Mitt liv förändrades plötsligt. Min älskade dotter Linnéa, 14 år, tog sitt liv i maj 2008. I nov 2009 föddes hennes syster och då fick jag cancer. Nu är jag frisk och ska fortsätta mitt liv…
I Expressen idag kan vi läsa att det var Linda som vann årets Mamahjältetitel. Galan går av stapeln ikväll och blir säkert jättekul!
Jag träffade ju Linda igår och då berättade hon att det var klart att det var hon som vann. Men då var det fortfarande en hemlighet! 🙂
Stort grattis!
En riktigt värdig vinnare!
Läs även andra bloggares åsikter om cancer, årets mamahjälte, mamahjälte 2010, Linda
Idag åkte jag med Oscar och Sophie till Stockholm.
Linda skulle komma från NY och sova 2 nätter i Stockholm eftersom Mama-galan är imorgon och hon är ju en av de nominerade.
Jag har aldrig träffat Linda. Vi har bara haft kontakt via mail och bloggar så det var verkligen dags.
Vi träffades i Gamla Stan tillsammans med hennes man. Det var väldigt trevligt samtidigt var det ju inte bara roliga saker vi pratade om. Linda är sjuk i sin spridda bröstcancer och har mycket ont. Jag är väldigt imponerad över att hon orkar så mycket som hon gör. Åka till NY och till Florida och så ta en sväng till Stockholm…
Oscar tycker mycket om att vara med på sådana här möten. Efteråt sa han:
-Nu vet jag hur det känns…
-Vad menar du?
-När andra inte vet vad de ska säga… Att de är rädda för att det ska vara känsligt…
Han beskrev att han egentligen hade velat fråga hur hennes barn tänkte kring att deras mamma är så allvarligt sjuk och kanske kommer att dö i förväg. Men han tänkte att det kanske kunde vara känsligt så han sa inget.
Oscar (10 år) kunde då själv inse hur det känns att vara på andra sidan och hur andra kan ha känt det när Linnea dog och när jag fick cancer.
Nu håller vi tummarna för Linda imorgon!
Linda i värmen. Bilden är lånad från hennes blogg
Linda som vi samlade in pengar till har som jag skrev varit i NY. Sedan har hon tagit sig till Fort Lauderdale i Florida!
Hon har det jätteskönt. Längtar efter sina barn så klart och är väldigt trött och har ont. Men hon verkar njuta.
Hon bloggar därifrån så du kan läsa hur hon har det!
Visst känns det häftigt att vi tillsammans har åstadkommit detta!
Läs även andra bloggares åsikter om Linda, insamling, cancer, inflammatorisk bröstcancer
Ibland stannar jag upp och tänker på att jag har fött fem barn.
Det är ju egentligen inte många gånger, men om man jämför med vad de flesta har så är det ganska många…
Härom veckan så kom skolfotona för i år. Vi har som tradition att då ta fram alla de senaste årens foton och jämföra. Linnéa har ju stannat på 14 år trots att hon skulle varit 17 år nu. I hennes ram kommer inga fler foton att komma. Emelies har också stannat eftersom hon har gått ur skolan för länge sedan.
Emelie föddes 1987. Hon fyller 24 i mars. Innan hon fyller 24 år kommer hon att vara mamma, och jag mormor. Du ser en nedräknare här på sidan. Emelie väntar en flicka som heter Melinda.
Emelies pappa och jag levde bara ihop ett år efter att hon föddes. Han var 9 år äldre än jag och jag hade inte gått ut gymnasiet. Jag blev ensam med henne. Emelie har alltid varit ett yrväder med starkt temperament. Hon är väldigt kreativ, duktig på att måla och sjunga. Hennes tonår var jobbiga och hon flyttade hemifrån när hon var 18 år.
