Ludmillas Blogg

Mitt liv förändrades plötsligt. Min älskade dotter Linnéa, 14 år, tog sitt liv i maj 2008. I nov 2009 föddes hennes syster och då fick jag cancer. Nu är jag frisk och ska fortsätta mitt liv…

Skip to: Content | Sidebar | Footer

Tänd ett ljus

Det gula giftet

22 januari 2010 (12:03) | Cancern, sjukdom, sjukvård | av: Ludmilla

Jag är tillbaka nu och vill bara dela med mig av bilderna.

Den första bilden är på det gula giftet, min bästa kompis Metotrexat, som är stommen i min behandling. Normalt får jag det i dropp in i blodet men nu var det den här mängden som sprutades in i epiduralrummet, dvs ryggmärgsvätskan.

På den andra bilden ser du blodproverna och ryggmärgsvätskan som man nu ska analysera och se om det finns tumörceller i och mäta HCG i.

Förutom att man fick sticka två gånger så gick det bra. Första gången ilade det ned i skinkan = parestesier = nervpåverkan. Sen gick det bra.

Nu ligger jag platt på rygg en timme och sen ska jag väl vara som vanligt hoppas jag.

🙂


Kommentarer till inlägget

Kommentar från Sara Ström Holmquist
22 januari, 2010 kl 22 januari 2010 (13:37)

Tänker på dig och din fina familj. STOR VARM KRAM! Sara

Kommentar från Susanne
22 januari, 2010 kl 22 januari 2010 (14:08)

Kramar i massor till dig! Hoppas allt flyter på som det ska. Håller fortfarande tummar o tår hårt!! Förstår att det är tråkigt att inte få vara hemma med familjen dock men snart är du hemma igen ska du se! 🙂

Kommentar från Monica R
22 januari, 2010 kl 22 januari 2010 (20:06)

Hej
jag har inte läst på ett tag, men inser nu när jag läser att du hittat det där jäklar anamma som behövs för en behandling. Hejahejaheja!
känner igen otroligt mycket av vad du skriver, skillnaden är att jag stod vid sidan om, min 3.5 åring som fick leukemi..

Nu är hon 12 och frisk (och väldigt mycket tonåring) Det är otroligt vad cellgifterna gör bra saker:-)

Minns när hon tappade sitt hår, vi var nyinflyttade och det var städdag ute. Hon stegade fram till en ny granne och sa” vet du vad jag kan?” Tanten svarade gulligt och min dotter tar två stora händer fulla med hår och drar utåt. Och det lossnade, alltihop:-) Grannen vände på klacken och gick in, har aldrig nämnt det efter det *ler*

måste vara härligt att ha en liten sötnos att njuta av när det känns tungt.
Dotterns läkare sa, den där första omtumlande kvällen , att det gällde att ”gilla läget” de två orden säger så otroligt mycket.. Gilla läget Ludmilla <3

kram Monica R

Kommentar från Annika
22 januari, 2010 kl 22 januari 2010 (20:29)

Hej Ludmilla!
Hoppas att du får en mysig helg!!Tänker på er så mycket och så ofta!Detta ordnar du!!Massor av kramar till dej !

Kommentar från en bloggis
22 januari, 2010 kl 22 januari 2010 (21:11)

Snälla, snälla Du ge inte upp! Fins ingen som Du, Du har gett oss bloggläsare så mycket, så mycket. Nu skickar vi, jag och alla andra läsare alll kraft vi har till Dig och Din familj. Ni måste klara detta, så är det bara. Ni är värda ett underbart liv, tro inget annat. Så kommer det att bli, all lycka och all kärlek skickar jag Dig och Din underbara famil! Du hjälper mycket, mycket mer än Du fattar! Tack för allt! Ta hand om DIG nu!

Kommentar från Carro
22 januari, 2010 kl 22 januari 2010 (23:24)

Ludmilla.
Jag vill bara krama dig och berätta detta för dig: DU är HELT underbar.

Kommentar från Susanne
22 januari, 2010 kl 22 januari 2010 (23:28)

Jag håller alla tummar för att du ska slippa problem efter dina bedrifter idag, så du kan få komma hem till din familj så snabbt som möjligt!

Ingen huvudvärk till Ludmilla är beordrat!!!

Hoppas du får sova ordentligt inatt du starka, härliga medmänniska!

Kommentar från Maria H
23 januari, 2010 kl 23 januari 2010 (7:15)

Tänker på dig varje dag! Tack för att du orkar finnas för oss. Fortsätter att hålla tummarna….
Kram från U-A…

Kommentar från Susanne
23 januari, 2010 kl 23 januari 2010 (12:18)

Varför skulle du vara krävande?

Om du har fått någon dum antydning, så misstänker jag att det någon stressad äldre sköterska som vill att patienten ska ligga på rygg i sängen och bara vara. Göra som hon blir tillsagd, och inte så mycket mer:-) Absolut inte fråga om saker…

Dumheter Ludmilla säger jag, du är patient och patienter har rätt att fråga om saker de undrar och be om saker de behöver. Det gynnar bara din behandling.

Det är strålande sol hos oss idag, hoppas solen lyser in genom fönstret upp i Stockholm också. Ger hopp om att vi går mot ljusare tider…

Kommentar från Linda
23 januari, 2010 kl 23 januari 2010 (17:41)

Hej! Hittade precis till din blogg. Själv så har jag drabbats av bröstcancer, fick min diagnos nov 2009 och i dec 2009 föddes vår lille Erik… så det känns som vi har en del gemensamt med cancerdiagnos och en liten bebis. Nu ska jag fortsätta läsa här på din fina blogg… 🙂
.-= Linda´s last blog ..OPERATION =-.

Kommentar från Sandra 17 år
23 januari, 2010 kl 23 januari 2010 (19:47)

Hej ludmilla. Jag har under ett bra tag följt din blogg och din sorg efter att ha förlorat linnea. Under jul och nyår spenderade jag väldigt lite tid vid datorn och har därför inte varit inne på ett tag. Tårarna sprutar när jag inser vad som hänt, inte är livet alltid rättvist.. Tårarna sprutar ännu mer när jag läser om vilken kämpe du är! Jag är hundra på att du kommer ta dig genom detta! Mina tankar finns hos dig!

Skriv någonting