Mitt liv förändrades plötsligt. Min älskade dotter Linnéa, 14 år, tog sitt liv i maj 2008. I nov 2009 föddes hennes syster och då fick jag cancer. Nu är jag frisk och ska fortsätta mitt liv…
Har du svårt att komma ihåg födelsedagar?
Naturligtvis finns det ett bra internetverktyg även för dig!
Sök på namnet och få upp all information du behöver på www.birthday.se
Du kan även få påminnelser osv om du är medlem. Siten är kopplad till presentakuten.se och du kan få hjälp med rim, tal osv.
På akuten har också Urban Säwenberg, chefen för akuten (även känd från ”Sjukhuset”), sagt upp sig. Arbetstempot på akuten är orimligt, det är alldeles för slitigt, det börjar bli patientosäkert. Det pågår en snabb omorganisation och det är en svår underbemanning. Det sammantaget med att Säfwenberg har sagt upp sig har lett in i en situation som är svår, man känner oro för att gå till jobbet skriver man i UNT.
Efter bara några månader på sin tjänst avgår nu även allmänpsykiatrins chef. Han skriver i ett brev till sin chef Karin Norlén att han snabbt tappat förtroendet för ledningen för sjukhuset och för psykiatridivisionen eftersom han upplever omfattande systemfel när det gäller struktur, ledning och ekonomi. Samtidigt ser han hur personal slits sönder och hur patientsäkerheten försummas. Situationen är ohållbar, menar han. ”Jag vill inte längre ta ansvaret för det”.
Detta är nog tyvärr bara början på ett massivt avhopp skulle jag tro. Vi är t ex många läkare som redan för flera år sedan slutade på Akademiska pga av det läge som var redan då. Sedan dess har det blivit bara sämre och sämre. Det är svårt att se hur man ska kunna stå för dessa långa köer, ”skjuta-ifrån-sig-mentaliteten”, att träffa nya läkare varje gång och bristen på en långsiktig plan för den enskilda patienten.
Problemet är att trots det extrema ekonomiska läget och de dåliga arbetsvillkoren som man arbetar på inom Akademiska så gör de som jobbar kvar allt för att patienterna inte ska lida. Så klart! Men, så länge det ändå fungerar för patienterna kommer inte politikerna att vända skutan.
Jag tror helt krasst att man måste låta skeppet sjunka och sedan bygga ett nytt!
21 november 2010 (10:05) | Cancern, sjukdom | av: Ludmilla
För några dagar sedan var vi på Sophies sista läkarbesök.
Hon har kontrollerats ett år nu eftersom det fanns risk att hon också kunde bli ”smittad” av moderkakscancern som jag hade. Det finns ju blodflöde i båda riktningarna. Risken var väldigt liten men den fanns. Av den anledningen har hon gått på läkarbesök och tagit hCG-prover ända fram till nu.
Nu har vi fått svar på det sista provet också. Och det var också bra.
Vi har nu avslutat kontakten på barnonkologen på KS.
Väldigt skönt!
Jag har många vänner runt om i världen som har hört av sig och undrar om inte jag kan översätta bloggen till engelska. En simvän gjorde det faktiskt dagligen under en tid när jag var sjuk och klistrade in på en annan blogg.
Nu har jag hittat ett bättre sätt!
Google translate ger dig möjligheten att läsa min blogg på vilket språk du vill!
Kanske vill du läsa den på arabiska? 🙂
Klicka bara på välj språk här till höger och vips så är bloggen översatt!
Jag fick den stora äran att följa med Emelie till mödravårdscentralen i veckan. Det var fantastiskt spännande att få höra mitt lilla barnbarn Melindas hjärta.
Emelie är nu i v 25 och är beräknad till den 8 mars. Hon trivs verkligen med att vara gravid, samtidigt som hon har ont i ryggen, foglossning och är försämrad i sin Crohns. Men det är ju inte så lång tid kvar…
19 november 2010 (20:13) | Babytiden, barn | av: Ludmilla
I onsdags hade vi en liten födelsedagsflicka här!
Tänk att det redan har gått ett år! Nu är hon ingen bebis längre!
Vi hade paket och tårta och sjöng för henne tidigt, så att hon inte skulle hinna vakna själv.
Vi sjöng och sjöng och så tog sången slut. Men Sophie sov… 🙂
Så det var bara att börja om från början och sjunga igen! Då öppnades de små ögonen och hon såg sig förundrat omkring. Sedan fick hon ett paket som hon blev jätteglad för. En bok av Oscar.
Sophie försjönk i boken och det kändes riktigt brutalt att försöka få henne intresserad av ytterligare paket.
Sophie fick bland annat en liten verktygslåda, böcker, små trägrönsaker som man kan ”skära” itu, en gunga, en liten docka, en bil.
På eftermiddagen kom Emelie och fikade och på kvällen hade vi födelsedagsmiddag med mor- och farföräldrar. Då fick Sophie farmors gamla docksäng och pappas gamla docka och av mormor och morfar ett guldhjärta. Dessutom fick hon en liten nalle av mormor som hon egentligen skulle ha givit Linnéa, men aldrig hann…
Sophie är en framåt tjej som pratar mycket. Hon springer omkring, hoppar och klättrar. Hon förstår otroligt mycket av det man säger.
Igår gick det inte att gå in på min blogg.
Jag har haft kontakt med Surftown och nu fungerar det ju igen.
