Mitt liv förändrades plötsligt. Min älskade dotter Linnéa, 14 år, tog sitt liv i maj 2008. I nov 2009 föddes hennes syster och då fick jag cancer. Nu är jag frisk och ska fortsätta mitt liv…
Jag har varit väldigt trött och hostig. Igår la jag mig redan vid halv nio… Hoppas att det inte är influensan. Den har ju krupit allt närmare. Förra helgen dog ju en man här i Uppsala. Idag kunde man läsa om att man konstaterat ett fall på ett dagis inte långt ifrån där vi bor […]
Idag är det precis 15 månader sedan. Det känns ännu mer overkligt nu än någonsin. Smärtan blir svårare och svårare att hantera. Man tror ju att man ska vänja sig. Ja, jag har vant mig vid att hon inte sitter på sin stol vid matbordet, att hon inte sitter vid flygeln när jag kommer hem […]
Det är inte tungt på samma sätt som för ett år sedan. Men det är som att dra ur proppen. Jag är trött. Trött. Trött. Jag förstår att det beror på att det har varit mycket med boken och bröllopet och så. Jag förstår att mina marginaler aldrig mer kommer att vara vad de en […]
Traditionsenligt midsommarfirande på Västkusten med vänner. De närmaste vännerna. Massor med barn i huset. Massor med små barn. Våra små pojkar känns väldigt stora. Trots att vännerna är i vår ålder (35 – 45 år) är det fullt med nya babyar. Och det blir ju fler… Förra året var midsommar bara 4 dagar efter begravningen. […]
Jag har blivit inbjuden att berätta om det jag varit med om i september. Alla är välkomna och det kostar inget. HUR LEVER MAN VIDARE? – att förlora en närstående i självmord Vi anhöriga kan få stora skuldkänslor och drabbas av omgivningens okunskap, vilket kan leda till skam. Ludmilla Rosengren är mamma till fyra barn. […]
Jag är fortfarande vaken trots att jag borde gå och lägga mig för länge sedan. Det hade kommit till min kännedom att en person planerat att ta sitt liv idag och jag har försökt att få kontakt med henne. Just nu verkar läget under kontroll. Jag önskar så att de ungdomar som känner så här […]
Vakuum. Tystnad. Ljuset från hall-lampan. Den gula tapeten. Polismannen som just sagt orden att Linnéa är död, undrade om vi inte kunde gå in och sätta oss någonstans. Vi gick in i gillestugan som ligger rakt in i huset. Vi satte oss ned i soffan. De tre polismännen, Johan och jag. Vi satt länge, länge […]
Linnéa min älskade, fina, underbara dotter. Var är du någonstans? Jag vet att du är död. Det är vad de säger till mig i alla fall. Men det känns inte så. Det känns otroligt tomt och smärtsamt utan dig. Jag saknar dig varje sekund. Hur kunde du tro att jag bara skulle sakna dig några […]
Jag tänker hela tiden på Linnéa. Jag har på ett sätt vant mig vid att hon inte finns här. Att hon inte kommer hem till middagen och att jag inte ska väcka henne på morgonen. Ändå så slår den smärtsamma sanningen mot mig flera gånger per dag. -NEJ! Det kan inte vara sant!!! Inte Linnéa!!! […]
Jag läste ett inlägg på Åsa Jinders blogg häromdagen som jag har funderat på en del. Hon skriver om tankarna man har angående föräldrar som förlorat ett barn. Hon uttrycker det som att folk säger ”dråpligheter” när de frågar: – Jag skulle aldrig klara det. – Jag skulle inte överleva. – Hur klarar du det? […]
