Ludmillas Blogg

Väntar vid tågövergången. De ser väldigt hårda ut..

Jag var hos min psykolog idag. Det har gått flera veckor emellan nu ett tag.

Jag märkte att jag inte tänker lika intensivt och smärtsamt på Linnéa hela tiden längre. För samtalet idag tog musten ur mig. Förut var det liksom ingen skillnad för allt det där var som ett öppet sår hela tiden. Det är inte det på samma sätt längre.

Ligger på sängen och försöker samla tankarna. Känner mig trött och slut.

För precis ett år sedan var det söndag. Linnéa hade varit inlagd en vecka. Hon skulle få komma hem på permission ett par timmar. Hon undrade vad vi skulle göra hemma. Jag sa att vi inte behövde göra något speciellt. Att hon kunde bestämma vad hon ville göra. Hon visste inte.

Jag hämtade henne strax efter lunch. Linnéa höll distans. Jag tänkte att vi kunde hälsa på mormor först. Det var en härlig vårdag så vi tog en promenad alla tre i Hågadalen. Många vårblommor blommade och det var hopp om liv i luften. Linnéa gick armkrok med mormor och såg till att hålla sig på andra sidan än vad jag gick. Mycket tydligt markerat.

Jag förstod inte. Varför?

Nu efteråt förstår jag att hon ville hålla distans. Hon hade bestämt sig för att ta sitt liv. Jag var den viktigaste personen i hennes liv. Klart att hon var tvungen att skjuta mig i från sig för att kunna hålla fast vid sina planer.

Sen åkte vi hem en stund.
Linnéa ville duscha. Det ville hon varje gång hon kom hem.

Jag förstod inte varför. Då.

När vi åkte tillbaka till BUP på kvällen blev hon visiterad. De undrade om hon ville att jag skulle gå ut ur rummet men det behövdes inte. Hon klädde av sig allt och de gick igenom varje del av hennes kläder och skor för att hon inte skulle kunna smuggla in något vasst.

I journalen står att både Linnéa och mamman var nöjd med permissionen.

Under veckan som gått har Linnéas självmordstankar inte minskat.
Hon har svårt att somna på kvällarna och vaknar tidigt. Ofta sover hon inte mer än 4 – 5 h per natt.

Tänk att det redan är ett år sedan…
Tänk att jag aldrig mer får lukta i hennes hår. Aldrig mer stryka hennes kind. Aldrig mer höra hennes röst. Aldrig mer…

Ont. Ont… Ont.

Läs även andra bloggares åsikter om 20 april 2008, BUP, permission, Linnéa

Jag gick andra dagen på parterapiutbildningen i Stockholm. En mycket intressant utbildning men självklart hade jag svårt att hålla fokus.

Linnéa fick sin första permission tillsammans med sin pappa. De gick och bowlade. De fick avbryta tidigare eftersom Linnéa fick ångest.

Emelie var på akuten igen. Hon hade fortfarande svåra buksmärtor. De konstaterade att hon fått en liten skada i slemhinnan i samband med kolonoskopi.

Jag hälsade på Linnéa igen på kvällen. Nu ville hon inte längre att jag skulle sova kvar.
Till mormor sa hon att hon ville inte släppa någon inpå sig så att vi skulle vänja oss vid att Linnéa inte skulle finnas.

Jag höll tummarna för att Linnéa snart skulle bli bättre.

När jag mötte hennes bästa vän utanför BUP såg jag hur orolig hon var. Jag försökte lugna henne och sa att jag lovade att det skulle bli bättre även om det kunde ta lite tid. Jag var verkligen övertygad om att Linnéa skulle komma ut på andra sidan.

Läs även andra bloggares åsikter om minnen, 19 april 2008, Linnéa, BUP, parterapi

Hedrande nog så är jag nominerad till månadens blogg på Enbart. blogg.se.
Jag var nominerad även i februari men då vann Mamma Melissa, en mycket bra blogg som en modig mamma till änglabarnen Antonia och Gabriell skriver. Nu väntar hon ett syskon till dem.

Nu är jag alltså nominerad igen.

Man kan rösta varje dag!

Peter Carlsson skriver så här till mig:
Omröstningen pågår fram till sista april. Du kan rösta en gång varje dag. Vinnarna kommer att få 150 kr att skänka till valfri hjälporganisation.

Den blogg som vinner “Månadens Blogg” går till “Enbarts årsfinal” 2009 och vinnaren där kommer jag att bjuda på en middag på en restaurang i Stockholm. (På så viss blir ju jag också en vinnare Kan vinnaren och jag inte ses ger jag 1.000 kr till valfri hjälporganisation i vinnarens namn.

Se till att rösta och få dina läsare att rösta på din blogg. Det går att rösta en gång per dag.

Jag är inte lika duktig som Tonårsmorsa att rekrytera röster utan hoppas att de som vill rösta gör det på enbart.blogg.se!

Läs även andra bloggares åsikter om nominerad, månadens blogg, enbart.blogg, rösta

Idag var det du som hade tur att vinna en Spotifyinvite!
Den är redan skickad!

De rätta svaren var:
1. Emelie, Linnéa, Jonas, Oscar
2. Läkare, KBT-terapeut och VD för Linnéas Simskola
3. Simskolan startade 1993, dvs det året Linnéa föddes.