Tydligen börjar bloggen bli så stor att jag måste uppgradera utrymmet…
15 november 2010 (21:55) | babysim, tävling | av: Ludmilla
Idag vaknade jag till en grå måndag men sen fick jag ett roligt samtal och efterföljande mail:
”Grattis till finalplatsen!! Vi fick in totalt 1059 nomineringar och du är nu en av 10 finalister som har möjlighet att erövra titeln Årets Företagerska eller Årets Tjänsteutvecklare.”
På deras hemsida kan man läsa:
”Beautiful Business är ett begrepp för inspirerande företagande som genomsyras hållbarhet, nytänkande och ambition. Det handlar om ett sätt att vara som är lika beundransvärt oavsett om det gäller ett affärstänkande eller hur man agerar som människa. Det är affärer med tanke.”
Och nu är jag alltså en av tio finalister. Det hela bestäms av en jury den 25 januari! (Det är alltså inget man kan rösta på.)
14 november 2010 (14:46) | psykiatri | av: Ludmilla
”Jag får panik!!!” är ett uttryck som vi kanske använder lite för ofta utan att tänka på vad det betyder.
Men, den som haft en panikångestattack vet vad det innebär att få panik!
25-30% av befolkningen får minst en panikattack per år. Av dessa utvecklar 1 – 2 % det som kallas för paniksyndrom. Paniksyndrom har man om man känner oro för en ny panikångestattack. Oron i sig ökar stressnivån och är i sig en risk för nya panikattacker. Ibland börjar man dessutom begränsa sig så att man undviker att träffa folk för att man är rädd att få en attack bland andra. Då kallas det paniksyndrom med agorafobi (torgskräck).
Panikångest kan uppkomma i vilken situation som helst. Det kan vara i en specifik situation som upplevs mer kravfylld än andra som t ex när man ska prata inför folk (ibland kombinerad med social fobi) eller så kan panikattacken utlösas av att man känner sig misslyckad, rädd för att bli övergiven eller missförstådd.
Det börjar ofta med en känsla av obehag, som snabbt stiger. Ofta är det kombinerat med ett eller flera kroppsliga symptom: hjärtklappning, tryck över bröstet, andningssvårigheter, yrsel, magbesvär, stickningar/domningar i händer och fötter samt overklighetskänslor. Obehaget (=ångesten) stiger alltså snabbt och känns som att den kommer att stiga i evighet och bara öka. Läs i tidigare inlägg Ångestskolan och ångestkurvan här… Det är mycket viktigt att förstå ångestkurvan för att förstå panikångest och hur det kan botas.
Personen som får panikångest kan bete sig på många olika sätt. T ex:
-Sitter helt stilla
-Svettas
-Skriker
-Springer omkring
-Skadar sig själv genom att slå huvudet i väggen, skär sig på armarna eller annat
Det är alltså inte helt lätt att från utsidan förstå vad som händer på insidan.
När man får panikångest och det händer en massa saker inne i kroppen är det gemensamma att man feltolkar de tankar, känslor eller fysiska förnimmelser man har. Man feltolkar dem och tror t ex att man håller på att få en hjärtinfarkt, att man håller på att kvävas, att man håller på att bli tokig eller att man ska förlora kontrollen.
Oftast är personen väl medveten om att detta är en feltolkning men det kan vara svårt att överbevisa känslorna som drar igång.
Panikångestattacker leder inte sällan till att personen söker akuten eftersom det känns så starkt i kroppen. Gemensamt är då att man inte hittar någon fysisk förklaring. EKG är normalt osv. Panikångest är helt ofarligt dvs man kommer inte att dö trots att ångesten känns så stark, smärtan från bröstet så stark eller andra symptom så tydliga. Att det är ofarligt gör det inte mindre jobbigt förstås. Inte sällan skäms personen dessutom för sina kraftiga reaktioner.
Hur botar man panikångest?
Ångest botas som jag tidigare sagt på bland annat en av dessa huvudmetoder:
-Antidepressiv medicin. Genom moderna antidepressiva kan man komma till rätta med mycket av paniksyndromet. Man höjer stresströskeln och sänker stressnivån så att man är ”tåligare”. Om man har en depression förutom paniksyndromet (vilket är vanligt) behandlar man ju även den då. Beroende på det specifika tillståndet kan antidepressiva vara en hjälp vid kombinerad KBT-behandling eller motverka KBT-behandling.
-Ångestdämpande/lugnande medicin. Snabbt insättande ångestdämpande medicin är nästan alltid beroendeframkallande. En av de vanligaste ”medicinerna” är alkohol. Det är väldigt effektivt, och snabbt beroendeframkallande när man använder det i detta syfte. Lugnande mediciner verkar på ca 20-30 min om man får det i tablettform. På den tiden har oftast panikångestattacken ändå gått över (se ångestkurvan igen). Ångestddämpande/lugnande mediciner och alkohol är endast en tillfällig lindring som på sikt kan göra besvären värre. Ytterligare en nackdel är att man inte är mottaglig för KBT (se nedan) om man hanterar ångesten på detta sätt.
-KBT (Kognitiv Beteendeterapi). För att bota ångest måste man utsätta sig för ångesten. Man måste förstå ångestkurvan och vad det är som vidmakthåller symptomen. Man måste identifiera utlösande situationer och titta på hur tankarna utvecklas och vidmakthåller ångestkänslan. Om man samtidigt tar bort ångesten med medicin finns inget att bota, vilket kan tyckas bra – men ångesten kommer ju tillbaka när man inte tar medicin. KBT erbjuder en långvarig lösning så att inte ångesten kommer tillbaka när man slutar med KBT.
