Ludmillas Blogg

Det är Mina som haft självmordstankar under många år under sin uppväxt berättar om hur det var och hur hon kom ur det. Diakonen Elin har haft kontakt med många som haft en anhörig som tagit sitt liv. Hon säger många kloka saker om självmord och hur man ska prata om detta.

Läs även andra bloggares åsikter om malou von sivers, ta sitt liv, efter 10, självmord, ta livet av sig, må dåligt

Jag går sönder…
…sakta, sakta, bit för bit…för det sociala arvet går inte att bryta. När samhället inte stöttar utan stjälper är det inte lätt. När samhället gång på gång sviker de utsatta, offrena, barnen. Hur ska det nu gå? Jag har försökt med allt. Jag är själv ett av alla offer för detta hemska arv, som nu har insett hur mycket ondska det sprider omkring sig. Hur mycket misär och olycka…

Vår tillfälliga tidsfrist har löpt ut. Vår återhämtning till det normala, till något som liknar trygghet, rivs upp igen.

Igår hölls det ytterligare en muntlig förberedelse, nummer två av fler kommande. Något gick fel, väldigt fel. Tingsrätten hade inte fått ta del av det material mitt ombud sammanställt. Miss från registratorn, miss från ombudet, vet inte mer än att det fick förödande konsekvenser, för barnen.

Jag hade begärt umgänge med umgängesstöd, dvs någon annan närvarande när han träffar barnen. Han gör dem nämligen inte illa när någon annan ser. Men domaren var tydlig med att umgängesstödets roll inte är att skydda barnen. Så det var uteslutet. Men ett umgänge var ett måste. Så nu ska barnen dit, varannan fredag till måndag. Domaren trodde att pappan skulle kunna behärska sig en helg i alla fall, utan vardagsstressen närvarande….om han bara visste. Om han bara visste att de veckor som barnen varit där och farit illa, så har han inte jobbat alls. Då har han varit helt ledig för att ta hand om barnen, och ändå inte kunnat behärska sig.

Föräldrabalken:
1 § Barn har rätt till omvårdnad, trygghet och en god fostran. Barn skall behandlas med aktning för sin person och egenart och får inte utsättas för kroppslig bestraffning eller annan kränkande behandling. Lag (1983:47).

Men tingsrätten tar inte hänsyn till detta. Inte i nuläget i alla fall. Mitt ombud rapade orden om igen Barnen måste utsättas för att kunna få upprättelse.

Jag vet att jag högt önskade att han skulle bryta armen på någon av barnen. Den som hörde tyckte min önskan var hemskt. Men det är väl bättre att det händer något EN gång, ordentligt, och så är det klart. Att han inte är lämplig, att han gör illa barnen. För några små blåmärken räknas tydligen inte…

Barnen blev glada. De ska få komma hem till pappa igen! De längtar, de saknar. Något jag förstår. Även jag har som barn längtat efter min pappa. Han som slog, han som jagade, men som ibland var snäll. Man väljer inte sina föräldrar, och som barn älskar man dem förbehållslöst. Så är det bara. Mitt ombud berättade om barn som blivit sexuellt utnyttjade och nästintill ihjälslagna av sin förälder, men som ändå saknade, längtade. För det är så vi människor fungerar, som barn i alla fall.

Han är en underbar pappa, emellanåt. Det är den pappan som barnen längtar till. Den mannen jag en gång älskade. Men när han blir som förbytt, arg och elak och utan impulskontroll, då raseras allt det där. Och idag ser jag inte det goda längre. Det goda överväger inte längre det dåliga. Jag stod vid dödens rand pga hans misshandel, hans hårda ord och slag, min äldsta dotter gick över till andra sidan, hur ska det gå för mina andra barn? De som tvingas utsättas för hans galenskap, år ut och år in? Hur svårt kommer det inte bli för dem att ta sig ur?

För mig tog det 10 år av mitt liv och min förstfödda dotters liv. Och det sociala arvet går vidare…rullar på…som om vi aldrig lärt oss av historien…
—
Tack för att du ville dela med dig av din mardröm. Så fruktansvärt maktlös du måste känna dig… Att rättigheten till umgänge med sina barn ska gå före barnens säkerhet är skrämmande i det här fallet…

Läs även andra bloggares åsikter om övergrepp mot barn, misshandel, självmord,

I fredags tog en 13-årig flicka sitt liv, igen. Hon ställde sig framför tåget i Kumla, utanför Örebro. Anledningen sägs vara att hon hade kontakt med en man på nätet så pressade henne att visa sig avklädd framför webkameran under hotelser att mannen skulle lägga ut information om henne och senare även bilder på henne om hon inte gick ytterligare ett steg längre.

Detta är ett exempel på hur man kan hamna i en situation som man verkligen inte tänkt sig som blir så pressad att man inte ser någon annan utväg än att ta sitt liv.

