Ludmillas Blogg

En engelsk-australiensk forskargrupp har studerat samband mellan genvariationer i serotonintransportörens promotorregion (5HTTLPR) och effekten av kognitiv beteendeterapi (KBT) hos barn, 6-13 år gamla, med primär ångestsjukdom och ångeststörningar. Studien bygger på tidigare fynd som talar för att bärare av s/s är mer mottagliga för psykologisk än farmakologisk behandling. Man använde sig av det manualbaserade KBT-programmet the Cool Kid som består av 10-12 sessioner där barnen får lära sig metoder för att hantera sin ångest I programmet ingår även moment där föräldrarna, som alltid var närvarande, får lära sig hur de bäst interagerar med sina barn.

Vid uppföljning 6 månader efter avslutad behandling fann man att 78 % av barnen med genvarianten s/s var symtomfria jämfört med 58 % hos barn med s/l och l/l (p<0.01). Den ökade förbättringen mellan avslutad behandling och uppföljning är karaktäristisk för denna behandlingsform, skriver författarna, men det är möjligt att man som bärare av s/s-varianten har en ökad förmåga att tillgodogöra sig de färdigheter man lär sig under behandlingen. Man skulle kunna säga att s-allelen bidrar till den sårbarhet för psykisk sjukdom som finns hos en del individer. Å andra sidan kanske s-varianterna borde beskrivas som plastiska genvarianter eftersom de, på gott och ont, tycks gör individerna mer känsliga för inflytande från omgivningen. Individer med s/s reagerar starkare på stress, men presterar bättre än l/l vid låga stressförhållanden. Bärare av s-allelen är också mer mottagliga för gott inflytande från sociala kontakter jämfört med l/l homozygoter och svarar kanske därför bättre på KBT. (Eley et al Molecular Psychiatry 2012;17:236-41)

Rigmor Stain, NASP

Läs även andra bloggares åsikter om självmord, KBT, psykologisk behandling, ångest och KBT, stresskänslighet, genetik

Taggar: ångest och KBT, genetik, KBT, psykologisk behandling, självmord, stresskänslighet