Emelie (född 1987)
Linnéa kom 1993. Jag var gift med hennes pappa och vi levde tillsammans under 7 år. När Linnéa var 2,5 år träffade jag Johan och skiljde mig från hennes pappa. Linnéa var blyg som litet barn och vi hade en barnflicka åt henne i vårt hem för att hon inte skulle behöva börja dagis innan hon blev 2 år. Linnéa skrek nästan aldrig. Jag minns att hon blev arg när jag var tvungen att tvätta hennes ”gosis”. Då var hon nog 2,5 år. När hon var missnöjd som baby så gav hon missnöjda ljud ifrån sig men skrek aldrig egentligen.
Hon var alltid väldigt nyfiken och hjälpsam. Hon var lite lillgammal och tyckte om att vara med vuxna. Samtidigt tyckte hon om att vara med små barn och hon blev snabbt alla barns favorit! Linnéa var glad och positiv och aldrig något ”problem”. Det var väldigt sällan någon konflikt om något. När hon kom upp i tonåren var hon ibland lite avståndstagande och ville inte vara med oss vuxna lika mycket längre. Det såg jag som något positivt och ett sätt att frigöra sig och bli vuxen.
Linnéa tog livet av sig den 30 maj 2008. Och det är ju det som den här bloggen framför allt har handlat om. Man kan läsa om vad som hände Linnéa. Dag för dag. Särskilt året efter 2009, gick jag igenom varje dag igen från mitten av april och framåt.
Linnéa (1993-2008)
Jonas är nu 12 år. Min första son. Jag hade varit flickmamma i 11 år när han föddes. Jag upplevde det som stor skillnad med en pojke trots att jag inte förväntat mig det. Allt handlade om hjul, ljud, mekanismer, byggande och han visade ett mycket mindre intresse för relationer och djur. Jonas har dock alltid varit väldigt barnkär. Jag minns särskilt något tillfälle när vi var hemma hos några vänner på middag. Plötsligt var Jonas borta. När vi hittade honom satt han i barnkammaren och lekte med vännernas baby. Att han har fått en egen lillasyster är fantastiskt för honom. Jonas var 7 år när Emelie flyttade hemifrån (6 år när hon åkte ett år till USA) och han var 10 år när Linnéa dog. Jonas och Linnéa hade en fin kontakt och saknaden var enorm förstås. Idag har han kommit vidare och saknaden gör inte lika ont längre. Jonas spelar gitarr och spelar tennis. Han är väldigt plikttrogen och ordentlig.
Jonas (född 1998)
Oscar är 10 år. Han var länge min ”bebis” eftersom vi inte skulle ha fler barn. Oscar är en mycket känslomässig person och har ärvt mammas temperament. Man ser alltid på honom om han är glad, arg eller ledsen. Han är ofta väldigt hård mot sig själv. Trots att Linnéa och Oscar inte stod varandra närmast så har Oscar tagit Linnéas död mycket hårt. Han såg Linnéa som sin stora idol förstås och att hon kunde ”svika” oss på det här sättet är svårt för honom att förstå. Han tog också min cancer hårt. Han upplever världen som osäker och oförutsägbar. Allt kan ju hända! Oscar är en mycket kreativ och uppfinningsrik person. Han spelar också gitarr och tennis.
Oscar (född 2000)
Och så har vi lilla Sophie… Hon fyller snart 1 år. Hon är också en temperamentsfull och känslomässig person. Hon tar för sig och är inte rädd för någonting. Hon är nästan alltid glad och sprider glädje i vår familj!
Jag köpte en ny ram och satte in dem alla fem i den istället för de enskilda ramarna.
Så här fint blev det!
Mina fina barn
Sista etappen av resan var bilresan från Grand Canyon till Las Vegas via Hoover Dam och sedan dagarna i Las Vegas.
Här var det alltså en simkonferens. United Swim School Association har varje år en konferens för simskoleägare som tar upp företagsmässiga aspekter såsom marknadsföring, personalfrågor likväl som undervisningsmässiga aspekter och tips på hur man kan göra verksamheten ännu bättre.
