Ludmillas Blogg

Mitt liv förändrades plötsligt. Min älskade dotter Linnéa, 14 år, tog sitt liv i maj 2008. I nov 2009 föddes hennes syster och då fick jag cancer. Nu är jag frisk och ska fortsätta mitt liv…

Skip to: Content | Sidebar | Footer


Tagg: sorg&saknad

Uppdatering

3 april, 2010 (19:03) | Cancern, självmord, sorg&saknad | av: Ludmilla

Jag har försökt att ladda upp lite bilder men det är något med min blogg som inte fungerar som den ska just nu. Det är oändligt trögt och långsamt och bilder vill den alls inte ta. Jag är trött. Jag känner i min kropp hur sliten jag är. Det tär på mig. Både fysiskt och […]

Både och…

20 december, 2009 (17:18) | barn, döden, Linnéa, sorg&saknad, tröst&hopp | av: Ludmilla

”Livet går vidare…” ”Nu när lillasyster har kommit ska du väl fokusera på det positiva och inte älta sorgen efter Linnéa?” Det finns många kommentarer från de som står runt omkring. Det är svårt att stå vid sidan av någon som sörjer. Man kan bli lite otålig, eftersom det faktiskt tar så mycket längre tid […]

Bebis 2 veckor gammal

2 december, 2009 (12:32) | Babytiden, barn, Mindfulness, sorg&saknad, tröst&hopp | av: Ludmilla

Ja, så har det redan gått två veckor i lillasysters (Och än har hon inget namn…) liv utanför magen. Tiden flyger iväg. Jag försöker hålla fast ögonblicken. Bevara lukten av bebis i mitt luktminne. Krama. Äta upp med ögonen. Pussa. Massera. Vara nära. Njuta. Hon är ett mirakel i sig. Ett nytt liv. Hon är […]

18 månader sedan Linnéa tog sitt liv

30 november, 2009 (12:00) | barn, Linnéa, självmord, sorg&saknad, tröst&hopp | av: Ludmilla

Idag är det alltså 1,5 år sedan som Linnéa avslutade sitt liv. 18 månader är väldigt lång tid att inte träffa sitt barn på. Det är så TOMT! Det hela är så otroligt verkligt. Är det verkligen sant??? När ska man börja förstå??? Det är rundgång i systemet. Det tillkommer inga nya tankar och känslor. […]

Linnéas avskedsbrev

4 november, 2009 (17:13) | döden, Linnéa, psykos, självmord, sorg&saknad | av: Ludmilla

Förlåt, men orkar inget mer. Händelsen idag har inte så mycket med mitt beslut att göra. Jag lägger inte skulden på dig men du ska veta hur extremt mkt du sårade mig mamma (överstruket) Ludmilla. X och Y (bröder på pappas sida, min kommentar) ni finns alltid i mitt hjärta. Ni är de personer jag […]

17 månader sedan Linnéa tog sitt liv

30 oktober, 2009 (19:26) | barn, döden, Linnéa, självmord, sorg&saknad | av: Ludmilla

Idag är det den 30e igen. Det innebär ytterligare en milstolpe för mig. Dessutom så är det en fredag. 517 dagar sedan. Så många dagar har jag faktiskt vaknat utan att Linnéa har funnits i livet. Det är så overkligt… Nu är det ca 2 veckor kvar till att Linnéas efterlängtade lillasyster ska födas. Linnéa […]

Vi som blev kvar – Hur överlever man?

21 oktober, 2009 (19:57) | att hjälpa andra, döden, sorg&saknad, tröst&hopp | av: Ludmilla

Ljusmanifestation i Stockholm lördagen den 24/10 kl. 15.00 Fackeltåg från Mynttorget till Raul Wallenbergs torg. Arrangör: SAMS – SamArbete för Människor i Sorg Sorg finns, sorg måste få synas, sorg måste få ta plats. Fem föreningar har gått samman och bildat paraplyorganisationen SAMS – SAmarbete för Människor i Sorg. SAMS består av Riksföreningen Änkor och […]

Flash backs

6 oktober, 2009 (15:21) | barn, döden, Linnéa, självmord, sorg&saknad | av: Ludmilla

När jag tänker på att Linnéa, min dotter Linnéa, har ställt sig framför ett tåg medvetet och blivit påkörd av det så att hon är död nu – blir jag illamående. Bilden (som jag aldrig sett själv men hört vittnen berätta om) återkommer hela tiden. Hur kan man stå kvar när ett tåg kommer i […]

16 månader sedan Linnéa tog sitt liv

30 september, 2009 (20:31) | barn, döden, graviditet, Linnéa, livet, självmord, sorg&saknad | av: Ludmilla

Idag är det 16 månader sedan Linnéa ställde sig framför tåget. 487 dagar har jag genomlevt utan mitt barn. Hur är det möjligt? Saknaden efter Linnéa är oändligt stor. Men var har min saknad sin plats. Jag saknar i ensamhet. Vi kan dela minnen av Linnéa, men det tillkommer inget nytt. Saknaden är ibland bunden […]

”Man sviker inte sina döda för att man skrattar”

9 september, 2009 (10:21) | acceptans, att hjälpa andra, döden, livet, sorg&saknad, tröst&hopp | av: Ludmilla

Barnläkaren Lars Gustafsson ger ut en ny bok: ”Gå med dig” (Libris) och i den skriver han angående en händelse på ett tåg: ”Mitt emot mig satt en för mig obekant ung kvinna i tjugofemårsåldern, djupt försjunken i en bok. När hon hörde mig gråta såg hon upp, betraktade mig en stund, log vänligt och […]