Ludmillas Blogg

Mitt liv förändrades plötsligt. Min älskade dotter Linnéa, 14 år, tog sitt liv i maj 2008. I nov 2009 föddes hennes syster och då fick jag cancer. Nu är jag frisk och ska fortsätta mitt liv…

Skip to: Content | Sidebar | Footer

Tänd ett ljus

Flicka begick självmord under permission

7 augusti 2008 (10:47) | psykiatri, självmord, sjukvård | av: admin

En 14-årig flicka begick självmord i våras under en obevakad permission då hon var inlagd på barn- och ungdomspsykiatriska kliniken, bup, vid Akademiska sjukhuset i Uppsala.
Sedan 1972 har ingen inlagd ungdom tagit livet av sig under vårdtiden på bup, skriver Akademiska sjukhuset i en lex Maria-anmälan till Socialstyrelsen.

Flickan, som var bosatt i Uppsala, led av ångest och depression och blev akut inlagd på bup i april efter ett självmordsförsök. En kväll i maj fick 14-åringen tillstånd att gå på konsert i Uppsala med en kamrat och skulle enligt planeringen sedan återvända till avdelningen. Flickans mor informerades inte om konsertbesöket förrän flickan gett sig av. Hon återkom inte till sjukhuset efter konserten utan tog livet av sig under kvällen.
I anmälan beskrivs hon som positiv och ska ha dolt sina självmordsplaner för personalen. Hennes symtom uppges ha varit svårvärderade. Flickan ”ingav vårdpersonalen trygghet om att det skulle gå bra eftersom man under vårdtiden tyckte sig se en förbättring”.

Sjukhuset anser att risken för att något liknande ska hända igen är mycket liten med tanke på att inget annat självmord bland patienter i den åldersgruppen inträffat på mer än 30 år. Bup kommer nu bland annat att ge personalen ytterligare utbildning i självmordsförebyggande arbete samt ge tydlig information till föräldrarna vid alla permissioner.

Socialstyrelsen ska utreda hur sjukhuset hanterat vården av flickan.

Staffan Wolters
Publicerad 2008-08-06 06:05 på www.unt.se

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Kommentarer till inlägget

Kommentar från Ludmilla
8 september, 2008 kl 8 september 2008 (20:38)

#1 Kommentar från imsy (svar):
Vad svårt det måste vara att inte få det avslut en begravning ska innebära så sorgen får bli mera stillsam. En tröst för er är väl ändå att denna tragiska händelse utreds. Må de skyldiga få de repressalier de förtjänar!

Skrivet 7 augusti 2008, klockan 11:09
Svar från Ludmilla:
Jag är inte hämndlysten och är inte ute efter att hänga ut någon men jag är mån om att Linnéas död inte ska vara i onödan. Om det går att få folk att öppna ögonen och se hur illa det är ställt med vården så kan det ju hjälpa någon annan.

Skrivet 7 augusti 2008, klockan 13:08
#2 Kommentar från Lilliess (svar):
i artikeln låter det som att det inte spelar någon roll att EN person tagit livet av sig, för det har inte hänt på 30 år! DET SPELAR VISST ROLL!
verkar iaf bra att de ska få extra utbildning på bup osv, och att tidningen reagerat på det är väldigt bra! nu kanske det kan bli någon förändring.

kramar till er i familjen!

Skrivet 7 augusti 2008, klockan 11:19
Svar från Ludmilla:
Ja det att det inte har hänt på så länge men händer nu borde ju tvärtom vara en varningsklocka på att något kanske inte fungerar som det ska…

Skrivet 7 augusti 2008, klockan 13:10
#3 Kommentar från Lena (svar):
”Sjukhuset anser att risken för att något liknande ska hända igen är mycket liten med tanke på att inget annat självmord bland patienter i den åldersgruppen inträffat på mer än 30 år”.

Men…alltså….jag måste läsa meningen flera gånger för att förstå hur de själva kan förstå de här, men jag lyckas inte!