I Sverige har vi en växande andel privata simskolor. Skillnaden mellan babysim och simskola finns inte i USA och det är en trend vi även ser här. Simskolan börjar helt enkelt när man är baby. Babysim är inget eget begrepp. Självklart måste undervisningen anpassas till barnets ålder och nyfikenheten och glädjen måste stå i centrum.
Förutom att konferenserna i sig brukar hålla en mycket hög kvalitet så är det fantastiskt roligt att träffa så många simskolevänner. Människor som brinner för samma sak som jag. Och dessa människor brinner för att arbeta med barn och med det viktiga målet att minska drunkningarna.
Linnéa och Johnny Johnson 2007
Sist vi var på motsvarande konferens var för exakt 3 år sedan och då var det i Florida. Då var Linnéa med. Det var vår sista långresa tillsammans… 6 månader senare var hon död. Vem hade trott det…
Las Vegas som stad upplever jag som fullständigt absurd. Allt är gigantiskt och samtidigt miniatyrkopior av världen. Här kan du se Egyptens pyramider, Eiffeltornet, New York, Venedig osv. Allt är enormt stora hotell med Casinon inuti. Vi gick vilse i Ceasars Palace… Och så blev min IPhone stulen.
Las Vegas
Ett litet Venedig
Casinon överallt...
Min bok (Babysimboken/The Babyswim Book) används även i USA som kursmateriel för blivande babysiminstruktörer och under konferensen hade man ordnat en book signing som innebär att jag stod och skrev autografer i böcker som folk köpte. Det är ju kul att boken är så användbar även i andra länder!
Det fanns en trevlig pool på hotellet och det var varmare än under resan hittills. Jag passade på att lapa lite sol också. Nu har det ju nästan gått 6 månader efter avslutad cellgiftsbehandling så lite sol kan jag nog tåla!
Härligt!
Sophie ÄLSKAR att simma!
Sista kvällen var det bankett med middag och underhållning. Vi skulle upp tidigt nästa morgon för att åka hem med flyget så det blev inte så sent, men det var en trevlig avslutning på en härlig resa!
Cindy och Johnny som vi bodde hos i LA
Tillsammans med John Coutts (Carlile Swimming)
Julie LaFleur och en av hennes simlärare (LaFleur Swim School)
Melina Slotnic (Swimmermans Swim School) och Oscar
Så var man hemma igen och full med nya idéer och inspiration!
Jag har en stor lust och energi för att förverkliga dessa också! Hurra!
Läs även andra bloggares åsikter om USSSA, simkonferens, simskola, USA-resa, Las Vegas
Häromdagen skulle Johan och jag gå ut och äta. Syster Sarah och hennes Joel skulle vara barnvakt.
Livet snurrar på i en väldig fart igen och det är svårt att få tid att bara ha ett samtal mellan Johan och mig, så att äta middag på tu man hand var uppskattat.
När vi skulle åka och väntade på taxin märkte jag pojkarnas entusiasm. De räknade ned till dess taxin skulle komma och undrade när den skulle komma osv. De visste något som inte jag visste…
När taxin kom var det inte bara en taxi… Det var en superstretch limousine! Vilken överraskning! Nu förstår jag varför Johan hade lite synpunkter på vad jag skulle ha på mig… 🙂 Privat chaufför till och från restaurangen är ju inte fel…
Det var så här att pojkarna har varit på tennisläger under höstlovet och en av hjälptränarna/föräldrarna har en sådan här bil. Så Johan kollade med honom om det gick att få skjuts och det gick!