Varför berättar man inte hur det är?
Svaret är enkelt: Man skäms.

Från början har man kanske fått bekräftelse på att man sett bra ut och mycket mer. Sedan tänjer man gränsen lite för man är ju trygg, hemma vid datorn. Men plötsligt är gränserna tänjda på ett sätt som det man inte kunnat föreställa sig och man ser inte vägen ut.

Så här var det för Linnéa också. Det var därför hon tog sitt liv.

Det är så oändligt sorgligt att detta händer igen.

Jag känner med flickans föräldrar och hennes vänner och andra släktingar.

Det måste få ett slut…

Det viktigaste sättet att bekämpa detta på är öppenhet. Vi måste våga prata om detta så att informationen om detta når våra ungdomar. Att fenomenet blir känt. Att man känner igen signalerna tidigt. Att man förstår riskerna.

Snälla du – var inte tyst om det du är med om. Man kan självklart inte känna att man kan prata med vem som helst, men någon kan du prata med. Det finns så många anonyma hjälplinjer och siter man kan chatta på.

Sitt inte ensam med din hemlighet!

Läs även andra bloggares åsikter om hemlighet, skam, nätsex, sexuella övergrepp, nätsex, kumlafallet, ta sitt liv, självmord, ungdomars hälsa, barn och ungdomars psykiska hälsa, barn och datorn

Det är spännande nu när man börjar se på psykiska sjukdomar i ett biologiskt perspektiv, eftersom det öppnar upp så många fler behandlingsmöjligheter.

En ny studie visar att autism, ADHD, bipolär sjukdom, depression och schizofreni har gemensamma genetiska riskfaktorer.

I studien, som publiceras i The Lancet, har forskarna jämfört variationer i genomet hos mer än 33 000 patienter med autism, depression, bipolär sjukdom, schizofreni eller ADHD med dem hos närmare 28 000 friska kontrollpersoners genom.

Resultaten visar att variationer i två gener som spelar roll för kalciumbalansen i hjärnans celler kan kopplas till risken för samtliga fem diagnoser.

Läs mer här…

Läs även andra bloggares åsikter om autism, ADHD, bipolär sjukdom, depression, schizofreni

Hos flickor som vaccinerats med HPV-vaccin före 14 års ålder sjönk förekomsten av kondylom med 93 procent. Det visar en studie gjord av forskare vid Karolinska institutet i samarbete med Smittskyddsinstitutet.

Mellan 2006 och 2010 vaccinerade sig 124 000 kvinnor med ett HPV-vaccin som skyddar både mot livmoderhalscancer och könsvårtor. Användandet av vaccinet och dess effekt har kunnat studerats genom att jämföra olika register.

Sjönk med 93 procent
För de flickor som vaccinerade sig innan 14 års ålder sjönk förekomsten av könsvårtor med 93 procent. Det är sedan tidigare känt att vaccinet är mest effektivt om man vaccineras innan man blivit smittad av HPV. För kvinnor som vaccinerade sig efter 20 års ålder var skyddet mot kondylom enligt den nya studien mindre än 50 procent.

Långvarigt skydd
Vaccination inom det nationella vaccinationsprogrammet för flickor födda 1999 och senare startade 2012. Även flickor födda 1993 eller senare erbjuds kostnadsfri vaccination, den så kallade catch up-vaccinationen. Skyddet av HPV-vaccin förväntas vara långvarigt och följs kontinuerligt upp i studier och i övervakningsprogrammet.

Resultaten visar att vi kan förvänta oss att vaccinet också ger en god skyddseffekt mot livmorderhalscancer. Skyddseffekten blir ännu bättre om kvinnor fortsätter att delta i de regelbundna gynekologiska cellprovskontrollerna som alla kvinnor kallas till från 23 års ålder, eftersom vaccinet inte skyddar mot alla HPV-typer som orsakar livmoderhalscancer.

Källa: Smittskyddsverket

Läs även andra bloggares åsikter om kondylom, könsvårtor, livmoderhalscancer, HPV-vaccin

TV4 söker en ung person som i sin tonårstid har försökt att ta sitt liv men som idag mår bra. Det gäller nästa veckas program i ”Efter 10” som ska handla om ungdomars hälsa.

De vill gärna att både ungdomen och en förälder ska vara med. Eventuellt kan även jag vara med.

Det är snabba puckar som gäller så maila kontakt@ludmilla.se så snart som möjligt om du kan tänka dig att ställa upp med dina erfarenheter!

Läs även andra bloggares åsikter om självmord, TV4, Malou von Sivers, efter 10,

En av de stora svårigheter som finns för ungdomar idag, och som man tror också kan bidra till att man mår dåligt, – är alla dessa valmöjligheter man har. Du kan bli precis vad du vill! Allt är upp till dig! Men hur ska man kunna välja?