Åh, Ludmilla det måste vara så svårt att läsa stycket och veta att det är din egen dotter det handlar om.
MinA varmaste tankar till dig

Skrivet 7 augusti 2008, klockan 11:34
Svar från Ludmilla:
Lite svinn kanske man ska räkna med… ; (

Skrivet 7 augusti 2008, klockan 13:10
#4 Kommentar från Blackpanther (svar):
Hm… håller med som ovan… vadå bara en person?! Att det ens skall ske och att de inte informerade föräldrarna. Hon var ju faktiskt inte ens myndig och att informera föräldrarna borde ha varit en självklarhet. BULLSHIT från deras sida. Bup är något jag inte alls har förtroende för efter de behandlade min pojkvän på ett riktigt sjukt sätt!

Skrivet 7 augusti 2008, klockan 12:27
#5 Kommentar från Blackpanther (svar):
Förlåt glömde meddela att det är bra att det har uppmärksammas och att de har gjort fel och att det skall ses över och se hur vården var.

Skrivet 7 augusti 2008, klockan 12:27
#6 Kommentar från Ludmilla:
Ja. Något måste göras. Vi är faktiskt fler i samma situation… Ungdomar som tar livet av sig trots pågående vård…

Skrivet 7 augusti 2008, klockan 13:11
#7 Kommentar från Monika (svar):
Läste artikeln igår och insåg direkt att det var din dotter det handlade om. Kändes jättekonstigt och så otroligt nära, trots att jag bara läser din blogg.

Men bra att det uppmärksammas och att det kanske blir andra rutiner. Du får inte din dotter tillbaks, men någon annan kanske får ha kvar sin…

Kramar

Skrivet 7 augusti 2008, klockan 13:13
Svar från Ludmilla:
Tack. Ja det som är gjort är ju gjort. Nu är det bara att jobba framåt!

Skrivet 7 augusti 2008, klockan 13:30
#8 Kommentar från Kabanaboy (svar):
Som de akademiker de är borde du påminna dem om att tänka utifrån och in, inte inifrån och ut.
Alltså inte tänka på avdelningens/sjukhusets bästa utan fokusera på att göra det bästa för de patienter de behandlar.

Lycka till !

Skrivet 7 augusti 2008, klockan 13:17
Svar från Ludmilla:
Ja, tyvärr fungerar det så att många försvarar varandra hellre än vården i sig.

Skrivet 7 augusti 2008, klockan 13:30
#9 Kommentar från Jessica (svar):
En till mig när&kär fick stanna en (1) natt på psyk efter att ha återuppväckts ur sitt självmordsförsök. Läkarna tyckte att det räckte. Vi anhöriga tyckte givetvis nåt helt annat, men ”patienten ville ju heller inte stanna”.

Är det verkligen upp till den sjuke att ens kunna bestämma nåt sånt? Att kunna säga ”men jag mår bra nu”, och get away with that.

Nåt är verkligen helt fel i såna många bedömningar. Kalla det ren inkompetens.

Skrivet 7 augusti 2008, klockan 13:20
Svar från Ludmilla:
Jag ryser…
Problemet som jag kan se ur medicinsk synvinkel är om patienten säger att den inte vill dö och inte vill stanna på sjukhuset så kan man ju inte tvångsinlägga. Däremot om patienten säger att den fortfarande vill dö men inte vill vara kvar kan man ju läggas in via LPT (tvångsvård).

Det är väldigt lite struktur i psykovården och väldigt lite kontinuitet i personalstyrkan åtminstone på läkarsidan. Det i sig gör att det blir mer och mer ”icke-medicinsk” personal som får ”tycka” och även styra många av besluten som tas.

Skrivet 7 augusti 2008, klockan 13:33
#10 Kommentar från *Mandy* (svar):
Oavsett ”statistiken” tycker jag att det mest udda i sammanhanget var att inte permissionen var beviljad i samråd med hennes föräldrar! En 14 åring, oavsett anledning till varför hon är inlagd där hon är, bör väl inte få permission utan att föräldrarna meddelats och godkänt det hela?? Sjukt!