Till Mia och andra som undrar över instruktörsutbildningar i höst:
– Jag kommer inte att ta något beslut förrän jag vet att det inte är någon hög risk för missfall längre, dvs ytterligare 4 veckor. Om allt blir som planerat kommer jag att föda barn precis samma helg som Minisimutbildningen. Jag kommer alltså att tidigarelägga den då. Decemberutbildningen (grundutbildning) kommer jag att ställa in då. Septemberutbildningen kommer att gå som planerat i vilket fall liksom majutbildningen nu snart.

Läs även andra bloggares åsikter om babysim, simskola, instruktörsutbildning, spotify, tävling

Ja, det är faktiskt sant!
Det blir ca 1 miljon personer per år i världen. Det är tidningen The Lancet som presenterar en ny stor studie som konstaterar detta och att självmorden står för 1,5% av alla dödsfall.

I Sverige är det en person var 6e timme.
Tänk efter vad du gjorde i går vid den här tiden…

Sedan dess har 4 personer tagit sitt liv i Sverige.

Imorgon vid den här tiden har ytterligare 4 personer tagit sitt liv i Sverige. Och ca ytterligare 1300 personer i världen. Var och en med sina sörjande anhöriga. Lämnande efter sig oerhörd smärta…

Vad ska vi göra åt det?

Läs även Tankestormars inlägg igår… och Leenas inlägg angående pappan som tog sina barn med sig i döden…

Läs även andra bloggares åsikter om självmord, suicidstatistik

Jag gick sista terminen på KBT-utbildningen och en av de obligatoriska momenten (som jag också sett fram emot mycket) var en två dagars utbildning i parterapi. Den var i Stockholm.

Jag åkte tåg dit och på vägen ringde jag till avdelningen för att höra med avdelningsföreståndaren hur de tänkte och vad planen var. Linnéa skulle få några timmars permission både lördag och söndag. Eftersom jag var i Stockholm även lördagen bestämde vi att jag skulle få vara med henne på söndagen och hennes pappa på lördagen.

Jag försökte nå Linnéa under dagen, men hon hade bestämt sig för att inte prata med någon (mig?) den dagen.

I en paus från föreläsningen såg jag att de ringt från barnens skola flera gånger. Det var för att det hade brunnit på skolan och vi måste åka och hämta våra barn. När jag väl fick tag på någon på skolan visade det sig att pojkarna följt med en kompis familj hem.

Emelie hörde av sig och berättade att hon var på akuten. Hon hade så fruktansvärt ont och man misstänkte att det blivit någon komplikation till undersökningen för ett par dagar sedan.

Jag kände mig mycket splittrad och orolig.

Tidigare i veckan hade jag drömt att Linnéa lyckades ta sitt liv. Jag vaknade alldeles kallsvettig. Hon hade legat där på rygg i sin rosa morgonrock. Jag såg min dotter död i drömmen. Jag upplevde känslan av att förlora sitt barn. Det bottenlösa djupet… smärtan… Jag åkte direkt till avdelningen och gick in till Linnéa som fortfarande sov. Jag kröp upp hos henne i sängen och kramade henne. Och grät. Efter en stund så vaknade hon. Jag berättade om min dröm och sa att jag aldrig skulle klara om hon skulle dö. Hon blev väldigt irriterad på mig.

Efteråt så berättade hon detta för en anhörig som sedan mailade mig att denne tyckte att jag inte skulle ge Linnéa dåligt samvete på det här sättet. Det gjorde mig jätteledsen och gjorde att jag sedan var väldigt försiktigt med att våga visa hur orolig jag var.

Jag är dock glad idag över att jag berättade för Linnéa hur jag skulle känna det om hon dog…

Så smärtsamt det är att tänka tillbaka på hur det var då. Jag känner vanmakten. Jag känner hur jag famlar för att stötta henne utan att våga lita på mina instinkter eftersom jag fick kritik från olika håll hur jag hanterade situationen. Jag gör allt för att hjälpa mitt barn, men vet inte hur. Jag känner ilska för att jag inte fick stöd i det. Jag känner ilska för att man fokuserade så mycket på att hitta fel i miljön istället för att göra en ordentlig utredning av Linnéas symptom.

Läs även andra bloggares åsikter om

Här kommer en ny möjlighet att få en Spotifyinvite!

Spotify är en helt gratis möjlighet att lyssna på musik på internet. Du söker rätt på låten du vill lyssna på och vips så är den där med bra kvalitet. Det är helt lagligt eftersom det klassas som webradio och inte laddar ned låten på din dator.

För att få vara med i utlottningen behöver du svara rätt på följande frågor:

1. Vad heter mina barn?
2. Vad är mitt yrke?
3. När startades Linnéas Simskola?

Tävlingen pågår till och med kl 13.00 lördag den 18 april 2009.

Läs även andra bloggares åsikter om tävling, spotifyinvite, Spotify, utlottning

Torsdagen den 17 april blev Emelie utskriven.
Hon hade fortfarande väldigt ont men fick med sig en mängd olika mediciner.

Linnéa mådde inte bra. Hon hade lyckats skära sig i armen under en av sina ”attacker”.
Vi trodde fortfarande att det var biverkningar av den nyinsatta medicinen.

Läs även andra bloggares åsikter om 17 april 2008, BUP, självmord, sjukdom

Sitter i solen och njuter. Hoppas att måsarna inte väljer vårt träd i år.