Ludmillas Blogg

Mitt liv förändrades plötsligt. Min älskade dotter Linnéa, 14 år, tog sitt liv i maj 2008. I nov 2009 föddes hennes syster och då fick jag cancer. Nu är jag frisk och ska fortsätta mitt liv…

Skip to: Content | Sidebar | Footer

Tänd ett ljus

Stark vilja…

22 februari 2011 (15:29) | allmänt | av: Ludmilla

Häromdagen visade Sophie prov på sin starka vilja igen. Det är helt otroligt hur hon övertygar sin omgivning (läs mig, i det här fallet) att få sin vilja igenom! Tur att man är lite luttrad…

I alla fall så var det så att Sophie skulle gå och lägga sig. Hon hade pyjamasen på sig. Vi läste en bok som vanligt. Sophie älskar att läsa böcker. Plötsligt ville hon att jag skulle ta ned hennes bok som jag gjort, med fotona på familjemedlemmarna. (läs mer här...)
Hon bläddrade fram bilden på ”momo”. Sophie ÄÄÄÄLSKAR momo! Nu började Sophie ropa på mormor och gick med boken i handen. Hon blev mer och mer upprörd och jag tänkte vi kunde ringa mormor. När Sophie fick prata med mormor blev hon ännu mer upprörd. Hon var inte alls nöjd.

Sophie hade fortfarande boken i handen med mormorsbilden uppslagen och gick fram till trappan till nedervåningen (som har en låst grind).

Jag tänkte att hon kanske trodde att mormor var där nere och gick till slut ned med henne. Med boken fortfarande i handen gick hon nu fram till en hylla vi har vid ytterdörren. Hon sträckte upp handen och gav ifrån sig mycket bestämda ljud som fick mig att lyfta upp henne dit. Hon tog nu bilnyckeln som låg där med sin lediga hand och sträckte sig mot dörren. Jag satte ned henne på golvet, varvid hon direkt gick och öppnade ytterdörren.

Sophie 1 år med pyjamas på sig, nappen i munnen, boken i ena handen och bilnyckeln i andra spatserade nu iväg mot bilen och ropade ”MOMO!!!!” med en mycket bestämd och uppfordrande röst.

Det var bara att sätta sig i bilen och åka de 5 min som det tar att åka till mormor. Sophie blev överlycklig! (Och mormor med!) Efter ett kort besök gick Sophie utan större problem med på att åka hem igen. Och så kunde hon somna.

En del av er funderar nu på detta med gränssättning och att hon minsann inte borde få sin vilja igenom hur som helst och vad kommer hon att styra och ställa med nästa gång… 🙂

Jag förstår de tankarna. Men efter 5 barn och det vi gått igenom tror jag att jag vet var och när det är viktigt att sätta gränser. I det här fallet var det enligt mig och den situation som var bara fantastiskt mysigt att Sophie så tydligt kunde säga vad hon ville. Och så är det ju jättemysigt att hon tycker så mycket om sin mormor!

Världens bästa mormor!

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Kommentarer till inlägget

Kommentar från Marina
22 februari, 2011 kl 22 februari 2011 (16:13)

Härliga unge! *gillar massor* Och gränser kan man ju aldrig sätta för någon annan, bara för sig själv 😉 Och var det okej för dig att åka till momo finns det ju absolut ingen anledning att försöka ”sätta gränser” – för det fanns ju liksom inget staket att sätta upp 😀 Att sätta gränser, handlar om att inte låta andra förmå mig att göra saker JAG INTE VILL, inte om att jag ska ”sätta gränser för” mitt barn utifrån nån slags påhittad norm som kanske inte alls är giltig i vår familj, egentligen.

Bra gjort mamma Ludmilla!

Kommentar från Helene i stockholm
22 februari, 2011 kl 22 februari 2011 (16:37)

Först när jag läste tänkte jag att så kan man inte göra sätt gränser men jag har fyra döttrar och man vet var gränserna för det egna barnet går och det är olika. Lycka till . krAM

Kommentar från Ronja
22 februari, 2011 kl 22 februari 2011 (17:43)

Onekligen lite bortskämd… Men jag hade inte heller kunnat motstå det där 🙂

Kommentar från Birgitta
22 februari, 2011 kl 22 februari 2011 (17:58)

Dom är för härliga dom små liven. Vilken go och viljestark liten tjej och vad härligt att hon gillar sin momo så mkt. Skulle absolut gjort samma om jag hade haft momo i närheten. Bra gjort!!

Kommentar från Fobisk
22 februari, 2011 kl 22 februari 2011 (18:23)

Vilken härlig tjej – hon visste verkligen vad hon ville! Blev glad av att läsa detta. 🙂

Kommentar från Moa
22 februari, 2011 kl 22 februari 2011 (18:37)

Vilken tjej! Någon gång kan man ju åka till mormor, bara för att hon vill 😉

Kommentar från Jackie
22 februari, 2011 kl 22 februari 2011 (19:36)

I loved this story . she is so b right and what grandmother would not be thrilled to have a 1 year old practically drive herself to her grandmas? yes this is a great story I remember her determination to drive my scooter! she is a doll! love and hugs
Jackie

Kommentar från Ingrid
22 februari, 2011 kl 22 februari 2011 (23:30)

Jag känner att jag ler med hela hjärtat när jag läser om Sofie´s vardag 😀

Vad gör väl det, att åka till mormor och i bara pyjamasen, när det bara är 5 minuter att köra till mormor.
Vilken liten trollunge ;-D
Kram

Kommentar från Mia
23 februari, 2011 kl 23 februari 2011 (10:27)

Fascinerande läsning, vilken fin mamma du verkar vara!

Kommentar från Monica
23 februari, 2011 kl 23 februari 2011 (11:38)

Du gjorde rätt tycker jag,vilken liten begåvad tjej Sophie är.Härlig läsning så här på förmiddagen.

Kram Monica

Kommentar från Misan
23 februari, 2011 kl 23 februari 2011 (20:53)

Om man är så duktig på att berätta vad man vill vid blott ett års ålder tycker jag att man kan få det (inom rimliga gränser såklart). Om mina ungar ber snällt och fint brukar jag låta dem få det de ber om (också det inom rimliga gränser). Då säger jag: om man ber så fint får man som man vill (och hoppas att de lär sig att be fint om saker). Den som gnäller efter något får det inte.

Skriv någonting