Ludmillas Blogg

Mitt liv förändrades plötsligt. Min älskade dotter Linnéa, 14 år, tog sitt liv i maj 2008. I nov 2009 föddes hennes syster och då fick jag cancer. Nu är jag frisk och ska fortsätta mitt liv…

Skip to: Content | Sidebar | Footer


Kategori: sorg&saknad

Proverna ja…

1 mars, 2011 (20:45) | att hjälpa andra, Cancern, självmord, sorg&saknad | av: Ludmilla

Igår tog jag äntligen de prover jag skulle ha lämnat för 10 dagar sedan. Jag kontrolleras ju fortfarande varje månad. Jag tar det som ett tecken på att saker och ting har börjat återgå till det normala. Uppenbarligen är jag inte så orolig för att vara sjuk. Det gäller att inte förlora känslan jag hade… […]

Grattis pappa

17 februari, 2011 (21:59) | sorg&saknad | av: Ludmilla

Grattis på födelsedagen pappa! Det var länge sedan vi pratades vid. Jag tyckte om att prata med dig. Du sa alltid vad du tyckte och dina åsikter var väldigt vettiga. Nu har jag fått klara mig utan dina råd i drygt 19 år… Du dog lite plötsligt. Har du tänkt på det? Vi hade pratats […]

När psykiatrin INTE fungerar…

15 januari, 2011 (17:54) | psykiatri, psykos, självmord, sorg&saknad | av: Ludmilla

Här kommer en berättelse från Cecilia som förlorade sin bror i självmord:. När psykiatrin INTE fungerar…rasar tillvaron fullständigt för den som mår psykiskt dåligt. I värsta fall slutar det med suicid. Min lillebror insjuknade in en reaktiv psykos, efter flera år av psykisk stress. Han ringde en dag till mamma, sa att han var så […]

Fina Anna

11 januari, 2011 (13:24) | psykiatri, självmord, sorg&saknad | av: Ludmilla

Under den här tiden som gått sedan Linnéa dog har jag lärt känna väldigt många människor. Bland annat många mammor, som jag, har förlorat ett barn i självmord. Min erfarenhet är att just förlora ett barn har en mycket speciell dignitet där inte bara saknaden efter personen är stor utan förlusten också innebär förlust av […]

Livet är en gåva

11 januari, 2011 (9:27) | depression, självmord, sorg&saknad | av: Ludmilla

Denna dikt skrev Annika (se inlägget efter) när Anna vistades på Lenagårdens behandlingshem i Vattholma hösten 2002. Till min dotter Livet är en gåva säger jag till Dig Kan det inte räcka med kärleken från mig Du kämpar och du faller reser Dig och går Tänk om all min kärlek kunde hela Dina sår Livet […]

Hur blev du bemött?

1 januari, 2011 (17:16) | död, självmord, sorg&saknad | av: Ludmilla

Journalist Alfred Skogberg efterlyser personer som kan berätta om hur de som anhöriga bemötts efter ett självmord. Han vill ha en kort beskrivning om hur du bemötts av poliser, sjukvården, präster, lärare, kamrater eller andra efter att din närstående dött, och även hur bemötandet påverkat dig efter detta. Maila direkt till: skogberg@hotmail.com Läs även andra […]

Livskris

20 december, 2010 (22:14) | sorg&saknad, tröst&hopp | av: Ludmilla

Jag har tidigare skrivit om krisfaser enligt Cullberg… (läs här). Det är den mest kända indelningen. Men på min rehabilitering fick jag en lite annan indelning. Tyvärr minns jag inte vem det är som gjort denna modell. En livskris kan utlösas av många olika händelser. En del utlösande faktorer kanske inte känns som tillräckligt stora […]

Minnestriggare

8 december, 2010 (22:24) | Linnéa, sorg&saknad | av: Ludmilla

Det är ju så att vi hela tiden associerar händelser, personer och saker till varandra i ett enda nätverk av associationer. Smärtsamma upplevelser associeras med minnen av händelsen eller personen vi saknar. Ibland behövs det så lite för att en hel arsenal av minnen och känslor ska svämma ut. Ikväll hade Sophie hittat ett halsband […]

TV-tips om sorg

2 december, 2010 (21:44) | sorg&saknad, tröst&hopp | av: Ludmilla

Idag visades ett program på Kunskapskanalen som handlar om sorg och hur man bearbetar sorg. Sorg kan betyda så mycket olika saker. Det kan vara att man förlorat ett jobb, en vän, att någon dött, skilsmässa, att man flyttar, att barnen flyttar hemifrån osv. Det är Anders Magnusson från Svenska institutet för sorgbearbetning som berättar […]

2,5 år

30 november, 2010 (23:09) | Linnéa, självmord, sorg&saknad | av: Ludmilla

Idag är det 2,5 år sedan jag såg dig sist Linnéa. Det sista jag såg av dig var din rygg när du sprang ifrån mig och tillbaka till avdelningen. Du var arg på mig. Sen ställde du dig framför tåget och dog. Du krossades av tåget. Och vi finns kvar. Du blev bara 14 år. […]