Ludmillas Blogg

Mitt liv förändrades plötsligt. Min älskade dotter Linnéa, 14 år, tog sitt liv i maj 2008. I nov 2009 föddes hennes syster och då fick jag cancer. Nu är jag frisk och ska fortsätta mitt liv…

Skip to: Content | Sidebar | Footer


Kategori: tröst&hopp

Jag är uppe…

18 juli, 2008 (10:28) | Linnéa, livet, sorg&saknad, tröst&hopp | av: Ludmilla

Solen lyser. Jag funderade om om jag skulle dra täcket över huvudet idag också eller om jag skulle kunna gå upp. Johan drog mig till en plats på sängen där solen lyste på mig. Han vet att jag tycker mycket om sol. Sedan drog han mig bokstavligen upp ur sängen. Det är bra. Jag behöver […]

Var inte ledsna…

13 juli, 2008 (9:51) | Linnéa, självmord, sorg&saknad, tröst&hopp | av: Ludmilla

Ett par dagar efter att Linnéa lämnade oss hittade jag dessa ord i hennes anteckningsblock. Det var som att hon pratade till mig från, var hon nu är. Det tröstade mig mycket. Samtidigt Linnéa; det är lätt för dig att säga! Hur kunde du i hela fridens namn tro att det var så lätt? Du […]

Ny månad… ny strategi

2 juli, 2008 (9:40) | Linnéa, självmord, sorg&saknad, tröst&hopp | av: Ludmilla

Nu är det Juli. Vi har vänt på fotoalmanackan så att Linnéas bild (hon fyllde år i juni) har ersatts av min bild (jag fyller år i juli). Jag ser tillbaka på juni som en extremt jobbig period. Passiv period. Förlamande. Nu ska jag aktivera mig mer. Inte bara sitta. Göra saker. Började dagen idag […]

Små saker att glädja sig åt… balansera sorgen med

1 juli, 2008 (23:25) | acceptans, Linnéa, självmord, sorg&saknad, tröst&hopp | av: Ludmilla

Idag har jag ägnat en hel del tid åt att titta igenom gamla foton. Jösses vad mycket saker vi har gjort tillsammans! Vilka resor vi har gjort. Det är idel glada minnen. Vi hade så roligt tillsammans! Det är verkligen svårt att förstå att Linnéa är död. Alltså, jag har ACCEPTERAT det… men det är […]

Emelie, en dotter som lever

1 juli, 2008 (11:51) | tröst&hopp | av: Ludmilla

Hon föddes när jag var 18 år och gick på gymnasiet. Alla var väldigt bekymrade över hur det skulle gå för mig. Jag som skulle bli läkare. Man t o m avrådde mig för att behålla mitt barn. Ännu värre blev det när Emelies pappa lämnade mig i samband med att hans lillebror dog i […]