Kramar!

Skrivet 7 augusti 2008, klockan 13:31
Svar från Ludmilla:
Jag hade aldrig låtit henne gå på konserten utan bevakning. Hon var ju supertydlig med att hon inte skulle leva till dess hon fyllde 15 år (1 vecka senare)…

Skrivet 7 augusti 2008, klockan 13:34
#11 Kommentar från AlterEgo (svar):
Blir alldeles kall av att läsa detta detta, hur nonchalant man verkar ta detta. Det lyser stel byråkrati över anmälan. Jag hoppas det inte är såhär den är utformad i sin helhet.

Om jag bodde i Uppsala och var förälder till ett barn som mår dåligt så skulle jag aldrig kunna känna mig lugn att lämna mitt barn till den avdelningen. Men det är säkert likadant överallt i Sverige.

Att ett barn lyckas dupera personalen, personal som man får anta har tillräcklig kunskap och utbildning för att arbeta där de gör är skrämmande. Att de desutom låter henne gå ut ensam, obevakad fast man anser att hon hade svårvärderade symtomer och man trodde att det skett en förbättring är rent av katastrofalt.

Om jag inte blandar ihop det alldeles med annat jag läser, var det inte så att hon inte fick träffa läkare, eller att det tog lång tid innan så skedde iaf. Det innebär ju att det inte var godkänt av en läkare som bedömt henne tillräckligt frisk och stabil för en permission.

Lider med Er

Skrivet 7 augusti 2008, klockan 14:42
Svar från Ludmilla:
Linnéa var helt tydlig med att hon ville dö. Det förändrades inte på hela tiden. Det var också anledningen till att hon var inlagd. Personalen var också helt införstådda med att Linnéa var duktig på att hålla en fasad och visa det som omgivningen ville se.
I journalen står inget om att de tyckte att hon var bättre… Däremot hade hon börjat prata om framtiden också och det är ju många gånger ett tecken på att man ser framåt – om man inte vet att det är det man tittar på förstås…

Skrivet 7 augusti 2008, klockan 14:56
#12 Kommentar från Tonårsmorsa (svar):
Läser: ”Sjukhuset anser att risken för att något liknande ska hända igen är mycket liten med tanke på att inget annat självmord bland patienter i den åldersgruppen inträffat på mer än 30 år.”

Undrar hur många i andra åldersgrupper då som begått eller försökt begå självmord under de senaste 30 åren? Dessutom: ett enda människoliv till spillo, är ett för mycket! Kram!

Skrivet 7 augusti 2008, klockan 15:04
Svar från Ludmilla:
Ja, det lidande som ungdomar har måste tas på allvar. Det finns ju suicidpreventiva åtgärder. Varför används de inte i vården?

Skrivet 7 augusti 2008, klockan 18:21
#13 Kommentar från Ludmilla:
Det finns fler artiklar om psykvården idag: http://www.corren.se/

Skrivet 7 augusti 2008, klockan 19:26
#14 Kommentar från Satungen Kalle (svar):
oförlåtligt att inte informera föräldrar innan man släpper ut patienten.

Skrivet 7 augusti 2008, klockan 19:29
Svar från Ludmilla:
Ja om man är inlagd via HSL (hälso- och sjukvårdslagen) och inte LPT (lagen om psykiatrisk tvångsvård) så är det ju vårdnadshavarna som ska besluta om alla saker. Vårdapparaten kan föreslå, men det är vårdnadshavarna som bestämmer över sitt barn.

Skrivet 7 augusti 2008, klockan 19:32
#15 Kommentar från Annie (svar):
Sådant där är alltid jobbigt.

Svar:
Eller så blir det alltid kul och används vidare.

Hoppas att det slutade bra ändå.

