Emelie i bilolycka
Idag när jag haft utvecklingssamtal med en instruktör, diplomerat en som gått utbildning, försökt att åtgärda hemsidan och hade ett möte med revisorsassistenten angående årsbokslutet så ringde telefonen. Det var okänt nummer.
– Det är Ludmilla…
– Hej.
– Hej?
– Mamma, jag är på akuten….
Blodtrycket växer med en väldigt kraft. Hjärtat klappar.
Inte nu igen… Det var två månader sist.
– Jag har varit med om en bilolycka. Jag får inte röra mig. Det var väldigt halt…
Jag sjunker. Försöker hitta mitt förnuft och min tanke. Försöker vara ett stöd. Försöker hitta några ord som kan göra allt bra igen.
Det visar sig att det har ändå gått bra. Av någon oförklarlig anledning så har både hon och hennes pojkvän klarat sig utan att bryta något samtidigt som bilen som åkte av den isiga vägen åkte in i ett träd, var skrot… De var chockade och hade ont i rygg och nacke, men det är bara mjukdelarna. Inga bestående men…
När vi lagt på luren blir jag sittandes. Stirrandes. Jag sjunker. Jag har inga marginaler alls att klara av ytterligare något. Det är bara så…
Jag vill åka till henne direkt men har ett annat möte inbokat straxt. Det är ett viktigt möte. Jag träffar och gör det som jag vill. Det är givande. Men sedan måste jag snabbt vidare till Emelie som är på akuten på Akademiska Sjukhuset. Även om hon är ok så vill jag vara där.
Väl inne på akuten går jag fram till disken som har skylten ”Kirurgi” ovanför.
-Ursäkta mig…, säger jag.
-Vi har faktiskt rapport just nu! Backa! Säger någon med ett stetoskop runt halsen och viftar lite med handen.
Jag blir alldeles paff. Hur kan man behandla sina medmänniskor på detta respektlösa sätt? Jag väntar en bra stund utan att få någon hjälp. Jag går fram till en annan disk och får så veta att Emelie blivit utskriven men att hon är med sin pojkvän på en annan plats på akuten. När man arbetar som egen företagare är detta sätt att behandla människor helt ofattbart…
Emelie och pojkvän är ok. Chockade. Men de lever och har inte fått några skador.
Jag är lycklig.
Läs även andra bloggares intressanta åsikter om bilolycka, halka, Emelie, pojkvän, Akademiska Sjukhuset, akuten, sjukvård, sjukvårdspersonal, babysim, instruktör, årsbokslut, revisor, instruktör, barn, oro
Kommentarer till inlägget
Kommentar från Thérèse
15 januari, 2009 kl 15 januari 2009 (21:46)
Men usch så hemskt! Och samtidigt – så skönt att det ändå gick bra!
Stora kramar till dej och dottern
Thérèses senaste blogginlägg..Halv sjuksköterska
Kommentar från jessie
15 januari, 2009 kl 15 januari 2009 (22:34)
Skönt att din dotter och hennes pojkvän klarade sig.
Kommentar från Trebarnsmamman
15 januari, 2009 kl 15 januari 2009 (23:02)
Vad skönt!
Trebarnsmammans senaste blogginlägg..Det flyter på…
Kommentar från Trebarnsmamman
15 januari, 2009 kl 15 januari 2009 (23:03)
Oj, vad knäppt det lät, vad jag ville säga var att det var skönt att det gick bra trots omständigheterna.
Trebarnsmammans senaste blogginlägg..Det flyter på…
Kommentar från Tonårsmorsa
15 januari, 2009 kl 15 januari 2009 (23:12)
Skönt att de klarade sig så bra! Jag blir också arg närjag hör om folk i samma bransch som mig, som betett sig illa… Man vet ju själv hur det SKA och BORDE funka då, liksom…!
Tonårsmorsas senaste blogginlägg..En till bloggutmärkelse…
Kommentar från Samuel
15 januari, 2009 kl 15 januari 2009 (23:13)
Beklager at jeg skriver på norsk, men min svensk er ikke veldig bra. Ville bare si at jeg er utrolig glad for at det endte bra, og at det er imponerende hvilken styrke du viser gjennom denne bloggen! Jeg ønsker deg alt det beste, Ludmilla!
Med vennlig hilsen Samuel
Samuels senaste blogginlägg..Flyttedag 😀
Kommentar från Annukka
16 januari, 2009 kl 16 januari 2009 (0:04)
Åh himmel.. lättnad. Skönt att allt gick bra. Vet du.. jag tror de har en alldeles egen skyddsängel där uppe bland de fluffiga molnen. Linnéa.
Kram Annukka
Annukkas senaste blogginlägg..Tänk..
Kommentar från Ingrid
16 januari, 2009 kl 16 januari 2009 (10:39)
Skööönt att det gick bra, och jag tror också att dem hade en skyddsängel i Linnéa.
Hur mycket ska du klara, orka, undrar jag, vem är det som utsätter dig för allt detta? Fy vad jobbigt det blir på en gång.
Sänder dig alla styrkekramar jag har.
Krmakram
Kommentar från Chri
16 januari, 2009 kl 16 januari 2009 (11:27)
Så godt å høre om historier der unge i trafikken klarer seg etter en bilulykke. Selv mistet jeg min kusine i en bilulykke på nyttårsaften, og sorgen er ufattelig tung å bære for hele familien..
God bedring til datteren din, og fortsett å vær en sterk mamma for henne!
Chris senaste blogginlägg..Jenter er best!
Pingback från Ludmillas Blogg » Sjukhuset, igen…
9 februari, 2009 kl 9 februari 2009 (21:35)
[…] på dagen när Emelie ringde mig frågade jag, lite på skoj med tanke på hur det varit det senaste året: -Är du på akuten? Nej, det var hon inte. Det var en helt annan […]
Kommentar från Revisor Västerås
27 oktober, 2011 kl 27 oktober 2011 (13:41)
skönt att höra att dom klarade sig!!
Kommentar från Emilia
15 januari, 2009 kl 15 januari 2009 (21:00)
Skönt att höra att de klarade sig bra!!
Kramar