Förr var det vanligt att man valde sin gymnasielinje utifrån de få varianter som fanns, med en tanke om vad man skulle ”bli” framöver. Sedan utbildade man sig till det och så fick man förhoppningsvis ett jobb. Det arbetet kunde man bli kvar på hela livet. Man var stolt över att vara kvar i 50 år på ett arbete och att få en guldklocka som bevis på lång och trogen tjänst.

Idag ser det ju inte ut så längre. Ofta vet man inte vad man vill bli, hoppar på en utbildning kanske byter utbildning men vet fortfarande inte vad man ”vill bli”. Man kommer ut från sin utbildning och får inget jobb. Eller så får man ett jobb och tröttnar och söker sig vidare. Det är en mycket större rörlighet i yrkeslivet idag.

Själv är jag utbildad läkare men vidareutbildade mig till terapeut. Dessutom har jag under hela tiden varit egen företagare och driver en småbarnssimskola. Till viss del helt olika yrken, men med många gemensamma nämnare. Det är en enorm fördel att ha haft helt olika yrkesliv tycker jag. Det ger en större bredd och förståelse för olika sorters människor och miljöer.

Är du inte nöjd på ditt arbete skulle jag inte tveka att våga prova vingarna och göra något helt annat. Och om du inte vet vad du vill finns det massor med bra siter som ger dig stöd och tips. Kolla t ex på
http://allastudier.se/utbildningar/. Att studera på högskola är enklare idag med tanke alla nya valmöjligheter.

Läs även andra bloggares åsikter om utbildning, välja yrke, karriär, ändra yrke, byta karriär

Nu vänder det.
Nu blir det vår och sol!

(Nu är det bara mässlingen som man behöver bekymra sig för. Åtminstone de som inte är vaccinerade.)

Läs även andra bloggares åsikter om influensasäsongen 2012/2012, influensa, smittskyddsinstitutet

Den allmänna debatten om våldsbrott och psykisk sjukdom har främst varit fokuserad på människor med psykisk sjukdom som gärningsmän.

En ny svensk studie visar dock att personer med exempelvis missbruk, depression, ångestsjukdom och schizofreni löper en flerfalt förhöjd risk att bli mördade – oberoende av kön, ålder och socioekonomisk status. Mer än var femte mordoffer hade en diagnos på psykisk sjukdom.

Forskarna har granskat patientdata för de totalt 615 vuxna personer som mördades i Sverige under en åttaårsperiod och sedan jämfört förekomsten av psykisk sjukdom bland mordoffren med förekomsten bland den vuxna befolkningen i stort, drygt 7,2 miljoner personer.

Läs mer i studien som publicerats i British Medical Journal…

Läs även andra bloggares åsikter om mordoffer, psykisk sjukdom, psykiatri, mord

Efter att Linnéa dött och vi bestämde oss för att försöka få ett till barn var det svårt för mig att bli gravid. Jag var ju över 40 år och i svår sorg, så det var väl inte så konstigt att det skulle vara svårare. Efter några månaders försök beställde jag tid på Carl von Linnékliniken här i Uppsala. Man undersökte mig och konstaterade att mina äggstockar var tillbakabildade och att mina hormonvärden tydde på att jag var i klimakteriet. Mitt AMH-värde var inte mätbart och FSH var över 40. Detta värde skulle enligt läkaren vara irreversibelt, dvs kunde inte bli normalt igen.

Det besked som jag fick var att jag inte skulle kunna bli gravid på normal väg utan att jag skulle överväga äggdonation. Eftersom jag ändå hade 3 barn i livet kändes inte det som något jag skulle vilja gå igenom. Samtidigt kändes det mycket märkligt att jag skulle ha hamnat i ett tidigt klimakterium för det finns inte i vår släkt. Min egen tanke var att det berodde på sorgen. Sorg är ett extremt stresstillstånd och det vet man ju sedan tidigare att stress påverkar kroppen negativt. Men läkaren som jag talade med där trodde inte det.

Det var då jag började gå på akupunktur. Det kunde ju inte skada tänkte jag och efter 2 månader så hade mina hormonprover normaliserats. Jag blev gravid direkt.

Nu har det kommit en studie om AMH från just Carl von Linnékliniken. Den visar att AMH-värdet är en bra prediktor för hur stor sannolikhet det är att bli gravid efter provrörsbefruktning.

Det ska bli spännande att se hur lång tid det kommer att dröja innan man konstaterar att akupunktur är bra för att få kroppen i balans inför att bli gravid. Jag kan bara säga att det fungerar för mig och de som jag har rekommenderat att gå till den akupunktören som jag gick till – har också blivit gravida…

Läs även andra bloggares åsikter om barnlöshet, amh, svårt att bli gravid, akupunktur mot barnlöshet, provrörsbefruktning