🙂

Skrivet 7 augusti 2008, klockan 19:37
#16 Kommentar från rock’n troll (svar):
hmm..min dotter som idag är 19 år var inskriven på bup i blekinge i flera år innan hon fyllde 18…hon försökte ta livet av sig flera gånger under den tiden..o för 2 år sedan var det väldigt nära att hon inte lyckades med det..hon låg i respirator ett dygn men klarade sig tack vare en kompis som lyckades få henne till sjukhuset i tid…så jag har inte så höga tankar om bup…o jag tror inte på det att dom inte har haft några självmord sen 1972…idag är min dotter skriven på vuxen psykiatrin…

Skrivet 7 augusti 2008, klockan 19:41
Svar från Ludmilla:
Jag blir alldeles svag i kroppen när jag läser detta… Jag blir också väldigt intresserad över att veta mer om vad som hände din dotter och hur hon känner idag. Jag får gå in och läsa på din blogg!

Tack för ditt stöd!

Kram!

Skrivet 7 augusti 2008, klockan 21:30
#17 Kommentar från queenia (svar):
Min man ’trollet* har skrivit till dig också, om sin dotter. Jag skulle vilja tilläga en sak.

… När hans dotter försökte ta livet av sig den kvällen hon hamnade i respiratorn, trodde vi alla att den värsta krisen var över. Hon var glad. Det lyste om henne. Hon hade ett gäng vänner med sig. Hon delade ut godis till småsyskonen och tog sig tid med alla oss innan hon gick ut. Den natten var det nära….

Att bup inte lär sig. Dom borde se att en deprimerad, suisid person som plötsligt blir glad, kanske lider som värst just då…

kramar om … Queenia // Anna

Skrivet 7 augusti 2008, klockan 19:55
Svar från Ludmilla:
Jag visste inte att du hade detta i ryggsäcken… ledsen över att jag inte hunnit/orkat läsa mer noga i din blogg. Jag håller med dig i det du skriver.

Tack.

Skrivet 7 augusti 2008, klockan 21:31
#18 Kommentar från queenia (svar):
Trollet har ingen blogg längre. Vi har valt att inte skriva så mycket om henne, direkt i bloggform…

Men jag kan säga så att hon lever. Hon är inskriven på PIVA. Hon skall försöka ta upp studierna till hösten. Har inte studerat sedan grundskolan. Varit sjukskriven. Hon får kbt-behandling, medeciner och ibland även el-behandling.

Det värsta är nog över – men vi kan aldrig vara riktigt lugna.


Jag skrev till dig tidgare om min exmans självmord, och hur han i samma veva försökte ta livet av vår son. Detta hände 2007 febr. Och mim mans dotter var hos oss då, och hjälpte även min son över den värsta sorgen och fasen.

Pojken, frågade henne ofta, varför man vill dö. Han visste att hon försökt ta livet av sig. Vi tror att mitt ex. tragiska självmord kan ha fått henne på andra tankar. Numera skär hon sig bara*
🙁

Jag har också en tretton årig dotter som sitter på behandlingshem, efter att ha blivit sex.uttnyttjad i år i febr.

Allt som har hänt dom senaste åren, sedan den stora flickans första självmordsförsök, min ex. självmord och mordförsök, har gjort min trettonåring oregerlig och det slutade under två femtioåriga män… 🙁 Men hon får hjälp nu. Och hon har lovat att aldrig mer skära sig.

http://blogg.aftonbla

på den här länken har jag nämnt lite.. men jag skriver inte numera så mycket om det på min egen sida. Om du kikar på Vad hände i Tel Aviv på högra sidan finns flera delar om min exman…

*ros* Queenia

Skrivet 7 augusti 2008, klockan 22:07
Svar från Ludmilla:
Himmel och pankaka… Hur mycket måste en och samma människa vara med om… Blir alldeles matt… *kramar om*

Skickar dig alla styrkekramar jag kan…

Skrivet 7 augusti 2008, klockan 22:21
#19 Kommentar från Tizzel (svar):
Det är alltid konstigt hur en tidningsartikel påverkar en mycket mycket mer om man har någon anknytning till händelsen i verkliga livet. Det måste vara svårt för er att läsa det här som skrivs. Det blir så sterilt i text. Bakom texten döljer sig massor av känslor hos de människor som är berörda.

