtsamma sanningen mot mig flera gånger per dag. -NEJ! Det kan inte vara sant!!! Inte Linnéa!!! […]