En mysig kväll på tu man hand! På några timmar hinner man prata ”ikapp” mycket. Vi pratade bl a om Linnéa förstås. Nya vinklingar på det hela. Reflexioner om vad som hände, när saker gjordes och sas, våra tolkningar och vår saknad…
Läs även andra bloggares åsikter om kärlek, överraskning, restaurang, limousin, angelride.se
Minns du Linda som vi samlade in pengar till så att hon skulle kunna åka till NY? Läs här…
Linda har en obotlig bröstcancer som tyvärr sprider sig hela tiden. Hon är mamma till 3 barn (11 år, 2 år och 10 mån).
Vi samlade in 32 000:- så at thon kunde åka till NY med sin man. Hon har funderat mycket på om hon skulle orka, men nu är hon där! Hon bloggar från NY så läs mer på hennes blogg här…
Hurra vad kul!
Glöm inte att du också kan rösta på Linda som årets hjältemama ända fram till den 8 nov, varje dag. Läs mer här…
Läs även andra bloggares åsikter om Linda, Linda Carlgren, cancer, NY, årets hjältemama
Vi kom fram till Grand Canyon på eftermiddagen efter att ha kört genom öknen och även en bit på legendariska Highway 66.
Route 66
Vi hade bokat 2 nätter på ett hotell på South Rim. Vi trodde inte att det fanns något hotell precis vid kanten så vi bodde en bit ifrån. Men vi var i alla fall inte så mycket på hotellet så det spelade inte så stor roll.
Första kvällen åkte vi fram till kanten och tittade ut innan vi åt middag på ett annat hotell just där.
Jag var vid Grand Canyon 1988. Det jag minns var att det var gigantiskt och att det inte gick att beskriva och ännu mindre få det att fastna på bild. Det är helt enkelt ofattbart mäktigt.
För er som inte vet vad Grand Canyon är så är det en gigantisk spricka i marken. Den är 1500 m djup och 15000 m bred. Längst ned rinner Coloradofloden 100 m bred. Sprickan är 450 km lång. Ja, så står man där vid kanten och blickar ut.
Och tittar. ..
Och häpnar…
och får nästan upplevelsen att vara liten i världen…
att vara ett med naturen…
att allt är möjligt…
att man är tacksam för livet!
Längst där nere rinner Coloradofloden, 100 m bred här
Vi åkte på en tur längs med kanten med en guide och fick se detta mästerverk från olika håll. Även solnedgången bevittnade vi. Vi gick dock inte upp och tittade på soluppgången och vi gick inte ned till botten…
Oscar tyckte att det skulle vara kul att se ut som att han höll på att ramla ned...
Jag fick veta att det var ca 15 st som hade tagit livet av sig här i år. Ofta sker det inför nära och kära när man är på semester… Hemskt! Det fanns inte räcken överallt. Hur skulle man kunna sätta räcke hela vägen när det är så stort?
Min älskade man! Vad vi har gått igenom tillsammans!
Läs även andra bloggares åsikter om grand canyon, resa, reseberättelse, USA
Kommer ni ihåg Linda som vi samlade in pengar till för att hon ska kunna åka till NY? (läs mer…)
Hon som har en spridd bröstcancer. Hon som fick sin sjukdom när hon var gravid förra året?
Nu är hon nominerad till Årets Hjältemama 2010.
Läs även andra bloggares åsikter om cancer, bröstcancer, årets hjältemama, mama, linda carlgren
Ja, så kan man väl sammanfatta mitt telefonläge.
Min IPhone (3GS) blev stulen i Las Vegas. Jag har inte gått att nå de senaste veckorna…
Jag spärrade den snabbt via Mina Sidor på Telenors hemsida och försökte jaga rätt på telefonen. Men den ville inte tillbaka till mig.
Vi undersökte om man kunde köpa en telefon där, med tanke på att det ju är billigare, men telefonerna är operatörsbundna. Apple vill väl inte att man ska köpa över landsgränserna.