Skrivet 8 augusti 2008, klockan 08:47
#20 Kommentar från Motherwitch (svar):
Det gick inte att lämna kommentar på ditt senaste inlägg. Ville bara visa dig mitt stöd. Har läst din blogg ibland och blivit djupt berörd.
varm kram

Skrivet 8 augusti 2008, klockan 20:09
#21 Kommentar från Ludmilla:
Tack. Jag uppskattar att du skriver och att du hälsar på mig.

Skrivet 8 augusti 2008, klockan 22:20
#22 Kommentar från Tonårsmorsa (svar):
Nina: Mycket bra formulerat! Instämmer helt! Dessutom menar jag att det är olagligt;

http://tonarsmorsa.se

Skrivet 9 augusti 2008, klockan 15:18
#23 Kommentar från ~Maria~ (svar):
Jättebra skrivet Nina.

Ännu en gång Ludmilla, ta inte åt dig.

Min Linda som är 16 idag, försökte med 3 självmordsförsök när hon va 14, hon avskydde mig och jag fick heta allt möjligt.

Men det va absolut inte mitt fel att hon försökte, tjejer i den åldern har det ofta väldigt jobbigt och dom är oftast arg på den dom känner sig mest trygg hos. För dom kan gapa och skrika hur mycket som helst, för dom vet att den dom är trygg hos aldrig skulle sluta älska dom.

Stå på dig.

Många varma kramar till dig.

Skrivet 9 augusti 2008, klockan 18:26
Svar från Ludmilla:
Tack!
Jag jobbar med att inte ta åt mig.

Kram

Skrivet 9 augusti 2008, klockan 20:06
#24 Kommentar från Nenne (svar):
Det här med psykiatrin är skrämmande.
En av mina bästa vänner jobbar som psyksköterska med just suicid-patienter och hjälpte mig massor (som privatperson)i samband med att pappa tog sitt liv. Vi pratade mycket om hur vården ser ut osv. Detta var ju ca 6 mån sen.
Idag har man placerat om 60-70% av personalen och mer är på gång.
För att den avd BEHÖVS INTE! Eftersom detta lasarett ligger 4 mil från en större stad så får patienterna åka dit när det är akut. Bra jobbat landstinget.

Man blir rädd.

Styrkekramar till dig och din familj.

Skrivet 9 augusti 2008, klockan 18:34
Svar från Ludmilla:
Det är helt otroligt…

Skrivet 9 augusti 2008, klockan 20:06
#25 Kommentar från ebba (svar):
Hej! Min syster som går i nian på glunten och hennes kompis och jag åkte till berthåga kyrkogård, för vi ville besöka linnéas grav..men vi hittade den inte så vi fick åka hem..men om du orkar berätta vart den ligger å blir jag atcksam men jag förstår verkligen om du inte vill

Stor kram ebba

Skrivet 9 augusti 2008, klockan 20:26
#26 Kommentar från Ludmilla:
Hej! Vad glad jag blir över att du skriver att ni ville besöka hennes grav. Hon är ännu inte i jorden utan väntar i sin urna på krematoriet på att det ska bli ett beslut på var hon ska begravas.

Skrivet 9 augusti 2008, klockan 21:38
#27 Kommentar från Malin (svar):
Jag blir så bedrövad av att läsa allt detta… Oförlåtligt om psykvården gjort nåt fel!
Hoppas att de kan komma fram någon fungerande åtgärd och att detta INTE händer igen! Hänt har hänt, men det måste stoppas i framtiden.

Du skriver att det ska beslutas om var Linnea ska begravas…, måste man besluta sånt? Eller vad menar du med det, att ni i familjen inte har bestämt om vart? Eller är det kyran som ska besluta nått?
Har aldrig varit i din sists och kan inte gången ang. begravning/jordfästningar. Du svarar enbart om du vill.

Kram på dig!

Skrivet 10 augusti 2008, klockan 13:26
#28 Kommentar från Angelyn* (svar):
Av erfarenhet av psykvården så kan man lura dem. Man lägger in sej självmant, men även tvångsintagna kan lura personalen. Den värsta frågan jag alltid fått av psykteamet var.
Vad för slags vård finner du att vi ska ge dej.

