Mitt liv förändrades plötsligt. Min älskade dotter Linnéa, 14 år, tog sitt liv i maj 2008. I nov 2009 föddes hennes syster och då fick jag cancer. Nu är jag frisk och ska fortsätta mitt liv…
Idag kan vi läsa på Aftonbladet att läkaren som en kvinna som sökt på vårdcentralen några veckor innan hon tog sitt liv blir varnad. Det är bra att man drar åt tumskruvarna lite nu. Jag tror säkert att läkaren gjorde vad han/hon kunde under de omständigheterna som är, så det är inte min kollega jag […]
Var 6e timme tar någon sitt liv. Det pågår hela tiden. Hur ska vi kunna stoppa detta? Jag fick veta igår att ytterligare en 14-årig flicka i vår stad tog sitt liv för ett par veckor sedan. Jag ryser… Det gör så ont… Jag tänker på hennes familj. På hennes mamma. Tänker tillbaka hur det […]
”Akademiska sjukhuset i Uppsala måste förbättra rutinerna för bland annat vårdplanering, dokumentation och utredning av självmordsnära patienter. Det kräver Socialstyrelsen sedan två patienter tagit sina liv och en annan gjort ett självmordsförsök. Patienten visade tydliga kännetecken för självmordsbenägenhet, vilket borde ha föranlett en mer systematisk riskhantering. ” Detta skriver Lennart Lindström i UNT.se idag. Det […]
103 dagar har jag varit utan min dotter. 103 dagar har jag vaknat upp med skräcken, tomheten, smärtan. 103 dagar har jag klätt på mig (nja… en dag gick jag faktiskt inte upp ur sängen), 103 dagar har jag ätit frukost, lunch, middag (någon dag har jag nog hoppat över något…), 103 dagar har jag […]
Jag är glad över att märka att det bloggas en del om självmord idag. Precis som Tonårsmorsan skriver är man ofta rädd för att ”väcka den björn som sover”. Man tror att man får dem att få idén av att prata om det. Det vet man att det inte gör. Tvärtom så är det oerhört […]
Idag är det den Suicidpreventiva dagen vilket har uppmärksammats i media på flera sätt. Jag är arg, upprörd, illamående och tacksam över både Gomorron Sveriges inslag (spola fram till 7.43) i morse med Brita Alin Åkerman, psykolog och professor, från NASP samt Pirjo Stråte som förlorade sin son i självmord för 11 år sedan. Pirjo […]
Den senaste veckan har jag varit helt under isen. Igen. Hopplöshet. Maktlöshet. Kraftlöshet. Meningslöshet. Aldrighet. Jag upplever att det är mycket värre nu efter 3 månader än vad det var i början. Långsamt, långsamt börjar jag förstå… att Linnéa inte tänker komma tillbaka. Hur ska jag kunna leva utan Linnéa? Hur ska jag kunna leva […]
Jag har varit helt under isen de senaste dagarna. Förlamad av smärta och sorg. Jag tycker inte alls om mig själv när det blir så där. Saknaden efter Linnéa är så stark och tanken på att jag ALDRIG kommer att få krama henne, smeka hennes kind, ta i hennes hår, prata med henne, vara nära […]
Idag är det tre långa månader sedan som Linnéa hoppade framför tåget. Igår kväll när jag skulle somna var det ju fredag kväll och tänkte igenom återigen hur det var den där fredagen när hon dog. Undrar hur många gånger man ska vända och vrida på allt. Alla händelser, rörelser, ord… Ifrågasätter. Undrar. Våndas. De […]
Så blev det helg igen. Fredagarna är räknepunkten. Hur många veckor har det gått nu egentligen…? Jag har gått över till att räkna månader. Nästa vecka är det 3 månader sedan min dotter hoppade framför tåget. Jag märker att jag måste vara här och nu. Jag kan inte älta det som varit. Jag blir tokig […]