Väl hemma igen skulle vi köpa en ny telefon till mig. Jag ville ogärna köpa en telefon på Telenor igen för de har väldigt dålig täckning där jag behöver vara. Det har inte fungerat bra alls. Jag har räknat ned till i slutet av mars nästa år eftersom telefonen var bunden till dess. Om jag köpte en ny telefon på Telenor så skulle jag alltså bli bunden till dem ännu längre…
Men om jag skulle köpa en telefon knuten till en annan operatör får jag ju två abonnemang samtidigt! Det kan ju bli lite dyrt…
Hur lösa?
Inofficiellt fick vi veta att man kan låsa upp telefonen själv genom att först ”Jailbreaka” den så att man kan ladda ned icke-apple-appar och sedan ladda ned ett program som heter Cydia som i sin tur kan ladda hem ett program som låser upp telefonen så att man kan använda vilken operatör man vill. Detta är tydligen helt lagligt men självklart inget som telefonbutikerna pratar officiellt om. Apple vill ju inte heller att detta ska göras.
Jag googlade lite på detta för att undersöka möjligheterna och upptäckte en helt ny värld. Jailbreakarnas värld. Det finns massor med program och appar som gör Iphonen ännu roligare – när den är jailbreakad. Det låter ju brutalt och jag trodde att jag var tvungen att öppna telefonen och ändra något – men så är det inte. Allt går väldigt smidigt till genom att man via datorn laddar hem detta program.
Jag hittade många filmer på youtube som visar detta och en mycket informativ hemsida om IPhones som också berättade hur man gjorde. Jag läste allt jag kunde för att förstå om detta var möjligt att göra på en ny IPhone 4 med operativsystem version 4.1 och det skulle gå.
Till slut gjorde jag det. Jag jailbreakade min nya telefon för att kunna stoppa i mitt simkort (som jag beställde nytt) från Telenor i den nya telefonen som är bunden till Tele2. Det gick väldigt smidigt och lätt.
MEN…
Det gick inte att låsa upp den ändå.
Varför???
Jo, för att jag hade hunnit uppdatera telefonen med de senaste drivrutinerna. Och om man har en för ny modemfirmware (det ser man på inställningar – allmänt – om och så längst ned) så fungerar det inte.
Möjligheten kommer att dyka upp igen under november månad när OS 4.2 kommer. Då ska man inte uppdatera till den om man är intresserad av att låsa upp sin telefon…
Ja, mycket är det med detta minsann.
Min telefon är för övrigt helt återställd nu. Inte jailbreakad alltså. I Itunes går allt lätt och smidigt. Jag har ju också allt kvar som jag hade i min stulna telefon: kontakter, mailinställningar, musik, bilder, program osv eftersom man synkar med Itunes hela tiden. Smidigt!
En app som jag inte hade på min gamla telefon har jag skaffat mig: ”Find Iphone”
Find IPhone
Om man har den på sin telefon och har gjort inställningarna kan du från vilken dator som helst se var din telefon befinner sig. Du kan också skicka ett meddelande till telefonen eller se till att den piper (trots att du har på ljudlöst) så att du lättare kan hitta den eller be den som hittar den att ringa ett visst nummer t ex.
Appen är knuten till MobileMe som ju också är ett fiffigt sätt att hålla telefonen uppdaterad. Informationen som du har på telefonen ligger då synkad på internet istället för bara på datorn som du har Itunes på. Mycket bra!
Från och med idag är jag inte telefonlös längre i alla fall. Just nu har jag ett nytt nummer, men det gamla numret är vidarebefordrat till det nya. (Förhoppningsvis kan jag ordna till en upplåsning om några veckor och då kan jag ha mitt vanliga nummer igen.) Om någon har ringt eller SMSat mig under denna tid har jag sannolikt inte fått något meddelande om det.
Har du en Iphone, IPad eller Ipod rekommenderar jag varmt IPhonepyssel.se
Läs även andra bloggares åsikter om iphone upplåsning, jailbreak, stulen telefon, iphone 4, OS 4.1, Modemfirmware, Find Iphone