Hur kan man ställa en psykisk sjuk person en sådan fråga.

Att jobba innom vården är svår. enda verktygen för att kunna diagnostisera individen är genom vad den säger.

Inners inne ville jag inte dö, därför la jag in mej. men om jag verkligen hade velat hade jag nog kunnat spela glad för att uppnå min efterlängtade vilja. att dö och slippa må som jag gör.

Att dagligen ha en kamp av att leva och vilja dö är utmattande och svår att beskriva hur eller vilken slags hjälp man vill ha eller finner att man behöver.

Tog mej 5 år att fatta vad jag led av. under den tiden har jag stött på possitiva o negativa erfarenheter med psykvården. Jag borde varit död för många år sen… jag vet inte vad som håller mej kvar och hindrar mej. Hur ska man kunna förklar sej för en vårdare…

Inte många kan hjälpa oss, endast stödja oss i dem steg vi försöker ta fram i livet, det e nog de enda som funkar och behövs. Medicineringen gör en oigenkänlig och mycke blir dimmig. utan medicinen e jag en nervvrak….

Vem ska vi skulld lägga, vem ska vi ge ansvaret till för att vi självmordsbenägda inte ska ta våra liv….

Jag beklagar sorgen, jag förstår ångesten och frustationen din dotter led.

Jag ställer mej alltid frågan
Om det är modigt att ta sitt liv eller fegt att inte kämpa vidare?

Skrivet 10 augusti 2008, klockan 23:41
#29 Kommentar från Blackpanther (svar):
Hoppas du kämpar vidare. Synd att du har behövt radera inlägg. Kram

Skrivet 11 augusti 2008, klockan 13:03
#30 Kommentar från Malin (svar):
Vill bara komma in med lite kramar till dig, tänker på dig mycket.

Idag skulle min mamma fyllt år om hon levde, har varit i minneslunden med rosor och bara suttit där en stund.

Kramar och tankar till dig gumman/malin

Skrivet 11 augusti 2008, klockan 20:49
#31 Kommentar från clangen (svar):
Det är fruktansvärt att sådant händer och att det kommer utalanden som att det inte har hänt på 30 år…

Att låta en männsika som så väl utttalat att hon vill att livet är slut få gå på en konsert och sedan inte ta ansvaret för när det mest tragiska som kan inträffa sker, det är väl magstarkt!

Jag tänker på dig och din familj ofta och hoppas som alltid att ngn slags ro ska finnas i Erdra hjärtan när tiden har fått försöka läka såren lite grann.

Varma kramar till dig och familjen Ludmila!

Skrivet 12 augusti 2008, klockan 22:22

Pingback från Ludmillas Blogg » Får man känna sig glad?
23 oktober, 2008 kl 23 oktober 2008 (20:43)

[…] hela tiden på Linnéa. Jag tänker framför allt på hur hon var på slutet och särskilt på den ödesdigra fredagen. När jag tänker på det så får jag ont i magen och känner starkt obehag. Jag saknar henne. Det […]

Pingback från Ludmillas Blogg » Slopa anmälningar?
17 november, 2008 kl 17 november 2008 (17:14)

[…] någon. Detta görs redan idag med sk Lex Maria anmälningar. När ett fel har begåtts (som t ex i Linnéas fall) gör kliniken en anmälan till Socialstyrelsen som sedan undersöker fallet och ger uppmaningar […]

Pingback från Ludmillas Blogg » Jessicas mamma fick rätt
27 december, 2008 kl 27 december 2008 (17:08)

[…] Vårt ärende är fortfarande under behandling av både Socialstyrelsen och HSAN. […]

Kommentar från Carro
5 februari, 2009 kl 5 februari 2009 (14:48)

Konstigt att det inte står något om tjejen som 1995 försökte dränka sig under en permission från BUP i Uppsala. Men givetvis så kan ingen på BUP göra något fel

Skriv någonting